Di Weekend INTERVJUER

Färgstark konstduo: Sarah Cooper och Nina Gorfer

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

Konstnärerna Sarah Cooper och Nina Gorfer. I bakgrunden syns verken A portrait of Jana och Segal and the tiger.

Banfa Jawla

Med sina intrikata fotokollage och dramatiska porträtt har Sarah Cooper och Nina Gorfer funnit sin publik. I de senaste verken utforskar konstnärsduon utopier och landar i sitt eget sökande efter identitet i ett nytt hemland.
Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

I en guldbroderad överdel och med juveler kring halsen står den unga kvinnan uppställd i en palatsmiljö. Motivet påminner om den spanske 1600-talskonstnärens Diego Velázquez världsberömda tavla ”las Meninas”, ett porträtt av den femåriga prinsessan Margarita Teresa, omgärdad av sina hovdamer, som hänger på Prado-museet i Madrid. Även i den här bilden finns hjälpande händer som lägger de sista vecken till rätta på den enorma puffiga kjolen, medan modellen stadigt blickar in i kameran. Men där tar också likheterna slut. Flickan på bilden är varken prinsessa eller fotograferad i ett slott. Bakgrunden är ett kulissartat fotokollage, och modellen är uppvuxen i Sverige i en familj som kommit hit som flyktingar från Somalia.

”Det är en lek med betraktarens fantasi och fördomar. Här har vi en ung kvinna som är född i en familj som lämnat något för nya drömmar och hopp om något annat. Samtidigt lever hon i ett slags limbo, mellan den gamla och nya tillvaron”, säger Nina Gorfer och Sarah Cooper fyller i:

”Hon är porträtterad i en miljö som, för oss i väst, har en kulturell symbolik, med arkitektoniska inslag vi känner igen från byggnader i exempelvis Italien, mantuan, den typiska klädedräkten på 1600-talet, och andra föremål som har ett kulturellt värde i vår del av världen”, säger hon.

Ett enkelt armband kring höger handled är hennes enda synliga privata ägodel. Det är en talisman och ett minne från det förflutna, ett vittnesmål om att hennes familj inte kommit tomhänt. Från väggarna i salen på galleri Christian Larsen blickar ­andra unga kvinnor i liknande poser, alla med små personliga föremål, ner på betraktaren. Som gemensam nämnare har de ofrivillig migration, men några har varit i Sverige längre, andra har kommit i den senaste flyktingvågen och levt här i mindre än två år. Alla lever på en icke-plats, mellan den värld de lämnat och den nya de mött.

”Jag tror att alla som någonsin levt i ett annat land än det de vuxit upp i känner igen sig i den ­hybridkänslan. Så är det för oss, och på sätt och vis gör det de här verken till våra mest personliga, där vi också fått söka i oss själva och är mer närvarande, på ett väldigt konkret sätt”, säger Sarah Cooper och pekar på en av de hjälpande händerna i ett av verken.

”Det där är min hand till exempel, och det är en av få gånger någon av oss syns på bilderna.”

FAKTA
Cooper & Gorfer

Namn: Sarah Cooper och Nina Gorfer

Ålder: födda 1974 respektive 1979.

Bor: Göteborg och Berlin.

Bakgrund: Sarah Cooper växte upp i USA och Nina Gorfer i Österrike. Har båda varit studenter på Högskolan för design och konsthantverk, HDK, i Göteborg. Samarbete sedan 2006. ­Utställningar på Fotografiska i Stockholm, Hasselblad ­Center i Göteborg och Kulturhuset i Stockholm.

Har fått priset German Photo Book Award 2018.

VISA MER

Som konstnärsduo har amerikanska Sarah Cooper och österrikiska Nina Gorfer arbetat ­sedan 2006. Vänskapsbanden de utvecklade som studenter på Högskolan för konst och design, HDK, i Göteborg utvecklades till ett professionellt samarbete. Under många år levde och verkade de i Sverige. I dag bor bara Sarah Cooper kvar, medan Nina Gorfer har flyttat till Berlin.

Är det svårt att arbeta från olika platser?

”Vi ses ganska ofta och skapar tillsammans, så på ett sätt skulle jag säga att distansen snarare har varit en inspirationsinjektion”, säger Nina Gorfer och Sarah Cooper håller med:

Smarta drag på jobbmötet

”Man ser i bland par som pratar och klär sig ­likadant. Men vårt arbete stärks av att vi vet vilka vi är och ser saker från olika perspektiv.”

I de nya verken känns deras estetik, som blev välkänd i samband med deras hyllade utställning på Fotografiska i fjol, igen. I en lager-på-lager-­fototeknik skapar Cooper & Gorfer en lekfull iscensättning i gränslandet mellan foto och måleri. En multityd av små detaljer fångar in betraktaren i en varm kuriositetskabinett-värld. I den blir modellernas råa, oförställda blick en skarp kontrast.

Tidigare har Cooper & Gorfer ofta rest till olika platser, världen över, för att skapa sina porträtt. Men den här gången har resan gått till en imaginär värld, en utopi, och utforskandet av vad som konstituerar en sådan.

”Vi slogs av att mycket nyheter kretsar kring ett dystopiskt synsätt. Det fick oss att fundera på motsatsen – utopin. Den förknippas ofta med en ouppnåelig fantasi. Men varför tillåts vi inte föreställa oss en bättre värld?”, säger Sarah Cooper.

Begreppet utopi myntades av sir Thomas More på 1500-talet, och ordets ursprung kommer från det grekiska ordet outopos, alltså icke-plats. När de vred på begreppet fann de att många av de ämnen som debatterats flitigast de senaste åren, som öppna eller stängda gränser och för eller emot medborgarlön, alla knöt an till temat. Samtidigt som västvärldens politiker anklagas för att vara oinspirerade, visionslösa och idéfattiga.

Han vill ge alla pengar gratis

”Ser man till olika delar av världen har man också olika perspektiv på utopier. I väst har man, kulturellt sett, försökt uppnå det genom systematik och att förändra det yttre – vilket vi sett exempel på i arkitektur, regelverk och, drivet till sin spets, i politiska system. I andra kulturer har man en ­annan utgångspunkt. Inom österländsk filosofi strävar man exempelvis att uppnå den via en ’state of consciousness’”, säger Nina Gorfer.

Är utopier särskilt intressanta att studera nu, i en tid med Donald Trump, klimatkris, kärnvapenhot och överhängande handelskrig?

”Utopier är en bra temperaturmätare på ett samhälle. Om människor föreställer sig det värsta eller att ingenting kan bli bättre, saknas ofta en positiv gnista som kan elda på förändring”, säger Nina Gorfer och Sarah Cooper fyller i:

”För att förändring ska ske måste vi människor ha en vision. Det är en av anledningarna till att vi valde att ­fotografera unga kvinnor som fortfarande har ett rörligt sinne, bortom den kultur eller politiska världsbild de tillhör.”