När du porträtterades i Di Weekend för två år sedan var Life inte ens påtänkt. Hur kom den till?
”Jag jobbade med ett manus kring ’Operation Entebbe’, en flygplanskapning 1976, men det var svårt att få ihop projektet. Jag fick manuset till Life i november 2015, slogs av drivet i historien och flög till Los Angeles nästa dag. Fyra dagar efter det var jag kontrakterad och ytterligare en vecka senare hade jag en lägenhet i London och inledde förproduktion.”
Hur gick castingen till?
”Jag ringde Ryan Reynolds som jag jobbade med i filmen Safe house och som är en god vän till mig. Jag ville gärna arbeta med Jake Gyllenhaal, hans allvar är en perfekt kontrast mot Ryans lättsamhet. Rebecca Ferguson påminner mycket om äldre tiders skådespelerskor, med sin mörka röst och styrka. Hon slog inte igenom stort förrän hon var 30 år och mamma, det ger henne en särskild kraft.”
Hur gick ni tillväga för att bestämma hur utomjordingen skulle se ut?
”Vi förde samman en brittisk genetiker, Adam Rutherford, som bland annat var ’science advisor’ till filmen Ex Machina, med min gamla vän, graffitikonstnären Ziggy. Som forskare och konstnär fick de sedan komma överens om hur varelsen, ’Calvin’, skulle kunna utveckla sig. Sedan fick jag ta fajten med dem om hur man skulle kunna lösa det.”
Life utspelar sig nära enbart ombord på rymdfärja – hur arbetade ni tekniskt med intrycket av viktlöshet?
”Skådespelarna har vajrar i ryggen och fick arbeta med en kroppscoach. I en film som Gravity med Sandra Bullock animerade de stora delar av hennes kropp i efterhand, men de hade nästan dubbelt så stor budget som vi – 120 miljoner dollar mot våra 65 miljoner. Jag tycker att vårt sätt är bättre.”
Rymdfilmer är en väletablerad genre. Vilka är dina favoriter?
”Allt från Andrej Tarkovkijs Solaris och Stanley Kubricks 2001, till Alfonso Cuaróns Gravity, Christopher Nolans Interstellar och givetvis Ridley Scotts Alien. Men vad som skiljer Life från dessa filmer är att situationen i vår film i stort sett skulle kunna hända i morgon. Vi har hittat vatten på Mars och skickat dit en satellit, när den återvänder kommer den till den internationella rymdstationen, så förutsättningarna är verkliga.”
I filmen finns flera oväntade händelser, bland annat slutet. Hur stor kamp var det med filmstudion att få behålla de här scenerna?
”Det var en förutsättning för att jag skulle göra filmen. Jag krävde att det stod i mitt kontrakt.”
Du har blivit pappa – hur kombinerar du småbarnsliv och arbete som regissör?
”Min flickvän är musikproducent och har kunnat ta med sig sitt jobb, så hon och min dotter har följt med mig överallt. Men det är en enorm resa att bli förälder. För mig handlar Life mycket om uppfostran.”
Hur menar du då?
”Den utomjordiska varelsen agerar efter hur han blir bemött. Är man snäll mot honom är han snäll tillbaka, men börjar man dra på gränserna och experimentera måste han försvara sig. För mig handlar filmen mindre om hotet från det okända, och mer om rädslan vi har inför det okända. Historiskt sett har ju inte människan alltid bemött främlingar på bästa sätt.”
Hur är du själv som pappa? Är du rädd för att vara en dålig far?
”Det är svårt att vara pappa, men väldigt kul. Jag har nio syskon så jag trodde att jag visste allt, men det visade sig att jag inte alls var så förberedd. Jag säger som en vän till mig ’föräldraskap är som att springa rätt ut i mörkret och hoppas att det går bra’.”
Du ska nu regissera en ny version av Vilhelm Mobergs Utvandrarna. Vad händer?
”Det har varit mycket jobb med manuset, som Peter Skavlan skriver. Idén är att ha Kristina som huvudperson, inte Karl-Oskar. Jag har arbetat med det projektet parallellt med Life och kommer börja casta skådespelare nu i vår.”
