Di Weekend INTERVJUER

Folkkär besserwisser är tillbaka

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

Di Weekend har ätit frukost med Björne och Jörgen Lantz.

Joey Abrait

Han blev Björne med hela svenska ­folket men gick i ide vid millennie­skiftet. Nu är skådespelaren Jörgen Lantz tillbaka på Maximteatern med föreställningen .
Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Hur varm blir man i Björnes kostym?

”Det går åt några liter svett. Jag skulle säga att temperaturen kommer nog upp till 40–50 grader efter en timme, så det är ett jätte­bra sätt att banta. Jag gjorde av med flera t-shirts på varje inspelningspass på tv. Nu är jag dyblöt när jag går av scenen. Att vara på scen är jobbi­gare än att spela in på tv, här går man runt med kostymen och huvudet i en timme. Har man klaustro­fobi är det jobbigt.”

Du vill inte fotograferas i kostymen utan huvudet på, hur kommer det sig?

”Då förstör man illusionen av en riktig teddybjörn. Det har varit förbjudet alla år och jag har hållit stenhårt på det. Kostymen jag har nu har jag tillverkat själv, egentligen främst för att Björne ska kunna vara tomte för barnbarnen på julafton. Den ursprungliga finns hos SVT.”

Du spelade Björne i 13 år och gjorde totalt 650 program i kostymen. Varför slutade du?

”Jag tappade lusten att fortsätta helt enkelt. Jag var ganska trött på det. Inte på figuren Björne, men att jobba på tv. Producenten blev sjuk och slutade och då ville inte jag fortsätta heller. SVT blev jättesura på mig.”

Kort därefter gav du ut skivan Björnes favo­riter 2 och hotades med stämning av SVT. Hur ­kommer det sig att ni sätter upp en pjäs nu?

”Vi planerade en föreställning på Scalateatern för två år sedan men det stoppades av SVT som äger rättigheterna till både Björne och programmet. Nu är det så enkelt att jag har frågat innan, om vi får sätta upp föreställningen, och fått licens. De vill bara veta vad vi gör.”

Varför tror du att Björnes magasin blev så populärt?

”Producenterna Anita Bäckström och Kerstin Hedberg hade fattat tempot för barn. Det var bara en kamera, och inga klipp fram och tillbaka som det är i dag. Då kan små barn följa med, det är en av anledningarna. En annan är att Björne var ­sympatisk, och barn kunde identifiera sig med ­honom.”

FAKTA
Jörgen Lantz

Ålder: 75 år.

Familj: Gift. Tre egna barn, fem ­bonusbarn och flera barnbarn.

Bakgrund: Frilansande skådespelare sedan 1960-talet. Skådespelat med Riksteatern och Fria teatern. Gjort bland annat Ville i Ville, Valle och Viktor, Björne i Björnes ­magasin, och Nasses röst i Nalle Puh.

Aktuell: Med föreställningen Björnes favoriter på Maximteatern i Stockholm. På scen samlas originalmedlemmarna Jörgen Lantz, Kerstin Wikström och Anders Linder.

Frukost: Macka, juice, kaffe och pepparkakor på Maximteatern i Stockholm.

VISA MER
Hur skulle du beskriva Björne?

”Han är en besserwisser, men en sympatisk sådan. Lite småsnål i bland. Han är som barn är: vet bäst själv, ska bestämma allting och har inga problem med att behålla pepparkakorna för sig själv.”

Adam Lundgren i rollernas roll Varför gillar han egentligen pepparkakor?

”Jag gillar det själv och ville ha med det i karaktären. Det är dessutom det enda som går in i ­munnen på dräkten.”

Du har själv tre söner, tittade de på programmet?

”Ja alla tre, men framför allt min yngsta son ­Robin eftersom han är född 1981. Han kom till SVT med sin skolklass, men tänkte inte på att det var jag. Han hälsade på mig som alla andra barn, med stora fascinerade ögon. Flera av mina barnbarn var här på premiären, många som var barn på 1980- och 1990-talen tar med sig sina egna barn.”

Du spelade även Ville i barnprogrammet Ville, Valle och Viktor på 1970-talet. Varför blev du skådespelare?

”Det bara blev så. Jag började min karriär som Jesus-barnet när jag var tre månader och spe­lade teater med mina systrar. Jag låg i en sillåda som vi hade fått i fiskaffären, och jag luktade fisk i ­flera veckor efteråt. När jag blev äldre reste jag runt med dem och spelade teater och sjöng. Sedan började jag med teater på riktigt, bland annat på Riksteatern, och fortsatte därifrån.”

Text-tv firar 40 år Har du någon drömroll?

”Jag hade en dröm om att jag ville göra Henrik Ibsens Peer Gynt. I mina ögon är han en sympatisk anarkist.”

Vad är fördelen med att spela en karaktär utan att visa sitt eget ansikte?

”Det blir en väldigt levande karaktär. Om jag hade kört med mitt eget ansikte, då hade illusionen försvunnit av en leksaksbjörn. Hade mitt ­ansikte synts i så många program hade jag inte fått gå i fred på stan. Det har jag inget behov av.”