Di Weekend INTERVJUER

Fredrik Lindström: »Människor måste kunna ha två tankar i huvudet samtidigt«

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

Fredrik Lindström gillar livet i Vasastan i Stockholm, här på favoritfiket Ritorno, men han glömmer inte sin bakgrund. ”Jag brukar säga att jag är lika bekväm på en nobelmiddag som på en mc-fest”, säger han.

Emma-Sofia Olsson

Efter 400 uppträdanden med Henrik Schyffert var det dags för något annat.Författaren, komikern och På spåret-domaren Fredrik Lindström tog sin bandspelare, åkte Sverige runt och samlade 100 dialekter i en ny bok. ”Jag kämpar på med att inte skilja på humor och allvar. Det är en balansgång”, säger han.
Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

Kvinnor pratar mindre dialekt än vad män gör. Kvinnor lägger i högre grad av sig den lokala dialekten. Det behöver man inte lägga någon värdering i, men det finns en logik i det.”

Fredrik Lindström är mitt i en utläggning om varför färre kvinnor än män pratar med bred dialekt. Det blir bara tyst när han passar på att ta en tugga av sin surdegsmacka på favoritkaféet Ritorno i Vasastan. 

Han gillar att förklara och teoretisera vardag­liga fenomen eller händelser. En dialekt kan för Fredrik Lindström bli ett levande bevis på hur den geografiska segregationen i Sverige under de senaste 400 åren påverkar den svenska självbilden. Ett nyrenoverat kök blir symbolen för den ouppnåeliga lyckan och känslan av att vara en bluff säger lika mycket om personen som det gör om framgångsidealet i samhället. 

Allt det här har han antingen tagit upp i föreställningar eller skrivit böcker om och det som inte fått plats i det formatet har i stället blivit tv-program. 

De senaste åren har det inte blivit särskilt mycket tid hemmavid. Han har turnerat landet runt, både själv och med vännen Henrik Schyffert. I november varje år har han spelat in På spåret och däremellan har han arbetat med sin senaste bok 100 svenska dialekter.

FAKTA
Fredrik Lindström

Ålder: 56 år.

Bor: Vasastan i Stockholm.

Uppväxt: I en medelklassfamilj i Eskils­tuna.

Familj: Tre döttrar.

Aktuell med: Boken 100 svenska dialekter och en ny säsong av På spåret.

VISA MER
FAKTA
Folka te dig en grut – så pratar du dialekt

Lappland

asadelut, assadelit = riskabelt

bettne, bettn = dålig smak, härskna

bäckel, bikkäl = ställa till det för sig, göra något som troligen misslyckas

dix = befalla, skicka

domt = smula, nypa

Västerbotten

annrän = skidor

annyli, annylja, anndörrj (m fl) = skidspår

dörsk = nedstämd, dåsig

faark = varna, förmana

gruut = liten smula

Småland

bakanför = bakom

bare = utan tillbehör (t ex jag tar kôrven i bare ’jag tar korven utan bröd, ketchup eller liknande’)

batting = liten pojke (t ex illbatting ’bångstyrig pojke’)

buse = skrutt (t ex äppelbuse)

däka = flicka

Skåne

rälig = ful, förskräcklig

tossig = tokig

kissig = kissnödig

kryllig = krullig, lockig

kär = omtyckt, älskad

Västmanland:

but = klump, bit

eländas = ha besvär med något

fluk, flucka = vattenpöl

folka te dig = skärp dig

harsa = halka

hocken = vem (t ex hocken är du?)

VISA MER

Det är inte helt enkelt att hitta människor som pratar med en tydlig dialekt i dag. Särskilt inte kvinnor då, menar Fredrik Lindström.

”I regioner med mycket dialekt har unga män ett mycket mer positivt förhållande till sin lokala ­dialekt. Tänk dig att du kommer ut på landsbygden. Där är det mer äldre rådande könsroller där än vad det är i städerna. Om du då som kvinna vill komma bort från det så identifierar du dig med att komma bort från regionen. Dessutom har kvinnor en benägenhet att generellt vara mer noggranna med sitt språk”, förklarar han.

Inte förrän under det senaste halv­året har han hunnit sitta och jobba på heltid med dialektboken.  Boken liknar en fågelbok i utformningen.

I skånska Klippan kan läsarna lyssna på en inspelning där karaokeprofilen Johnny Flintberg om konflikterna som uppstår när artisterna ska bestämma vem som är näst på tur. Inspelningen från Skellefteå handlar om den lokala profilen Brattlid-Jonke som var känd i trakten för sitt speciella talfel. 

Redan för 16 år sedan vann Fredrik Lindström tillsammans med stjärnregissören Karin Af Klintberg stora journalistpriset för tv-serien Värsta språket som handlade lika mycket om det svenska språket som om vad det betyder att vara svensk i dag.

Sedan dess har språket och dialekterna ofta legat i fokus för den reslige underhållaren från Eskilstuna. Gärna skoj på scen, men helst med dialektala förtecken.

56-åringen från Eskilstuna tar ännu tugga av mackan och fortsätter sin utläggning om kvinnor och dialekter.

”Jag brukar säga att samma grupp som har mest sjuknärvaro på jobbet, alltså går till jobbet när de egentligen borde vara hemma, är också dem som uttalar mest konsonanter i svenskan. Det är en press på kvinnor att de själva uppfattar det som att de måste göra mer än männen i en manligt dominerad yrkesvärd kanske. Jag vet inte.”

Så här pratar Fredrik Lindström. Han börjar svara på något, viker av i ett sidospår, väver in en vardagsnära anekdot och återvänder till huvudämnet. Utläggningen om kvinnor och dialekter kom som en del av ett längre svar på frågan om han velat skriva den här boken länge. 

Trivs på egen hand

Redan 2003 var Fredrik Lindström trött på livet i offentligheten. Efter att Värsta språket blivit en publiksuccé ville han inte längre synas i strålkastarljuset. Privat gillar Fredrik Lindström att vara själv och få vara ifred. 

”Jag är egentligen lite ensamvarg och mer av en flanör. Jag reser gärna ensam, går gärna på bio ensam och äter gärna ensam. Det livet är ganska skönt”, säger han. 

I en intervju med Aftonbladet 2003 proklamerade han att det var slut med karriären framför tv-kamerorna. Han ville inte tillbringa ett liv i offentligheten.

Sex år senare tog han ett av landets mest offentliga jobb när han efterträdde Björn Hellberg och blev ny domare för långköraren På spåret. Till en början tackade han nej till uppdraget. 

”Jag har aldrig varit särskilt bekväm i den här offentliga rollen. Men när jag tackade ja till På spåret brände jag alla broar till ett privatliv. Efter det var det helt kört att undvika offentligheten.”

Dessutom skulle beslutet att tacka ja få en direkt påverkan på Fredrik Lindströms egna fredagskvällar. Han var själv en trogen tittare och ville inte tappa den fredagstraditionen. Inte förrän han pratat med sin mamma kom han på andra tankar. 

”Hon ringde upp mig och sa ’Fredrik, jag tror faktiskt att du gör ett misstag här om du tackar nej. Det här kan passa dig’.”

Mamma Lena Lindström har varit en viktig del av hans liv. Historieintresset och språkintresset är en direkt konsekvens av att hans mor brukade läsa historien om Gustav Vasas äventyr i Dalarna för honom redan när han var en liten pojke. Familjen var borgerlig medelklass, något som inte var helt vanligt i 1970-talets Eskilstuna. 

Fredrik Lindström tror själv att det är därför han är gränsöverskridande och gärna rör sig mellan populärkultur och finkultur.

 ”Jag brukar säga att jag är lika bekväm på en nobelmiddag som på en ­mc-fest.”, säger han. 

I år har det gått tio år sedan han tackade ja till jobbet som programledare för På spåret. Hans kunskaper om det gamla Sverige gör nytta i programmet. Fredrik Lindström är inte särskilt mycket för förändring. 

”Min svaghet är att jag är 56 år och har aldrig varit särskilt bra på att hänga med i vad som är populärt. Jag har till exempel inga sociala medier.” 

»Varuhusen är vår tids kyrkor« Har du inte Facebook?

”Nej! I dag verkar det ha varit ett ganska bra beslut när man ser hur människor pratar om pauser från sociala medier eller artiklar om människor som ska avgiftas från Facebook”, säger Fredrik Lindström och fortsätter: 

”Jag har ett ganska lugnt och skönt liv. Människor kommer bli mer och mer avundsjuka på mig, är min känsla.”, säger han och skrattar.

Den nya boken handlar om dialekter i det nutida Sverige, men för Fredrik Lindström har dia­lektintresset aldrig handlat om språkliga, om grammatiken eller om fonologin. Dialekter är något som berättar en människas historia, men lika mycket en berättelse om Sveriges utveckling till ett välfärdsland.

De senaste 200 åren har Sverige förändrats. På 1800-talet kunde människan leva ett helt liv hemma i Kil, på Södermalm eller runt bondgården i hembygden Klippan. I dag rör sig människor över större områden än tidigare. Nu rör sig människor över hela landet och hela världen. Människor med olika språk och dialekter möts överallt – särskilt i städerna.

Dialekten hos en Robertsfors-fostrad man i medelåldern berättar lika mycket om mannen med dialekten som om hur mannens föräldrar och farföräldrar levde i bruksorten för 100 år sedan, säger Fredrik Lindström.

”I stora delar av Sverige pratar man i dag någon slags standardsvenska. Dialekter i dag består av att man kanske säger ’träligt’ i Närke och ’tråkigt’ i Stockholm men man måste i väg till Värmland, Småland, norra Norrland eller Skåne för att det ska märkas en tydligt dialektal skillnad.” 

Men trots att skillnaderna är mindre än för hundra år sedan så hör man direkt om någon uttalar ett ord eller en bokstav på ett annat sätt än vad som är brukligt i området, menar Fredrik Lindström.

”Vi har lagt ribban på en annan nivå. Man behöver inte ha några speciella ord eller böjningar för att prata östgötska. Det räcker att säga Ö på ett lite annat sätt för att avslöja att man är från Östergötland.”

Så du tror snarare att det kommer handla ännu mer om skillnaderna?

”Ja, så får man nog säga. Men vi lever i ekonomismens tidevarv, vi har en religion här också även om vi inte vet om det eftersom man inte brukar förstå att en troslära är en religion från första början utan det uppfattas bara som sanningen.”

Vad menar du nu? 

”Så här: du har haft den svenska staten som har kunnat ge människor ett annat liv, bekämpat barnadödlighet och gett studielån till en person som velat bli läkare, även om den personen har haft en pappa som vill att sonen ska ta över gården och driva verksamheten vidare. Då gick svenska staten in, spräckte den familjen och sa: ’vi går in på grabbens sida och ger honom pengar så att han kan göra uppror mot dig’. Så har man inte i många andra kulturer.”

Han tar en tugga av surdegsmackan och en andningspaus i utläggningen.

”I den här processen har människor bytt sin identitet för att få åka med fordonet. Man har tidigare varit ölänning, härjedaling och sörmlänning. Nu är man svensk istället. Det har varit en affär som gjorts upp. Allt hänger ihop med Sveriges ekonomiska förvandling. Om vi inte haft det så hade den språkliga situationen sett helt annorlunda ut i Sverige”, säger han. 

Roligt och intressant – samtidigt

Fredrik Lindströms shower, tv-program och böcker rör sig alltid i gränslandet mellan det psykologiska och sociologiska. Han är intresserad av vad människan säger utan att uttryckliga säga något. Det är därför han gillar dialekter så mycket.

Dessutom är det kul. Folk gillar att skratta åt dialekter. Enligt Fredrik Lindström har folk skrattat åt andra dialekter sedan 1600-talet i Sverige.

”Jag kämpar på med att inte skilja humor och allvar från varandra, eller för den delen vetenskap och underhållning. Människor måste klara av att ha två tankar i huvudet samtidigt. Dialekter eller en föreställning kan både vara roligt och intressant samtidigt”, säger han.

Men det allmängiltiga tilltalet är inte lätt att nå fram till, tycker han. Ofta får han problem med att lägga ribban på rätt nivå. Det han pratar om måste vara tillgängligt för publiken. Bara för att ämnet är komplicerat behöver det inte bli tråkigt.

”Många grejer som jag ger mig in på måste förenklas och beskrivas på ett sätt så att folk utan specialutbildning i ämnet kan förstå vad jag pratar om. Då kan det i stället bli så att man förenklat så mycket att personer med utbildning tycker att man tar bort alldeles för mycket. Man går en balansgång mellan att bli accepterad av yrkesfolk eller av den intresserade allmänheten hela tiden.”

Niklas Ekstedt tar finkrogen till skärgården

Han fortsätter:

”Om jag måste välja så väljer jag alltid den intresserade allmänheten eftersom jag tycker att det är mycket viktigare.”

”Går i samma fällor som alla andra”

I höst fortsätter Fredrik Lindström turnera med sin föreställning runt Sverige. I november tar han ett avbrott i turnén för att spela in årets säsong av På spåret

Livet som mångsysslare passar honom. När han blir trött på människor kan han stänga in sig och skriva en bok, men när ensamheten blir för påtaglig åker han ut på turné.

Han behöver kontrasterna i livet.

”Hjärnans intryck bygger på kontraster. Vi kan bara njuta av saker om de står i kontrast till ­någonting annat. Mat är gott om man är hungrig och inte käkat på ett tag men äckligt om man ­redan ätit alldeles för mycket. Så funkar vi. Vi kan bara njuta och förstå saker om de står i kontrast till ­annat. Det är samma sak med människors boende; folk lägger till, tapetserar och bygger om men kommer aldrig fram hela vägen. ”

Konstpaus.

”Men man tänker helt fel sätt. Det mest effektiva skulle inte vara att renovera köket, utan att bo i ett dike i en vecka. Då kommer du tycka att din lägenhet är helt magisk. Man jobbar ju helt fel. Men det gör jag också. Jag går i samma fällor som alla andra.”

Det kanske bara är mänskligt?

”Ja, det är ju det.”