Di Weekend INTERVJUER

Diane Warren: Hollywoods hit woman

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

Chris Pizzello

Polarpriset 2020 tilldelas en virtuos låtskrivare. Diane Warren har i fyra decennier skrivit hitlåtar till artister i alla tänkbara genrer. Som drottningen av powerballader har hon också skrivit låtar till över 100 Hollywoodfilmer. Jan Gradvall träffar henne på det medvetet stökiga kontoret i Hollywood.
Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

Drottningen av powerballader har inte städat sitt arbetsrum sedan en jordbävning i Los Angeles för ett kvarts sekel sedan.

Att hon så exakt kan sätta den uteblivna städningen i samband med en jordbävning – Northridge earth­quake, den 17 januari 1994 – beror på att högar med kassettband som föll ner på golvet fortfarande ligger kvar där de hamnade.

”Jag vill inte flytta dem. Ingen får städa här. Jag bryr mig inte om det är äckligt”, säger Diane Warren.

Vad är orsaken till att du inte städar? Vidskeplighet?

”Nej. Jag vet inte vad det beror på. Vid det här laget måste jag kanske erkänna att det helt enkelt kan bero på att jag är lat … Men jag tycker om det så här. Jag vill att mitt skrivrum ska vara exakt som det är.”

Diane Warren tycker också om kassettband. Dagen till ära bär hon en stickad tröja med ett kassettband som

FAKTA
Diane Warren

Född: 1956 i Van Nuys, Kalifornien.

Familj: Pappa försäkringsmäklare, mamma hemmafru, två äldre systrar. Båda föräldrarna är döda i dag. Diane Warren lever ensam i ett hus i Hollywood Hills.

Bakgrund: En av pophistoriens mest produktiva och framgångsrika låtskrivare som har skrivit låtar till

över 100 Hollywoodfilmer. Har Oscarnominerats elva gånger.

Metod: Skriver på piano, ­diverse synthesizers eller ­gitarr. Diane Warren sjunger ibland själv på sina demotejper, men tar oftast in ”en bättre sångare”.

Aktuell med: Mottagare av årets Polarpris.

VISA MER
FAKTA
Diane Warrens egna favoritlåtar

Because you loved me (1996)

Inspelad av Celine Dion. Skriver till filmen Up close and personal, med Michelle ­Pfeiffer och Robert Redford, manus av Joan Didion. Because you loved me toppade Billboardlistan i USA. Låten vann en Grammy och var nominerad till Oscar och Golden Globe. ”Jag skrev den på beställning till filmen, men det var framförallt en låt jag skrev till min pappa. Som tack för att han trodde på mig. Låten innebar en ny nivå i mitt låtskrivande Jag minns att jag tänkte: den här låten är bättre än mig.”

I was here (2011)

Avslutningsspåret på Beyoncés fjärde album, ’4’. ”Jag skrev den i mitt hem, ­vilket är ovanligt. Jag är vän med Simon Cowell och skickade låten till honom.

Jag tänkte att den kanske kunde passa till Susan Boyle. Sen kom jag att tänka på Beyoncé. Hon var på ett flygplan men jag tvingade Jay-Z att lyssna över telefon. Han sade att det var bland det bästa han hört. Två dagar senare spelade vi in låten. Beyoncé sjöng och sjöng i tre timmar, tills det satt perfekt. Sen fortsatte hon efter lunch för att göra det ännu bättre. På morgonen fick jag mail från Simon Cowells bolag. ’Vi har lyssnat, den är okej, men vi tycker inte den går hela vägen’. Mitt svar är mitt favoritmail genom tiderna: ’Det är okej. I går kväll var jag i studion med planetens största artist. Av någon anledning tyckte hon att den gick hela vägen’. Smileyface.”

Til it happens to you (2015)

Inspelad av Lady Gaga. Skriven till dokumentärfilmen The Hunting ground som skildrar sexuella övergrepp och våldtäkter på amerikanska collegeskolor. Låten ­Oscarnominerades. Vicepresidenten Joe Biden introducerade Gagas framträdande på galan. Hon satte sig vid ett vitt piano och sjöng låten i närvaro av 50 överlevare som utsatts för sexuellt våld. Låten tog ytterligare fart året efter under Metoo-rörelsen. ”Jag är så stolt över den låten. Jag blev själv antastad när jag var barn. Jag hade aldrig pratat om det innan Metoo. Lady Gagas framträdande på Oscargalan, hur hon träffade alla de där tonerna... Steven Spielberg satt bakom mig och grät. Alla grät.”

VISA MER

motiv.

”Jag köpte den i går. Cool eller hur?”

Under de senaste 20 åren har det skett en revolution med portabla, digitala inspelningsmanicker. Varenda smartphone har en inspelningsapp. 100 av 100 musiker använder digital inspelning för att spara idéer och utkast till låtar.

Men inte Diane Warren. En av tidernas mest hörda och produktiva låtskrivare spelar fortfarande in allt hon skriver på kassettband, via en gammal walkman från 1980-talet.

”Eller så sjunger jag in på min telefonsvarare. Jag har försökt spela in digitalt en gång, men då försvann det. Jag ­litar inte på att det jag spelar in på min Iphone inte försvinner. Jag vill se det bevaras, se att kassettbandet snurrar.”

Inte alla känner till Diane Warrens namn men alla har hört Diane Warrens sånger. Hört dem och känt dem.

Att höra en Diane Warren-låt är att förflyttas till en plats där alla färger är lite starkare och hjärtat bultar lite hårdare. Poplåtar med ett episkt anslag, ofta så kallade powerballader, som maximerar känslor och dramatiserar avgörande ögonblick i livet.

Detta har inte undgått Hollywood. Om en film behöver en storslagen poplåt så ringer man Diane Warren.

Hon har specialskrivit låtar till över 100 långfilmer. Hela elva gånger har hon Oscarnominerats för bästa filmlåt.

Att skriva låtar till Hollywood på beställning kan även ha ekonomiska fördelar. I stället för att som i popvärlden behöva vänta ett par år på att royalties tickar in får låtskrivaren en garanterad – och stor – summa av filmbolaget ­direkt vid leverans.

Vad som gör årets Polarpristagare till en unik kompositör i pophistorien är också att hon skrivit hitlåtar i fler genrer än någon annan. Pop. Rock. Soul. R&B. Gospel. Country. Jazz. Hårdrock. Hiphop. Latin. Reggae. Hiphop. Ingen musikstil tycks henne övermäktig.

Diane Warren är den första låtskrivare i Billboard-listans historia som har haft sju olika låtar med sju olika ­artister samtidigt på listan.

Cher och Celine Dion hade inte varit där de är i dag utan de dussintals låtar de fått av Diane Warren. Hon har också skrivit åtskilliga powerballader till artister som Chicago och Michael Bolton.

Parallellt med detta är hon lika stor i hippa soulkretsar och har skrivit till Aaliyah, Toni Braxton, Whitney Houston, som spelade in fem Diane Warren-låtar, och Beyoncé.

Hennes framgångar har inte kommit gratis. 63 år gammal har hon heller inga planer på att sänka tempot.

Hon arbetar fortfarande sex dagar i veckan, upp till tolv timmar om dagen. Den sjunde dagen, vilodagen, åker hon till ett hus i Malibu, en sorts bondgård, där hon tar hand om mängder av djur.

När jag frågar ”Are your parents still alive?” hör hon fel. ”Ursäkta, jag trodde att du frågade: Are your parrot still alive? Absolut, min papegoja lever fortfarande. Han är 27 år nu, an old fuck.”

Varje morgon vaknar hon 06.00 i sitt hus i Hollywood Hills. Hon lämnar huset 07.30, med sin katt bredvid sig i bilen. Hon stannar vid ett Coffee Bean-kafé, hämtar sitt kaffe och åker sedan till kontoret i stadsdelen Hollywood och börjar skriva.

För den som inte har varit i Los Angeles kan Hollywood låta som ett glamoröst område, med tanke på att det gett namnet åt filmindustrin. Men Hollywood, stadsdelen, är inte alls glamorös och rik som de intilliggande West Hollywood och Beverly Hills. Hollywood kan jämföras med ­Times Square i New York eller Drottninggatan i Stockholm. Luggslitna och kitschiga kvarter, fulla av turister och hemlösa.

Men Diane Warren trivs här. Hon har arbetat här sedan mitten av 1985.

Om hon vill kan hon gå och titta på sin egen stjärna på Hollywood Boulevard, 15 minuters promenad därifrån.

Dessa stjärnor, totalt 2 500, kallas Hollywood Walk of Fame och sträcker sig längs 15 kvarter på Hollywood Boulevard och vidare tre kvarter ner på Vine Street. Dianes stjärna ligger bredvid Nicholas Cages stjärna. När vi går dit och tittar blir hon igenkänd av en förbipasserande, ”Oh my God, it’s you”, säger denne och får tillfället att ta en unik selfie ihop med Diane Warren stående på sin egen stjärna.

Diane Warren har i dag köpt ett eget kontorshus i Hollywood, flera våningar högt, med plats för dussinet garageplatser i källarplanet. Där arbetar hon som låtskrivare. På fasaden står Realsongs, namnet på hennes eget musikförlag, med undertexten Diane Warren Music Company. Förlaget representerar bara en enda låtskrivare: hon själv.

Det är perfekt inrett för musikskapande. Ljudisolerade studior. Alla tänkbara instrument. I den största studion där vi sitter och pratar står en skylt med texten, ”Finish my song bitch”.

Trots detta går Diane Warren ändå ofta ner till sitt gamla hyresrum, beläget i ett hus längre ner på gatan, rummet med kassetterna på golvet, och arbetar därifrån.

”Sångerna som köpte den här byggnaden skrevs alla i det rummet.”

Diane Warren kommer från en rysk-judisk familj som emigrerade till Los Angeles. Hon föddes och växte upp i Los Angeles Country i Van Nuys i San Fernando Valley. Eller bara The Valley som det heter i folkmun. Eller Porn Valley eftersom det är centrum för porrindustrin. The Valley är arbetarkvarter i Los Angeles, långt från havet, en dal som blir som en gryta, där det är lite varmare och luften är sämre.

Hur var det att växa upp i Van Nuys?

”Det är bara en halvtimmes bilfärd från Van Nuys till Hollywood, men mentalt är avståndet så långt att det skulle kunna vara ett annat solsystem. Att växa upp där är som att vara från mellanvästern, från landet. Att åka in till stan och försöka få möten med folk, få dem att lyssna på mina låtar, var inte lätt. Men jag gav aldrig upp.”

Vad fick dig intresserad av musik? Vilken sorts musik började du lyssna på?

”Jag har älskat musik så länge jag kan minnas. Med två äldre systrar var det alltid musik i mitt hem. De spelade pop och mina föräldrar matade mig med showtunes, ­musikallåtar. Jag växte upp med en perfekt diet av sånger. Jag tog in allt, alla sorters influenser.”

Är det sant att du höll upp en av dina systrars skivor, pekade på etiketten och sade att du ville vara namnet inom parentesen?

”Ja. Jag kommer ihåg vilken singel det var. Up on the roof med The Drifters. Under titeln stod låtskrivarna inom parentes, Goffin/King. Jag tog reda på att det stod för ­Carole King och Gerry Goffin. De flesta ville vara namnet som sjöng. Inte jag. Jag ville vara namnet inom parentesen, det lilla namnet under det stora namnet.

Vad fick dig att vilja det?

”Jag inser att det låter konstigt, men det kändes som mitt öde att bli låtskrivare.”

Hur började du skriva?

”Mina föräldrar tröttnade på att höra mig spela och sjunga samma textrad om och om igen. Det är fortfarande så jag skriver. Så min pappa köpte ett litet skjul i trädgården. Ett litet primitivt skjul med värmeelement. Jag var ute där hela tiden efter skolan. Om jag nu gick till skolan, det gjorde jag inte så ofta. När mina vänner var ute på kvällarna stannade jag i skjulet med min gitarr och hittade på sånger. Jag tyckte att de var suveräna.”

Att Diane Warren inte säger att hon skrev sånger utan att hon hittade på sånger, ”making up songs”, känns som en nyckelformulering för att förstå hur hon arbetar. Hennes låtar är som dramer i miniatyr. Även om det inte finns en musikvideo till alla Diane Warren-låtar så är det alltid en musikvideo, med människor i livsavgörande situationer, som man ser framför sig.

Vilka låtskrivare såg du upp till när du började skriva?

”Jag älskade Motowns låtskrivare, särskilt Holland-Dozier-Holland. Jag såg upp till Beatles, Burt Bacharach, Stevie Wonder och Goffin/King förstås. Alla låtskrivare i Brill Building var mina hjältar. Jag såg till att lära mig allt jag kunde om låtskrivare. Pappa gav mig en prenumeration på Billboard. Det var min utbildning. Jag ­hatade skolan. Skolan kunde inte lära ut vad jag behövde kunna så jag lärde mig det själv.”

Du blev relegerad ett par gånger?

”Ja, jag blev utsparkad några gånger, men jag var inte någon värsting på riktigt. Jag gillade bara inte auktoriteter. Det gör jag fortfarande inte.”

Brill Building, som hon nämner, är en kontorsbyggnad i New York i hörnet av Broadway och 49:e gatan. På 1960-­talet var byggnaden full av låtskrivare som satt två och två, en textförfattare och en kompositör, och skrev hitlåtar på kontorstid. Man talade till och med om Brill Building Sound. De flesta låtskrivarna var av judisk härkomst och skrev i första hand för svarta soulartister. Flera av de bästa låtskrivarna var kvinnor: Carole King, Ellie Greenwich, Cynthia Weill, föregångare till Diane Warren.

Med det här huset har du nästan skapat din egen version av Brill Buidling?

”Ja. Fast men den skillnaden att denna Brill Building bara har en enda kontrakterad låtskrivare – jag själv. Mitt bolag Realsongs har vunnit priset årets musikförlag i USA ett par gånger. Det har känts bra att vi har vunnit över förlag med tusentals låtskrivare. Det är ju bara jag.”

Hur blir man en bra låtskrivare?

”Du måste börja med talang och sedan jobba häcken av dig. Malcolm Gladwell har spritt den berömda teorin att alla som blir bra på något har lagt ned 10 000 timmar. Jag tror att det handlar om fler timmar än så. Du måste hela tiden förfina ditt hantverk. Låtarna jag skriver nu är bättre än de jag skrev i fjol eller åren dessförinnan”.

Vi pratade med Cher om dig när hon nyligen var i Sverige. Hon sade att hon aldrig har träffat någon mer envis person. När du tror på en låt kan ingenting stoppa dig. Vad ger dig det självförtroendet?

”Som människa har jag inte mycket självförtroende. Men jag har orubbligt självförtroende vad det gäller min musik. När jag vet att en sång är rätt för en artist kan jag ställa mig framför ett tåg för att genomföra det. Men Cher är lika envis själv. Envisa människor vet hur andra envisa människor fungerar.”

Brandy Clark – Americana utanför jukeboxen

Cher är i dag väldigt glad för att du övertalade henne att spela in låten If I could turn back time.

”Jag gissar att hon berättade hur mycket hon först hatade den? Hennes A&R sade till mig, ’Det finns ingen chans att hon kommer spela in den’. Jag svarade, ’Okej, vi får se hur det blir med det’. När jag besökte Cher i studion – hon satt i stolen mitt emot precis som du sitter nu – tog jag tag i hennes ben och sade: ’Jag släpper inte förrän du åtminstone provar att sjunga den’. Hon bara: ’För helvete, Diane, släpp mitt ben’ och försökte sparka sig loss. Hon gav till slut med sig när jag sade att jag personligen skulle betala för inspelningen. När jag såg henne sjunga genom studioglaset så avslöjade hennes blick att hon insåg hur rätt låten var för henne och vad hon vill säga till mig som stod på andra sidan. You bitch. You were right.”

I dag är det Chers kanske mest ikoniska låt. Det är omöjligt att tänka sig en Cher-konsert utan den.

”Jag älskar Cher. Hon har gjort 20 av mina sånger. Jag räknade senast i går. Och vi kommer att göra fler.”

Vilken sorts sångare föredrar du att jobba med?

”Sångare som får mig att tro på dem. De behöver inte kunna sätta alla höga toner, det viktiga är att de känns ­autentiska. Sångare du känner igen efter en ton.”

Du har skrivit så många kärlekssånger som konstant spelas på bröllop och begravningar världen över. Vad gör dig så bra på att skriva om kärlek?

”Jag har ingen aning eftersom jag inte har en aning om vad kärlek är. Jag har levt ensam hela mitt liv. Jag har aldrig varit kär. Men: jag har bra fantasi. Jag har känslor. Och jag älskar verkligen min katt.”

Du pluggade film ett par terminer i skolan. Har det påverkat din förståelse för känslostormar?

”Enda anledningen till att jag inte hoppade av skolan helt var att min pappa lovade att stötta mig om jag gick klart. Sista året valde jag att par filmkurser. Det var inga prov, man såg bara väldigt mycket film. Jag kunde sitta längst bak i mörkret och skriva på mina sånger. Jag vet hur filmlåtar fungerar. Jag kan läsa ett filmmanus och veta vilken sorts känsla i musiken den filmen behöver”.

Hur går det till när man skriver för Hollywood?

”Ibland är filmen klar när de kontaktar mig, ibland blir jag involverad redan på manusstadiet. Så var det med ­Armageddon-filmen. Jag hade skrivit ned titeln och satt hemma framför tv:n och såg en intervju med James Brolin där han talade om sitt förhållande med Barbra Streisand. Han sade att han var så förälskad i henne att han ville titta på henne när hon sover, se varje andetag. I don’t want to miss a thing. Är inte det det mest romantiska man kan tänka sig? Om någon satt och tittade på mig när jag sover skulle jag slå dem på käften. Jag vill sova ensam. Men det var en bra titel.”

Hur hamnade den hos Aerosmith?

”Det var helt oväntat. Jag tror att det var första gången de spelade in en låt av en utomstående låtskrivare.”

Och denna ballad till en katastroffilm blev Aerosmiths största hit efter Walk this way.

”De hatar förmodligen det, men de älskar det också. De har turnerat många decennier med den.”

Att du är så bra på att skriva den typen av låtar, beror det på att du har en förmåga att visualisera situationer? Kan du utveckla hur du gör?

”När jag skriver en sång målar jag en tavla. Men den får inte vara för specifik. Någon annan ska kunna göra den på sitt sätt. Så jag fyller inte i alla detaljer, jag utelämnar saker. När jag skrev

Til it happens to you (temalåt till en dokumentär från 2015 om våldtäkter på college, framförd av Lady Gaga) så skriver jag aldrig ut vad ’it’ är. I filmen är det sexuella övergrepp, men det sägs aldrig specifikt i låten. Låten kan vara vad du vill att den ska vara. Du kan vara sjuk, mobbad, och känna att den handlar om det. Att låten blev definierande för Metoo-rörelsen är jag väldigt stolt över.”

Hur lång tid tar det för dig att skriva en låt?

”Texten tar tid. Musiken brukar komma ganska enkelt. Jag jobbar upp till en vecka på en låt. Jag är en ­galen perfektionist”.

Att du skriver på det sättet innebär att du är Elton John och Bernie Taupin på samma gång?

”Visst är det så att Bernie Taupin skriver texten först, skickar den till Elton John som därefter skriver musiken? Det är sanslöst att de kan jobba så. Men jag skriver aldrig texten först. Den kommer tillsammans med melodin.”

Vad gör dig till en så bra textförfattare? Vad tar du in? Vad läser du? Var kommer orden ifrån?

”Ingen aning. Men jag har min antenn uppfälld hela ­tiden. Det kan vara något jag läst, något jag hört någon säga. Eller hört fel. Det är bra, det kan ge uppslag.”

Det finns ingen låtskrivare som jobbar med så många olika genrer som du.

”Just nu jobbar jag med folk från Herbie Hancock (jazz) till Chris Stapleton (country) och alla däremellan. Det är den bredden som fortsätter att göra det intressant för mig. Jag skulle bli uttråkad annars.”

Du har ingen formell musikutbildning. Är det bra eller dåligt för en låtskrivare?

”Jag tror inte att man behöver en musikutbildning för att bli en låtskrivare. Jag kan ackord, jag utbildade mig själv. För en professionell musiker är det en annan sak, då kan du behöva en riktig utbildning. Fördelen, för mig, med att inte vara utbildad, är att jag inte vet vad som är ’fel’. Om jag kommer på en lösning så vet jag inte om den är tekniskt korrekt eller inte. När jag gjorde demoinspelningen till Blame it on the rain (monsterhit med Milli Vanilli) så slant min hand på gitarren och jag gick upp ett halvt steg mitt i versen. Min gitarrist sade ’Du kan inte göra så, det är helt ologiskt’. Men jag gillade det och behöll det.”

Beatles hade heller ingen musikutbildning. När musiker i dag spelar deras till synes enkla låtar häpnar de över hur udda ackordföljden kan vara.

”Mina sånger är precis så. Artister som ska sjunga dem tror att det här ska bli enkelt men får sedan problem. Min frasering är tydligen väldigt konstig. Beatles utbildade sig själva när de under perioden i Hamburg spelade alla tänkbara covers. De lärde sig att behärska allt.”

Du såg Beatles live?

”Jag såg dem två gånger. Det är fördelen av att växa upp med äldre systrar. Jag såg dem på Dodgers Stadium och på Hollywood Bowl. Jag har senare i livet träffat alla beatlarna utom John Lennon. Ringo har spelat in en av mina sånger, med Brian Wilson på bakgrundsång. Jag hade en beatle och en beach boy på samma låt. Det var ’pretty fucking cool’.”

Ditt favoritalbum genom alla tider?

”Åh, herregud, det är så många. Rubber soul ­eller Revolver, om jag bara får välja ett album med Beatles. Pet sounds med Beach Boys. Purple rain med Prince. Och Dusty in Memphis med Dusty Springfield. Dusty Springfield är min favorit­sångerska genom alla tider. Det är nog mitt absoluta favoritalbum.”

Håller med, ett fantastiskt album. Har du läst Elton Johns självbiografi?

”Nej, tyvärr.”

Han skriver flera gånger om Dusty Springfield.

”Är det sant? Han är också ett fan? Jag skrev två låtar till vad som blev det sista album Dusty Springfield spelade in (hon dog 1999, 59 år gammal). Tyvärr dog hon innan jag hann träffa henne. Hennes röst var soul.”

Du driver ditt eget musikförlag. Hur kommer det sig att du inte, som alla andra, valde den enklare vägen och skrev på för någon annan?

”Det var en tillfällighet. Jag hamnade i en juridisk tvist med en tysk skivproducent, Jack White. Det var genom ­honom jag skrev min första hit (Laura Brannigans Solitaire, 1983). Kontraktet jag hade skrivit på var hemskt. När jag försökte bli fri från det hamnade jag i en rättsprocess som innebar att jag samtidigt inte kunde skriva på för ett annat musikförlag. Min advokat uppmanade mig att starta eget. Jag ville egentligen inte, men var tvungen. Jag var chockad över att ett så bra namn som Realsongs var ledigt. Sedan gjorde jag upp med Jack White innan rättegången började. Det var 1987. Sedan dess äger jag själv alla mina sånger.”

Att äga rättigheterna till sina egna sånger är ovanligt i musikvärlden. Få i den gamla musikvärlden insåg att rättigheter i framtiden skulle bli den viktigaste inkomstkällan. Michael Jacksons musikförlag ATV köpte 1985 rättigheterna till hela Beatles-katalogen med 251 låtar för 47,5 miljoner dollar, vilket visade sig vara tidernas fyndpris. Värderingen i dag ligger norr om 10 miljarder kronor.

Taylor Swift ligger just nu i en uppmärksammad tvist med sitt gamla skivbolag Big Machine. Hon är frustrerad över att själv inte ha kontroll över rättigheterna till sina sex första album, och har sagt att hon ska spela in dessa sånger på nytt för att på så sätt äga inspelningarna.

Hur stor är din katalog?

”Det är så många låtar, jag vet inte exakt. Ett par tusen. Jag är alltid mer fokuserad på de nya låtar jag jobbar med.”

I juni kommer du till Stockholm för att ta emot Polarpriset. En utmärkelse som tidigare har gått till några av dina största förebilder som låtskrivare: Paul McCartney, Burt Bacharach, Stevie Wonder.

”När man ser den listan: Ray Charles, Quincy Jones, Bob Dylan… Min första reaktion var, ’Är ni säkra på att ni inte har ringt fel nummer?’. Det är en overkligt stor ära. Har ni veganska köttbullar i Sverige?”

Jag tror det.

”Toppen.”

Du är en stor djurvän.

”Jag är en aktivist för djurens rättigheter. Någon måste vara deras röst. Men det är en annan diskussion.”

Vilket råd skulle du ge unga låtskrivare som just har startat?

”Samma råd som jag skulle ge en ung person som ger sig in i vilken bransch som helst. Det räcker inte med att vara bra, du måste vara fantastisk. Annars har du inte en chans. Musikbranschen har också förändrat så mycket. Jag är ett unikum. Jag skriver alla låtar ensam, text och musik. I dag kan låtar ha tio upphovsmän. I dag är det nästan enklare om du utöver låtskrivare också är artist.”

»Fenomenet som knockar stjärnorna på poplistan« Hur blir man fantastisk?

”Du kan inte bli en olympisk simmare utan att ha vissa attribut som passar för det. Det är grunden. Sen måste du jobba arslet av dig.”

Fotnot: Intervjun är ett samarbete med Polarpriset.

DeBarge • Rhythm of the night (1985)

Starship • Nothing’s gonna stop us now (1987)

Belinda Carlisle • I get weak (1988)

Milli Vanilli • Blame it on the rain (1989)

Cher • If I could turn back time (1989)

Michael Bolton • How can we be lovers (1990)

Celine Dion • Because you loved me (1996)

Toni Braxton • Un-break my heart (1996)

LeAnn Rimes • How do I live (1997)

Aerosmith • I don’t want to miss a thing (1998)

Mariah Carey, Celine Dion, Alice Cooper, Milli Vanilli, Aaron ­Neville, Chicago, Lionel Richie, TLC, Whitney Houston, Heart, Joan Jett, Gloria Estefan, Aerosmith, Cher, Snoop Dogg, Chaka Khan, Rod Stewart, Brandy, Monica, Aaliyah, Michael Bolton, Mary J Blige, Jennifer Holiday, Demi Lovato, Barbra Streisand, DeBarge, Dionne Warwick, Macy Gray, Laura Brannigan, Hillary Duff, Boyz II Men, Carrie Underwood, CeCe ­Winans, Diana Ross, Ronnie Spector, Meat Loaf, Pet Shop Boys, Luther Vandross, The Cult, The Jacksons, Jennifer Rush, Ricky Martin, Michael McDonald, NSYNC, Patti LaBelle, Al Green, Ringo Starr, Selena, Toni Braxton, Exposé, Beyoncé, Lady Gaga.