Di Weekend INTERVJUER

Garvad finansminister med ilska som drivkraft

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

Jesper Frisk

Magdalena Andersson har klivit fram som en av Sveriges mest framträdande ­politiker. Hon formades av Göran Persson och ­budgetsaneringen på 1990-talet. Nu har hon fått en ny stor kris att hantera. För Di Weekend berättar finansministern om ilskan mot de växande klyftorna, återstarten av ekonomin – och spekulationerna om att hon kan bli nästa partiledare för Socialdemokraterna. 
Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

För de flesta var hon helt okänd när Stefan Löfven utsåg ­henne till ekonomiskpolitisk talesperson, i februari 2012.

Men internt sågs ­Magdalena Andersson som en elitrekrytering och uppdraget var tydligt. 

Hon skulle ta upp kampen mot Anders Borg om ekonomin, se till att Socialdemokraterna tog tillbaka makten och sedan skulle hon bli finansminister.

Magdalena Andersson hade inte deltagit i någon politisk debatt sedan SSU-tiden och hon hade heller aldrig hållit något längre anförande.

Anders Borg däremot, stod på toppen av sin karriär, och bara några månader tidigare hade han blivit utnämnd till Europas bästa finansminister, av den brittiska tidningen Financial Times.

FAKTA
Magdalena Andersson

Ålder: 53 år.

Familj: Maken Richard Friberg, ekonomiprofessor på Handelshögskolan i Stockholm, och två barn, 21 och 18 år.

Bor: I villa i Nacka utanför Stockholm.

Utbildning: Civilekonomexamen på ­Handelshögskolan i Stockholm 1992. ­Oavslutad forskarutbildning på Handels 1992–1995. Studier på Harvard, USA, 1995.

Karriär: Statsrådsberedningen 1996–2004, finansdepartementet 2004–2006, rådgivare åt S-riksdagsgruppen 2007–2009, Skatteverket 2009–2012, ekonomiskpolitisk talesperson för Socialdemokraterna 2012–2014, finans­minister sedan 2014.

VISA MER
FAKTA
5 frågor till Magdalena Andersson

Hur gick tankarna när coronakrisen bröt ut?”Svensk ekonomi är väldigt beroende av stora, skickliga företag. Om deras orderböcker långsiktigt skulle tömmas, skulle vi få en väldigt, väldigt allvarlig situation. Det är klart att det fanns i huvudet när det såg som allra mörkast ut.”

Vad är din ideologiska drivkraft?”Ett väldigt tydligt rättvisepatos. Ilskan över att det finns en grundläggande orättvisa och att vi inte ska ha det så.”

Vad skulle du arbeta med om du inte var politiker?”Jag sa alltid att jag ville bli Konsumföreståndare, så jag kanske hade jobbat hårt för kooperationen.”

Vad är framtidens migrationspolitik?”Vi socialdemokrater kommer att vilja se en lagstiftning som är förenlig med att de människor som får stanna i Sverige också har möjlighet att få utbildning, arbete och bostad. Annars har man en ohållbar migrationspolitik.”

Kan återstarten av ekonomin bli en ­politisk nystart, vänsterut?”Det ser jag absolut stora poänger med. Men jag vet också att jag samarbetar med två partier som kanske kommer att ha andra ingångar.”

VISA MER

”Det är klart att inför den första debatten med Anders Borg måste jag erkänna att jag var lite nervös”, säger Magdalena ­Andersson.

Men hon lyckades med uppdraget.

”Både jag och Anders Borg, tror jag, ­tyckte verkligen om att debattera med varandra. Men det blev möjligen lite tekniskt, så jag vet inte om publiken tyckte att det var lika roligt.”

När makten väl var säkrad blev hon snabbt en central gestalt i svensk politik.

Nu är det många i partiet som pekar ut Magdalena Andersson som nästa partiledare för Socialdemokraterna. Den som ska ta över när Stefan Löfven en dag kliver åt sidan.

Det är också hon som ska lotsa Sverige ur den värsta ekonomiska krisen på decennier.

Skickades till Wall Street

Corona är inte den första krisen för ­Magdalena Andersson. Hon kom in i politiken i mitten av 1990-talet, som politiskt sakkunnig hos Göran Persson.

Den svenska ekonomin var i dåligt skick och Göran Persson hade tagit sig an krisen med stor entusiasm, först som finans­minister och sedan som statsminister. 

Statsfinanserna skulle saneras och omvärldens förtroende för Sverige skulle ­vinnas tillbaka. 

Magdalena Andersson beskriver en tid där man från politiskt håll försökte återta kontrollen, men där framtiden fortfarande låg i händerna på utländska investerare, som inte alltid omfamnade den svenska ­modellen.

”För att kunna betala ut löner till statsförvaltningen, till lärare, till sjuksköterskor och undersköterskor var vi helt beroende av att någon annan var beredd att låna ut pengar. Och de var väldigt tveksamma till att låna ut pengar till oss. För de kände sig inte trygga med att de skulle få tillbaka dem”, säger hon.

Göran Persson hade redan varit en ­vända i New York, och när budgeten för 1996 var lagd var det Magdalena Anderssons tur att ta sig över Atlanten.

Sparandet blev dygd

Uppdraget var att övertyga ”finans­valparna” att det trots allt var en bra idé att investera i svenska statspapper.

”Jag skickades till Wall Street för att förklara vad det var för politik vi hade i budgeten och varför. Jag var tvungen att förklara varför vi hade en a-kassa på det sätt som vi har”, säger Magdalena Andersson och berättar om reaktionerna:

”Varför ska ni ha en massa utgifter för det där, som vi ska låna ut pengar till? Det verkar dumt! Och varför har ni föräldra­försäkring, den är alldeles för generös! Och varför har ni så många förskolor?”

Krisen gick över, men har samtidigt satt tydliga spår. Framtida finansministrar ­tyglades, med överskottsmål och ett ­strängare ekonomiskt ramverk. 

Sparandet blev en dygd.

”Det är klart att den här perioden har präglat väldigt mycket hur man tänker på ekonomi och politik. När jag sedan blev ­finansminister och vi hade goda år, var det väldigt viktigt för mig att få ned stats­skulden”, säger Magdalena Andersson.

Hon kan bli förbannad, finansministern. Tuff, hård och med ett väldigt temperament, beskriver folk i hennes närhet. 

En person som man helst vill ha på sin sida.

Har man gjort något fel får man definitivt veta det, berättar en. Vass, kantig och helt orädd, säger en annan.

Magdalena Andersson känner delvis igen sig själv i beskrivningen.

”Hetlevrad är kanske att ta i, men jag kan nog vara hård”, säger hon.

”Jag är väldigt rak och tydlig i min ­kommunikation. Och är man inte van vid det, framför allt från en kvinna, kan det uppfattas som argt.” 

Har du ibland gått för hårt fram?

”Absolut, och då har jag bett om ursäkt också. Jag har kanske förväntat mig en ­annan kvalitet på någonting och kommit på senare att jag kunde ha sagt det på ett lite mjukare sätt.”

Det finns en annan sida också. Värmen och omtanken om de personer som står ­henne nära. Lyssnaren, som förvisso ställer höga krav, men som också kan ta till sig råd. Och så humorn, förstås, som alla runt omkring henne kan vittna om. Oväntad, inte sällan sarkastisk, och ibland dräpande.

Magdalena Andersson känner igen sig även här.

”Flera gånger har jag haft medarbetare som sagt att de haft bra möjligheter att växa med mig som chef, och det känns väldigt bra. Ja, jag ställer höga krav, men jag ­hoppas verkligen att man också känner att man får möjlighet att växa.”

Migrationspolitiken viktigast

När Socialdemokraterna återtog makten ­efter valet 2014 fick Magdalena Andersson snabbt en central roll, vid Stefan Löfvens sida.

Och hennes inflytande sträckte sig långt utanför det egna departementet. 

Viktigast, anser hon själv, var omläggningen av migrationspolitiken, där ­Magdalena Andersson hade en huvudroll.

Under 2015 ansökte närmare 163 000 personer om asyl i Sverige och flykting­frågan dominerade den politiska dagordningen.

På hösten tickade räknemaskinerna i gång på finansdepartementet och det man kom fram till var att statens kostnader för migration och integration skulle öka till 70 miljarder kronor per år de närmaste åren, om inte politiken lades om. 

Magdalena Andersson kände sig ­tvungen att dra i bromsen.

”Jag har varit med länge och såg att det här var en ohållbar situation”, säger hon.

Till en början var motståndet hårt, även internt. Miljöpartiet protesterade högljutt mot kraven på en stramare migrations­politik.

Magdalena Andersson svarade med att skära ned på biståndet och flyttade i stället över pengarna till det svenska asylmot­tagandet. 

I november meddelade Stefan Löfven att Sveriges migrationspolitik skulle anpassas till EU:s miniminivå.

”Det var svårt att få fram mat och ordna tak över huvudet och då blev det uppenbart för fler och fler att det här var en situation som inte var hållbar”, säger Magdalena ­Andersson.

”Jag tycker att det är väldigt, väldigt bra att vi verkligen kunde lägga om politiken på det avgörande sätt som vi gjorde.”

Stora spänningar mellan partierna

Men omläggningen var tillfällig och nu ska partierna göra upp om en långsiktig lösning.

Magdalena Andersson håller fast vid den nya ordningen efter 2015 och ser ingen möjlighet att återgå till en generösare linje.

”Den migrationspolitik vi tog över efter FREDRIK Reinfeldt och Anders Borg var väldigt annor­lunda jämfört med den som ­Göran Persson lämnade efter sig. Det ­skedde en stor omläggning under Mode­raternas ledning och den var verkligen inte hållbar. Jag är stolt över att socialdemo­kratin kunde göra den här radikala omläggningen.”

Samtidigt orsakar migrationspolitiken stora spänningar mellan de två regeringspartierna. Miljöpartiet har de senaste ­veckorna hotat att lämna regeringen om Socialdemokraterna gör upp med de ­borgerliga partierna om en fortsatt stram politik.

Smärtsamma minnen

Att Magdalena Andersson skulle bli politiker var långt ifrån självklart. Mamma ­Birgitta Andersson var lärare och pappa Göran Andersson lektor i statistik, och ingen av dem var politiskt aktiv. 

Hon föddes i Uppsala 1967 och barn­domen beskriver hon som harmonisk.

”Jag hade en bra uppväxt, det var väldigt stabilt runt omkring mig. Jag hade mina tjejkompisar och vi körde trehjuling på ­gatan. Sedan började vi i förskolan och skolan tillsammans och vi hänger fortfarande ihop”, säger hon.

Det finns också mer smärtsamma ­minnen. Pappan hade Alzheimers och gick bort bara 66 år gammal. Sjukdomen bör­jade tidigt och Magdalena Andersson har berättat om lapparna i hemmet där pappan påminde sig själv, och hur det till slut blev en del av hennes uppväxt.

”Att se sin förälder tyna bort steg för steg, i så unga år. Det är en oerhört smärtsam process. Så klart för mig, men allra mest för mamma”, säger Magdalena Andersson.

”När han blev diagnostiserad var ­mamma lika gammal som jag är nu och sedan hade hon tio år då han bara blev sämre. Jag är väldigt imponerad att hon orkade hålla ihop, och både jobba och ta hand om ­honom.”

Tog guld i ungdoms-SM

I ungdomen var det simningen som var Magdalena Anderssons stora intresse. Hon tränade hårt, gick ofta upp tidiga morgnar för att få sina längder i bassängen. Det ­räckte till två guld i ungdoms-SM i bröstsim, men hon slutade tvärt som 15-åring. Hon vann inte längre och då var det inte lika kul.

Vad säger det om dig som person?

I huvudet på en Spotifymiljardär

”Det är klart att jag gillar att vinna, men det finns så klart många orsaker till att man lägger ned träningen i 15-årsåldern. Det är inte ovanligt att intresset skiftar lite i den åldern”, säger hon.

Är du lika tävlingsinriktad nu, även på jobbet?

”Ja, det är klart, och inte bara på jobbet. Jag tycker om att hitta den bästa parkeringsplatsen också”, säger Magdalena ­Andersson.

Hur påverkar det din omgivning?

”Familjen skrattar åt mig.”

Samtidigt som idrotten hade en stor plats i hennes liv, växte också intresset för ­politik. Hon gick med i SSU när Olof Palme var partiledare och det var i den lilla S-klubben på Katedralskolan i Uppsala som allt började.

”Mamma var samhällskunskapslärare och satt och tittade på Rapport varje kväll. Då tittade jag också och blev väldigt engagerad”, säger Magdalena Andersson.

”Jag gick in med ett barns ilska över orättvisor. Jag kände det tidigt väldigt starkt och jag känner fortfarande precis likadant.” 

När hon några år senare kom in på Handels­högskolan i Stockholm stärktes övertygelsen.

”Det var en otrolig ögonöppnare, att det jag trodde på inte bara var rätt och rättvist. Det var också ett ekonomiskt begåvat sätt att organisera samhället på”, säger hon.

Inga vänstervindar

Magdalena Andersson grundade den Social­demokratiska ekonomklubben på Handels, och samma skola har fostrat ­flera av hennes närmaste medarbetare. Bland annat de två statssekreterarna Max Elger och Emma Lennartsson.

Men det var inga vänstervindar som ­blåste på Handelshögskolan vid den här tidpunkten, i början av 1990-talet.

”På den tiden var det bara nyliberal ­politik som OECD, IMF och Världs­banken propagerade för. Så ser det inte ut i dag. Tvärt om, om du lyssnar på dem nu är det ibland som att vara på ett partimöte hos ­Socialdemokraterna”, säger ­Magdalena Andersson.

En ny politisk verklighet 

Valet 2018 blev historiskt. Ulf Kristersson och Moderaterna utropade sig tidigt som vinnare, men de forna alliansvännerna, Centern och Liberalerna, var inte med på tåget, skulle det visa sig.

I stället väntade en rekordlång regeringsbildning. Magdalena Andersson, som domi­nerat den politiska scenen i fyra år, försvann.

Inga intervjuer, inga stora utspel, tjänste­männen på departementet arbetade på i det tysta med sin övergångsbudget.

Men bakom kulisserna fanns Magdalena Andersson med, när Stefan Löfven skulle förhandla fram sitt nya mittensamarbete.

”Det är klart att jag som finansminister hade en aktiv och viktig roll i de diskussionerna”, säger hon.

Hur var förhandlingarna?

”Det fanns en känsla i rummet av att man visste att Sverige var i en svår situation, att det var nödvändigt att ta ansvar för landet och att det man diskuterade och höll på med var något historiskt.”

Det blev till slut en uppgörelse och januari­avtalet, som det kom att kallas, blev också starten på en ny politisk epok.

Alliansen försvann, Vänsterpartiet krokades av och Sverigedemokraterna förlorade sin tidigare vågmästarroll.

Men förutsättningarna förändrades även för Magdalena Andersson personligen och hennes departement.

Stora delar av politiken var redan färdigförhandlad och det som stod inristat i ­januariavtalet kunde inte ens finansministern sätta sig emot.

Pengarna var dessutom intecknade och utrymmet för nya stora reformer var starkt begränsat. 

Det nya samarbetet högerut skapade ­också en helt ny dynamik. Det var en sak att, som tidigare, budgetförhandla med Vänsterpartiet om olika välfärdssats­ningar, en helt annan att slopa värnskatten tillsammans med Liberalerna.

”Det är klart att det var en del kompromisser i januariavtalet som var tuffare än någon av de kompromisser som vi gjorde under den förra mandatperioden. Så är det helt klart”, säger Magdalena Andersson.

Det finns större ideologiska spänningar i det nya samarbetet?

”Ja, i den ekonomiska politiken.”

Kopplar bort jobbet i naturen

Under alla år i toppolitiken har Magdalena Andersson varit noga med en sak: att alltid skilja mellan det offentliga och det privata. Och det är tiden med familjen som är ­viktigast. Helst i naturen. Det är där hon hämtar kraft och det är lätt att koppla bort jobbet bland träden och stenarna. 

”Jag och min man tycker mycket om att röra oss i naturen. Både att vandra och paddla, och åka skidor och skridskor, och klättra, även om jag har ont i axeln nu”.

Familjen bor i Nacka utanför Stockholm, mellan Östersjön och det vidsträckta ­naturreservatet, med sina insjöar och vandringsleder.

Vad gör du helst med dina barn om du har en ledig dag?

”Äter middag, höll jag på att säga. Att ­sitta och prata länge runt middagsbordet är väldigt roligt. Men om jag får välja så går vi en lång promenad.”

Magdalena Andersson har också nära kontakt med sina gamla väninnor, dem som hon åkte trehjuling med i Uppsala i slutet av 1960-talet.

”Att jag har mina barndomsvänner kvar är otroligt betydelsefullt. De umgås inte med finansministern, utan de umgås med Magda”, säger hon.

En historisk chans

När coronakrisen var som mest intensiv ­arbetade hon sju dagar i veckan, ofta sena kvällar och ibland med efterföljande nattmanglingar.

På bara några månader har Magdalena Andersson beslutat om åtgärder för mer än 250 miljarder kronor. Själv ser hon krisen som ett kvitto på att hon hela tiden haft rätt.

”Jag har blivit anklagad för att som ­finansminister vara snål. Men jag vet att det är väldigt bra att ha en låg statsskuld när krisen väl slår till. På så sätt slöts ­cirkeln nu när den här krisen kom”, säger hon.

»Vårt arbete är ett maraton«

Samtidigt finns en förhoppning inom ­rörelsen att krisen ska bli början på någonting nytt.

Man vill se mer av den där ilskan ­Magdalena Andersson talar om. Mot orättvisorna och klyftorna. Och framför allt vill man se en politik som gör någonting åt det.

Pengarna finns där och alla tycks överens om att det måste få kosta, när ekonomin nu ska återstartas.

Folk i partiet beskriver hur Magdalena Andersson nu fått en historisk chans att ­vrida om politiken vänsterut och släppa loss ideologen inom sig, utan att bli anklagad för att slösa med pengarna.

Själv ser hon framför sig många ”spännande och intensiva diskussioner” med samarbetspartierna. Inte minst inför höstens budget.

”Den här krisen har satt svag­heterna i samhället i blixtbelysning. Jag hör många människor som säger att vi behöver stärka upp sam­hället”, säger hon.

”Klyftorna sliter isär landet på ett sätt som riskerar att under­gräva det som ändå är ­Sverige.”

Att höja skatten på kapital och beskatta bankerna hårdare ser hon som lågt hängande frukter. Om hon själv får bestämma.

Men viktigast är att stärka välfärden.

”Ofta när man pratar om jämlikhet så pratar man om beskattning av de rika och stöd till de som har det fattigast. Men att ha en hög kvalitet på äldreomsorg, för­skola, skola och sjukvård för alla, oavsett inkomst, där ligger den stora omfördelningen i samhället.”

Vill inte spekulera om efterträdare 

Magdalena Andersson pratar ogärna om framtiden, åtminstone den som ligger bortom tiden som finansminister.

Samtidigt är hon väl medveten om spekulationerna: att många pekar ut just ­henne som en framtida partiledare för Social­demokraterna.

Stefan Löfven har haft posten i åtta år och förr eller senare kommer han att kliva åt sidan.

Hur ser du på att ditt namn så ofta lyfts fram?

”Jag trivs väldigt bra i rollen som finansminister. Det ger bra förutsättningar att kunna vara med och driva på för ett rätt­visare samhälle och jag tänker snarare att det här är en roll som passar mig bra”, ­säger Magdalena Andersson.

”Jag tycker dessutom att Stefan ­Löfven verkar trivas väldigt bra som statsminister och partiordförande och jag ser ingen anledning att spekulera om hans efterträdare.”

Magdalena Andersson sitter i sitt arbetsrum och dricker en kopp te. ­Värmen har kommit till Stockholm och utanför skiner solen.

Även om det är något lugnare nu är ­kalendern fortfarande fulltecknad och hon har inga planer på att dra ned på takten.

Magdalena Andersson har fått en ny kris att hantera och det arbetet har bara börjat.

”Gunnar Sträng satt i 21 år och ska jag slå honom har jag 16 år kvar här.”