Di Weekend INTERVJUER

Dubbelt upp på Dramaten

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

Petronelle Halvorsen

Dramatikern och regissören Mattias ­Andersson är aktuell med två pjäser på Dramaten, där han också tar över som ny teaterchef och konstnärlig ­ledare den 1 mars.
Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Först sportfrågan, hur känns det att bli chef på Dramaten?

”Det känns dubbelt, både roligt och skrämmande. Å ena sidan är det ett privilegium att bli tillfrågad och många i personalen har uppmanat mig att både söka och ta jobbet, eftersom jag har varit gästregissör här ett flertal gånger. Å andra sidan är det ett fruktansvärt utsatt jobb. I Kultursverige befinner man sig i mitt i stormens öga och alla har åsikter om en.”

Det var en väldigt turbulent tid innan Eirik Stubø avgick i april i fjol, efter att det framkommit kritik mot hans sätt att hantera anklagelser om trakasserier och mobbning. Gjorde det att du tvekade att ta jobbet?

”Ja, absolut. Nu gick det fem månader mellan att han blev uppsagd och att jag fick erbjudandet, så läget hann lugna sig betydligt. Men i grunden ser jag mig som dramatiker och regissör, och om det inte funkar för mig här kommer jag inte hänga kvar till varje pris. Jag har skrivit kontrakt på fyra år, jag ser inte det här som något evighetsjobb.”

Hur ska du jobba för att skapa lugn och ro?

”Det är redan väldigt mycket lugnare. Men den nya uppdelningen av Eirik Stubøs tjänst är bra, där Maria Groop Russel är vd med huvudansvar för ekonomi och personalfrågor medan jag är ­teaterchef och konstnärlig ledare. Att ha båda rollerna kanske funkade för tio år sedan, i dag är det nästan omänskligt att leverera på alla områden.”

Hur ser du på Metoo-debatten i dag, har den gett några bestående effekter?

”Ja, det tycker jag. Beteenden som ansågs okej, eller till och med gav hög status, för 15–20 år ­sedan är inte gångbara i dag. Ingen tycker längre att det är charmigt eller coolt att slänga ur sig kränkande kommentarer eller att stå och skrika på repetitionerna bara för att man ser sig själv som en stor konstnär. Jag har också väldigt svårt att se att en ny filmproducent som beter sig som Harvey Weinstein skulle ha framgång i dag. Att så många människor skulle vara tysta kring en sådan person känns inte sannolikt.” 

Gillar du att ha makt? 

”Inte så att jag gillar och gå omkring och peka med hela handen i största allmänhet, verkligen inte. Däremot blir jag inspirerad av tanken på att jag ska påverka innehållet på Sveriges nationalscen.” 

FAKTA
Mattias ­Andersson

Ålder: 50 år.

Familj: Sambo, två barn, 17 år och 6 år.

Bor: I Stockholm.

Bakgrund: Gick ­Teaterhögskolan i Göteborg 1990-1993. Teaterchef för Backa Teater 2006-2020. Har skrivit och regisserat ett tjugotal pjäser, som The mental states of ­Gothenburg 2006, Brott och straff 2007, Utopia 2012, The mental states of Sweden 2013 och Hierarchy of needs 2019.

Aktuell: Pjäserna Vi som fick leva om våra liv, Dramatenpremiär den 23 ­januari, och Determinism som hade urpremiär den 18 januari samt som ny teaterchef för Dramaten den 1 mars.

Frukost: Kaffe, en ostfralla och ­morots- och apelsinjuice i foajén till Dramatens Lilla scen.

VISA MER
Vad är du mest nöjd med efter dina 13 år som teaterchef för Backa Teater, en fristående del för barn och ungdomar vid Göteborgs stadsteater?

”Att vi har lyckats göra högkvalitativ scenkonst för en ung och teaterovan publik. Vi har också ökat det internationella intresset för Backa genom att vara ute på mycket turnéer och gästspel.”

Pjäsen Vi som fick leva om våra liv hade nypremiär på Dramaten i går, efter att ha spelat för fulla hus på Backa Teater under hösten. Vad handlar den om?  

”Den bygger på över 130 intervjuer som har gjorts av researchers med ett tvärsnitt av Sveriges befolkning. De tillfrågade har svarat på vad de skulle ha gjort annorlunda om de fick leva om sina liv. Sedan har jag klippt och klistrat och lagt till och dragit ifrån bland svaren, som en sorts ­musikkomposition. Jag har jobbat med samma metodik tidigare, jag brukar börja med 2 000–3 000 sidor transkriberad text varje gång.”

Hon trollar fram sin favoritchef Vad svarade de intervjuade i den här pjäsen?

”Det spretade mycket. Det kunde vara enkla saker som att man borde ha valt franska i stället för tyska på högstadiet till att man ifrågasatte val av partner eller yrke. Någon svarade att man borde ha flytt till ett annat land, medan en annan svarade att hen borde ha stannat och kämpat i sitt hemland.”

Vad skulle du göra om du fick leva om ditt liv?

”Jag lever i en privilegierad del av världen och får jobba med det jag älskar. Men kanske skulle jag jobba med något socialt arbete, som är mindre egofixerat och mindre utsatt för konstant bedömning.”

»Får ett geni behandla andra hur som helst?« Din pjäs Determinism har nyligen haft urpremiär på Lilla scenen. Vad är det för pjäs?

”Den handlar om två unga människor som bryter sig in i en villa och kastas genom olika åldrar och sociala positioner i en virvlande fart. Pjäsen resonerar kring hur mycket vi gör av egen fri vilja och hur mycket som är förutbestämt av yttre omständigheter. Det är frågor som jag ofta återkommer till.”