Di Weekend INTERVJUER

Han tar Volvo in i framtiden

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

Nio enorma fläktblad skapar stormvindar i Volvo Cars vindtunnel för att testa och förbättra bland annat bilarnas aerodynamik. Just nu har bolaget medvind på alla plan, men det var rejäl motvind för ett ­decennium sedan innan Geely tog över. Krisen har stärkt bolaget, tycker forsknings- och ­utvecklingschefen Henrik Green.

Patrik Olsson

Som barn älskade han Saab, men yrkes-valet föll på Volvo. 22 år senare är det Henrik Green som driver Volvo Cars omvälvande teknikskifte mot mer eldrift och självkörande bilar. Men han har en jäsande hemlighet i källaren.
Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

Ettårige sonen Tor gör brumljud med munnen så fort han får en bil i handen, berättar Henrik Green när vi frågar om hans eget bilintresse har gått över till barnen.

”Fast jag har sagt till honom att så kommer inte bilar att låta i framtiden. De kommer att vara tysta, eldrivna.”

Henrik Green växte upp i Trollhättan och föräldrarna var först mekaniker och plåtslagare med krockskadade bilar som reparerades på uppfarten. Bägge utbildade sig sedan till ingenjörer. Både pappa Peter och mamma Marianne Green arbetade på Saab Automobile.

”Du förstår graden av revolt. Jag blev också ­ingenjör och gick till bilindustrin, men valde Volvo”, säger Henrik Green.

Människor i hans närhet beskriver honom som strategisk, analytisk och intelligent, men också tuff. Hängivenheten går inte att ta miste på. Utåt är han dock fortfarande en doldis.

FAKTA
Fem avgörande utvecklingssprång i Volvos historia

Volvo PV 444/544.

Första självbärande karossen, 1947, och premiär för trepunktsbältet 1959.

Volvo 480.

Volvos första framhjulsdrivna bil 1986.

Volvo 850.

Tvärställd femcylindrig motor och först i världen med sidokrockkuddar 1995.

Volvo XC90.

Volvos första suv blev en succé 2002. Tekniken förhindrade rundslagning.

Volvo XC60. (förra generationen)

Först ut med den nya fyr­cylindriga motorfamiljen.

VISA MER
FAKTA
Henrik Green

Född: 7 mars 1973.

Bor: Kungsladugård, Göteborg.

Familj: Fru Tove ­Vinberg, barnen Herman 4 år, Tor 1 år.

Utbildning: Data­ingenjör, Chalmers.

Karriär: Började på Volvo 1996 som ingenjör. 2001 blev han sektionschef och 2006 avdelningschef för Komplett drivlina. Ett år på Fords ­huvud-kontor i ­Detroit. 2011 flyttade han till Shanghai som ­ansvarig för produktstrategi i Kina. 2015 global chef för produkt­strategi. Ingår i ­koncern-ledningen sedan 1 oktober 2016. Sedan december 2016 forsknings- och utvecklingschef.

Min första bil: Mercedes Benz 300CE.

Vackraste bilresan: Genom Europa med föräldrarna i deras gula Saab 99 kombicoupé, då som ­provbil för ny ­klimatanläggning.

VISA MER
Drastiskt beslut

Som ung dataingenjör började Henrik Green på Volvo med att utveckla motorer 1996. Mycket har handlat om just motorer under hans karriär. Han var en av hjärnorna bakom Volvos drastiska drag att bara satsa på tre – och fyrcylindriga motorer – ett beslut som många tyckte var vansinnigt. Utan stora motorer kan man aldrig konkurrera i lyxsegmentet, hette det. Och framför allt skulle amerikanska kunder vända på klacken. Men så blev det inte. Den nya motorfamiljen har inne­burit minskade kostnader och enklare produktion samtidigt som Volvo med de nyutveck­lade modellerna som rullat ut sedan 2015 säljer bilar som aldrig förr.

”Det var på många sätt en liknande process som vi är inne i nu, med elektrifieringen”, ­säger Henrik Green.

Med 8 500 ingenjörer och utvecklare under sig är det många som ska med på tåget. Dieseln, som dominerat hos Volvo, ska bort helt på sikt. Från nästa år ska inga nya modeller som lanseras ­finnas med dieselmotor. Nya S60 som byggs i den ny­ligen invigda fabriken i USA är första modellen som kommer utan dieselalternativ.

”Det är en stor förändring för många. En del kommer kanske att lämna oss, men de allra ­flesta vill vara med. Vi är redan ett företag som har en väldigt platt organisation, men min målsättning är att driva det längre. Kan vi få alla anställda att förstå vart vi är på väg och låta dem utnyttja sin fulla potential, tänka själva och ta beslut inom sina områden kan vi vara snabbare och starkare än de flesta”, säger Henrik Green.

De tunga åren 2008-2009 kan nu vändas till en fördel tycker han. Då var Volvo utskällt för att inte bry sig om miljön, ägaren Ford lämnade sitt ­svenska dotterbolag utan investeringar och finans­krisen drog undan mattan för bilförsäljningen.

”Vi drabbades av allt. Finanskrisen, miljökrisen och Fordkrisen. Det var jobbigt, men det har ­också format oss och är en av våra framgångsfaktorer för framtiden. Nu står vi inför ett race som är både sprint och maraton och då är det inte kul att vara fet, självgod och lat. Det är bättre att vara beredd att kämpa som vi lärt oss, vara supereffektiva och förändringsbenägna”, säger Henrik Green.

Rita på väggarna

Som chef vill Henrik Green ha en dialog med sina medarbetare och i många år har han skickat ut veckobrev med information och reflektioner. Han har gärna möten i mindre format.

”Stora samlingar och powerpoint gör mig ­frustrerad. Är man 30 i ett rum och ingen vågar säga något kan chefen lika gärna sitta ensam. Man missar värdefull kunskap och åsikter. Sitter man däremot sju och alla vågar bidra då kommer man fram till de bästa besluten”, säger ­Henrik Green.

Hela långsidan i hans kontor är omgjord till en stor whiteboard, full med anteckningar, olika ­figurer och uträkningar. Vi får inte fota eftersom det kan finnas hemligheter. Men där står en för Volvo helt avgörande fråga: Will people have cars?”

Henrik Green svarar själv på frågan.

”Ja, det är jag säker på. Vi vill fortsätta för­flytta oss och ha bilar. Men för människor i storstäder kommer synen på att äga en bil förändras allt mer. En del vill ha sin bil alltid, andra nöjer sig med att ha den ofta via olika bildelningstjänster”, säger han.

”Man kommer fortfarande att vilja ha en bil som man känner igen och som är enkel att använda. Det som kommer skilja agnarna från vetet i bilvärlden är hur bra mjukvaran är. Kunderna vill ha smarta bilar – bilar som är varma på morgonen om det är kallt ute, bilar som håller ordning på din kalender och automatiskt ställer in navigeringen efter vart du ska och som får allt mer ­aktiva säkerhetssystem för att så småningom kunna köra mer själva.”

Han är övertygad om att tekniken kommer att bli tillförlitlig och har inte rubbats i sin tro trots att det förekommit olyckor under tester med självkörande bilar. Som den uppmärksammade dödsolyckan i USA i våras där taxibolaget Uber, som körde en Volvo där Volvotekniken kopplats ur, körde ihjäl en kvinna.

”Jag är ingenjör. Rent trafiksäkerhetsmässigt kommer det att vara säkrare med självkörande ­bilar än att åka med en människa”, säger Henrik Green.

Inte bara biltidningar

Hans kontor, som ligger i en av byggnaderna med märkliga förkortningar på Volvo Cars jättelika område i Torslanda, domineras av ett stort bord med ett tiotal sittplatser och i hörnet ett enkelt skrivbord där han har sin bärbara dator. Helt papperslöst, med undantag för senaste numret av branschtidningen Automotive News och ­Dagens industri.

”När jag började på Volvo var min huvud­sak­liga informationskälla biltidningar. Nu lyssnar jag på samhällsprogram på radio och läser andra tidningar för att följa samhällsutvecklingen generellt. Bilen går in i så många delar i samhället vad gäller miljö, klimat, trafik och säkerhet”, säger Henrik Green.

Lagar mat i uteköket

Hans många år på Volvo har tagit honom både till USA och Kina. Hösten 2016 fick han en plats i koncernledningen som ansvarig för sälj- och produktionsplanering och kundservice. Ett par månader senare slutade oväntat forsknings- och utvecklingschefen Peter Mertens efter ett erbjudande om ­samma jobb på tyska Audi. Då blev Henrik Green inkallad till vd:n Håkan Samuelsson och fick frågan om att ta steget till att bli chef för forskning- och utveckling. I en tid när Volvos nya bilmodeller med ny plattform och ny motorfamilj börjat rulla ut och det var dags att fokusera på nästa skede. I fjol la Volvo 13,6 miljarder kronor på att utveckla nytt.

”Yes, vad kul var min första tanke. När den känslan lagt sig efter så där 30 sekunder kom alla frågorna om hur det skulle fungera, om det skulle bli bra för mig och min familj”, säger Henrik Green när vi senare ses för en fika på Kafé Marmelad i Majorna i närheten av hans hem – en träkåk från 1920-talet.

”Jag tycker om designen och skruvar ­gärna lite ihop med min far på helgerna om det är något som behöver fixas. Helst lagar jag mat på det stora uteköket som jag byggde förra året. Min fru kallar det månlandare för att det blev så stort”, berättar Henrik Green.

Då hade han redan beställt ett bryggeri som nu står i källaren – döpt till Starship Brewery som en travesti till fruns omdöme om uteköket.

”Mitt hemliga intresse är att brygga öl. Det är förresten inte så hemligt utan ganska känt i grannskapet nu när det går att komma förbi och prov­smaka. Att brygga öl är som att baka bröd. Även om man inte är proffs blir det godare hemgjort än köpt”, säger han.

Med två små barn där hemma, Tor, 1 år, och Herman, 4 år, diskuterade han igenom det nya jobberbjudandet med frun Tove Vinberg. Hans tidigare jobb har haft avgörande betydelse för ­deras livsval.

”Ja, vi friade ju via Volvos HR-avdelning, kan man säga, när vi förstod att vi behövde gifta oss för att kunna åka till Kina. Det blev ett vackert ­litet bröllop hemma i vardagsrummet. Sedan åkte vi hem till Sverige lagom till vi fick vår första son”, säger Henrik Green.

Föräldraledig har han inte varit, men han lyfter fram hur viktigt han tycker det är att kunna förena ett toppchefsjobb med familjelivet.

”På Volvo vill vi kunna ha chefer som är i olika stadier i livet och det finns en för­stående kultur som jag vill sprida. Jag tror generellt att vi ska vara mer flexibla som arbetsgivare. Man ­måste inte alltid vara på plats på kontoret från tidig ­morgon till sen kväll”, säger han.

”Ett drömjobb”

För egen del har han löst det med att komma i gång tidigt.

”Jag har insett att jag måste träna för att orka och startar på gymmet tre gånger i veckan ­klockan 06.00 och sedan direkt till jobbet. Då sover ändå ­familjen. Sen prioriterar jag att komma hem så jag hinner äta middag och vara med barnen på kvällen. När familjen har somnat kanske jag ­jobbar en stund till”, säger han.

”Det här är ett drömjobb. Men jag upplever att jag har haft drömjobb många gånger i karriären, som när jag blev projektledare för en ny femcylind­rig motor eller när jag var ansvarig för produktstrategi i Kina. Det har blivit 22 år hittills på Volvo och jag har inga planer på att lämna företaget.”

Har du planerat din karriär?

”Det har varit viktigare för mig att utvecklas än att mäta på en stege hur högt jag klättrat. Min ­erfarenhet är att man inte får underskatta vikten av att tycka jobbet är kul och inte bara tänka på nästa jobb”, säger han.

Under den kinesiska ägaren Geely, som tog över 2010, har Volvo vuxit på alla sätt. Nya fabriker i både Kina och USA, en rad nya bilmodeller, försäljning som gått från under 400 000 bilar till nära 600 000 bilar och en nästan dubblerad omsättning till 211 miljarder kronor i fjol, vilket gör bolaget till näst störst i Sverige. Lönsamheten var det första halvåret i år uppe i 6,4 procent – långt från de lövtunna marginalerna som rådde för ­några år sedan.

”Visionen från vår ägare har varit avgörande, och alla intressanta rekryteringar utifrån. Särskilt de tyska cheferna gav oss en kaxighetsboost. Nu har det landat bra på en lite finurlig Håkannivå som inte bara går på knock-out utan också har lite eftertanke”, säger Henrik Green.

Är Håkan Samuelsson en krävande chef?

”Ja, absolut, men det gillar jag. Han försöker alltid göra allting bättre och vrider allting ett par varv extra. Svaret man aldrig får ge är ”så har vi alltid gjort”. Vi kompletterar varandra. Båda är väldigt teknikfokuserade och intresserade av nya sätt att göra saker. Vi pratar om framtida affärsmodeller, elektrifiering, uppkoppling och Volvos partnerskap”, säger Henrik Green.

Håkan Samuelsson är 67 år, har varit vd sedan 2012 och kontraktet löper till 2020. Pratar ni om successionsordningen?

”Min spaning är att Håkan kommer att hänga med länge än. Han är extremt pigg.”

Om du får frågan om att bli vd?

”Då säger jag som alltid när jag ställs inför ­stora utmaningar. Det låter bra, men nu måste jag hem och fundera för det låter väldigt svårt”.

Elbil först nästa år

I fjol stack Volvo ut hakan och fick uppmärk­samhet världen över för beskedet att alla nya bilmodeller ska vara elektrifierade på något sätt från 2019. En del tolkade det som att Volvo ska bli ett elbilsföretag och tyckte att det osade pr-trick när det framkom att Volvo även räknar in det som kallas mildhybrider, där den konventionella förbränningsmotorn är kvar men man har elsystem så att till exempel bromskraften återvinns. Långt ifrån en riktig elbil.

I våras gick Volvo Cars ut och sa att hälften av alla bilar man säljer 2025 ska vara renodlade ­elbilar. Trots att företaget inte ens har kommit med sin första elbil. Försöket med C30 Electric ledde aldrig till serie­produktion. Först nästa år ska en elbil vara klar.

”Jag tycker inte att vi har gått ut för hårt med våra ambitioner. Istället har vi fått uppskattning för att vi säger vad vi vill, även om vi inte är där än. Vi vill förändras och då måste man våga prata om det”, ­säger Henrik Green.

Själv blev han såld på eldriftens fördelar första gången han körde Teslas första roadster.

”Det finns många rationella skäl som hänsyn till miljön, men jag vill också lyfta de emotio­nella skälen. Accelerationsprestandan, den direkta ­responsen, frånvaron av motorljud och vibrationer. Det är också vår elektrifieringsstrategi. För att locka de första kunderna krävs emotionella ­värden i och med att tekniken är förhållandevis dyr. Sen kommer batterikostnaderna att gå ner och volymerna växer vilket gör att det också blir ett rationellt val för den breda allmänheten”, ­säger han.

”Den wowkänslan som finns i elbilar är framtiden. Bilen ska vara ett nöje både för dig och för planeten”, säger Henrik Green.