Di Weekend INTERVJUER

»Det är kris för svenskt filmtittande«

»Det är så brutalt. Man lägger ned sitt liv och sin själ i en film. Man kämpar för att få den finansierad och inspelad, och sedan kan det hänga på att det har varit en skitsommar och så skiner solen just det veckoslutet i september när det är premiär. Då är det kört.«

Jack Mikrut

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

Svensk filmindustri befinner sig i kris. Räknar man bort En man som heter Ove stod svenska filmer för bara 8 procent av alla sålda biobiljetter förra året. Dessutom skakas filmbranschen av Harvey Weinstein-skandalen i Hollywood.

Det är läget när Annika Sucksdorff börjar arbeta som SF Studios nya filmchef.

Hennes uppdrag: att locka publik till biograferna för att se svensk film.

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

Den 5 oktober i år publicerade The New York Times den första artikeln om hur en av världens största filmproducenter, Harvey Weinstein, under decennier sexuellt trakasserat en lång rad kvinnliga skådespelare.

Genom kampanjen #metoo har affären fått följdverkningar runt hela världen.

Sommaren 2016 avslöjades att SF Studios ledning hyrt en lyxyacht och besökt en nattklubb med lättklädda kvinnor under filmfestivalen i Cannes. Många vittnade om en sexistisk jargong inom bolaget. Skandalen var ett faktum, vd Jonas Fors och en person som beskrevs som hans högra hand fick gå.

Sedan dess har SF Studios fått en ny vd, Michael Porseryd, och nyligen tillträdde Annika Sucksdorff som ny filmchef. Hon rekryterades från Helsinki Filmi där hon senast producerade Finlands bidrag till Oscar, Tom of Finland.

Till skillnad mot Weinsteinskandalen uppmärksammades det som skedde på SF Studios knappast utanför Sverige.

FAKTA
Annika Sucksdorff

Ålder: 38 år.

Bor: Helsingfors.

Familj: Man och tre barn, 5, 6 och 10 år gamla.

Bakgrund: Filmstudier vid UW Madison 2001-2002, ekonom från Svenska handelshögskolan 2003, egen talkshow på Svenska YLE 2008, europeisk producentutbildning EAVE 2008, producer on the move i Cannes 2010, styrelseordförande för familjebolaget Victor Ek som grundades 1885.

VISA MER

”Det var först under anställningsintervjun som jag blev medveten om det som skrivits i svenska medier. I och med att det var något som skett under en annan ledning och att SF Studios dessutom arbetat hårt med att ändra på förhållandena, var det ingenting jag behövde fundera på när jag fick jobberbjudandet, tack och lov”, säger Annika Sucksdorff.

Hur har du upplevt arbetsmiljön under den korta tid som du har jobbat på SF Studios?

”Jag stortrivs och har inte sett tillstymmelsen till grabbig eller sexistisk kultur. Men efter alla de åtgärder som vidtagits under det senaste året är det ingen överraskning”, säger hon. 

”Ett konkret exempel är att vi på varje produktions kick off-möte tar upp att det inte är acceptabelt med trakasserier i någon form. Dessutom ges det tydliga instruktioner för hur man skall gå till väga om det trots allt skulle förekomma.”

Oscarsvinnare i släkten

För cineaster klingar namnet Sucksdorff bekant. Arne Sucksdorff var en svensk regissör, samtida med Ingmar Bergman, och mest känd för att hans kortfilm Människor i stad var den första svenska film som vann en Oscar.

Annika Sucksdorff är finlandssvensk, född och bosatt i Helsingfors, och i det här fallet har äpplet fallit långt från trädet. Släktskapet med den kände regissören är avlägset.

”Vår släkt kom på 1700-talet från Tyskland till Finland. Arnes gren flyttade på 1800-talet vidare till Sverige. Om jag minns rätt så var det så att min farfar och Arne var småkusiner, sysslingar”, säger Annika Sucksdorff.

”Mitt val att börja jobba med film hade alltså inget med Arne Sucksdorff att göra.”

Annika Sucksdorffs väg in i filmens värld började med ett stipendium från Brittingham Viking Organisation för att studera ett år på University of Wisconsin i Madison, USA. Det stipulerades att stipendiaterna tog kurser i ämnen de inte läste i sitt hemland. Annika Sucksdorff var handelsstudent på Hanken, Svenska Handelshögskolan i Helsingfors, och valde därför att anmäla sig till en filmkurs.

”Det var det mest givande jag varit med om i studieväg. Vi var några hundra elever på den där kursen. Alla måste skriva ett manuskript och så valde lärarna ut fem manus som filmades”, berättar hon.

”Några dagar efter jag skrivit mitt första manus, som hade den pinsamma titeln Cigarettes and lies, fick jag se den som färdig film i filmskolans egen biograf. Det var en kortfilm, typ åtta minuter. Jag fick själv regissera i en studio med tre kameror. Man klippte själv också.”

”Efter det sa jag till mig själv: tänk att ha det här som jobb, det här vill jag göra. Det var själva processen jag förälskade mig i, inte någon viss konstnärlig del. Jag fick ju prova på allt, men det jag upplevde att jag var bra på, det som passade mig som person, var ledarskapet.”

Livsavgörande möte

Annika Sucksdorffs huvudämne på Hanken var just ledarskap och det var en målinriktad student som återvände efter ett år i USA. Hon började skriva på en avhandling med ett ämnesval och en rubrik som skulle öppna dörrarna till filmbranschen.

”Jag hade ju inga kontakter, men via min avhandling fick jag snabbt kontakter i branschen och mitt första jobb inom filmen. Och på den vägen är det.”

Första jobbet var med marknadsföring av en film, men ett senare biobesök blev upptakten till ett livsavgörande möte.

”Jag såg Beauty and the Bastard av Dome Karukoski. Den filmen berörde mig. Den var både underhållande, rörande och rolig. Jag kände att det var på ett filmbolag som gjort en sådan film som jag skulle vilja jobba. När eftertexterna rullade såg jag att bolaget hette Helsinki Filmi och noterade producentens namn, Aleksi Bardy.”

”Nästa gång det var ett branschevent där Aleksi Bardy var närvarande gick jag fram och presenterade mig. Vi kom bra överens och det slutade med att han anställde mig.”

På produktionsbolaget Helsinki Filmi arbetade sig Annika Sucksdorff snabbt upp och blev så småningom både vd och delägare. Hon äger i dag 35 procent av företaget fastän hon inte arbetar där längre.

”Än så länge har jag inte behövt sälja min andel, för SF har ingen produktionsverksamhet i Finland, så det är inget konkurrerande bolag.”

När de filmer som slutligen ska tävla om en Oscar i kategorin bästa icke engelskspråkiga film nomineras konkurrerar hennes Tom of Finland med regissören Ruben Östlunds The Square bland andra.

Producenten är oftast en relativt anonym person och det är inte alla som vet vad det är för skillnad mellan en filmproducent och en regissör. Annika Sucksdorff förklarar:

”Producenten är den där ensamvargen som är med från första början ända till slutet.”

”En producent utvecklar filmprojektet, söker finansiering och letar rätt regissör. Det är producentens viktigaste beslut, att välja rätt regissör, för det är så klart när filmen spelas in som verket skapas, som konsten uppstår. Och det resultatet blir helt olika beroende på vem som regisserar.”

En films öde kan styras av mer nyckfulla omständigheter än så, något som Annika Sucksdorff fått erfara i sin roll som producent.

”I Sverige gick Tom of Finland upp samtidigt som Sameblod och den mosade oss totalt. Vi fick mycket färre tittare än vi hade hoppats på. Båda filmerna har samma målgrupp”, säger hon och suckar lite.

”Det är så brutalt. Man lägger ned sitt liv och sin själ i en film. Man kämpar för att få den finansierad och därefter inspelad, och sedan kan allt hänga på om man får den stora biopubliken under första veckoslutet. Annars åker man ut eller flyttas till en mindre salong.”

”Det kan vara en så enkel sak som att det varit en skitsommar och så skiner solen just det veckoslutet i september när det är premiär. Då är det kört.”

Oscarsgalan kan bli svensk succé

”Förr kunde man trösta sig med att man kunde tjäna lite pengar på de andra visningsfönstren, de som kommer efter bio. Men dvd och blue-ray finns ju snart inte längre.”

Josephine Bornebusch debuterar

I sin nya roll som filmchef på SF Studios leder Annika Sucksdorff filmbolagets producenter, ett halvdussin personer. Hon är det som på filmspråk kallas exekutiv producent. Nu håller hon som bäst på att sätta sig in i SF:s aktuella filmprojekt, som alla befinner sig på olika stadier. En film är under inspelning, Lasse-Majas detektivbyrå – Det första mysteriet, skådespelaren Josephine Bornebuschs debut som långfilmsregissör. Annika Sucksdorff har varit och besökt inspelningarna på Irland.

Att göra långfilm är en flerårig process och det dröjer innan vi får se Annika Suckdorffs namn på bioduken.

Vad är det då för typ av film som ska locka biopublik till svenska filmer?

En man som heter Ove, det är ett praktexempel! Jag önskar man kunde göra fler sådana filmer, som blir en braksuccé på hemmamarknaden och som nomineras till en Oscar.”

Och inte nog med det, nu ska SF göra en amerikansk nyinspelning av filmen också med ingen mindre än Tom Hanks i rollen som Ove. Men det är inte Annika Sucksdorffs projekt, hon har som sagt handplockats för att göra svenska filmer för en svensk publik.

”SF:s strategi, som jag ska följa i mitt arbete som filmchef, är att göra breda publikfilmer. Men sedan tycker jag det är viktigt att filmerna också har en konstnärlig kvalitet.”

Om det inte hade varit för En man som heter Ove skulle bioåret 2016 ha varit ett riktigt katastrofår för svensk film. Det var årets mest sedda film med 1,3 miljoner sålda biobiljetter. Filmen hade premiär på juldagen 2015, årets bästa biodag, och lägger man till de biljetter som såldes under veckan fram till nyårsafton ökar antalet till 1,7 miljoner.

Det var rentav så att En man som heter Ove under fjolåret sålde 1 miljon fler biljetter än den näst mest sedda svenska filmen, Hundraåringen som smet från notan och försvann. Även i jämförelse med utländska filmer var Ove i särklass med dubbelt så många biobesök som tvåan, amerikanska Zootopia.

”I Finland har vi lyckats med något som man inte lyckats med i Sverige, nämligen att locka en stor publik till inhemska filmer. Av alla biobiljetter som säljs i Finland är 30 procent till finländska filmer. I Sverige däremot varierar det mellan 10 och 20 procent. Utan Ove skulle det ha varit 8 procent förra året, vilket är hemskt, en katastrof.”

”Svensk films levebröd är ju den svenska publiken. Går den hellre och ser amerikansk film så har vi ett stort problem. Det är kris för svenskt filmtittande, för så är det för tillfället.”

Hoppas på hemlig storfilm

Årets storfilm från SF Studios är Borg, om Wimbledonfinalen 1980 mellan Björn Borg och John McEnroe. Den hade biopremiär samtidigt som Annika Sucksdorff tillträdde sin nya tjänst.

Borg kommer inte alls att nå lika höga besökstal som En man som heter Ove, men här hoppas SF på en omfattande utlandslansering. 90 procent av alla filmdukar som Borg kommer att visas på finns utanför Sverige.

Det mest konkreta exemplet på vad Annika Sucksdorff kan göra åt publikkrisen blir en kommande storfilm, som hon själv ska vara producent för. Det är en storslagen biopic, en samproduktion mellan flera länder, som utspelar sig under 1920- och 1930-talen, men mer än så kan Annika Sucksdorff inte berätta.

”Vi har ett superbra manus. Vi är i finansieringsskedet nu. Den kan spelas in tidigast i slutet av nästa år, fast 2019 är mer realistiskt”, säger hon.

”Jag hoppas den kan ha premiär 2019, det är ett jubileumsår för oss här på SF, företaget fyller 100 år då. Men det blir tajt. Det är viktigare att det blir en bra film än att den kommer ut just då.”

Svensk Filmindustri, SF, bildades 1919 genom en sammanslagning mellan Svenska Bio och Filmindustri AB Skandia. Året därpå invigdes Filmstaden i Solna, där SF under flera decennier spelade in sina filmer. Förra året bytte företaget namn till SF Studios.

Filmstaden är numera bostadsområde och SF Studios äger trots namnet inte längre några studios. All utrustning hyrs in för filminspelningar. Filmbolagets kontor ligger i centrala Stockholm.

Annika Sucksdorff pendlar än så länge mellan hemmet i Helsingfors, där hon har sin familj, och arbetsplatsen i Stockholm.

”Jag är här två-tre dagar i veckan. Att vara här mer skulle kännas för mycket, mina barn är ändå ganska små. Planen är att vi flyttar till Stockholm nästa höst.”

Guldchans för stjärnfilmaren

Med dagens teknik går det bra att arbeta med svensk film från Finland, tycker hon.

”Spjälkar jag upp mitt arbete i olika uppgifter tillbringar jag två dagar i veckan på möten, två dagar framför datorn, och en dag i veckan pratar jag i telefon. De två-tre dagar som jag är här sitter jag i möten från morgon till kväll. Det andra kan jag sköta från Helsingfors.”

Överlappar med finsk film

Samtidigt som den här intervjun gjordes avslutades inspelningarna av My Brothers Keeper (på finska Veljeni vartija) i Los Angeles. Producent är Annika Sucksdorff och filmen görs av Helsinki Filmi.

”De överlappar varandra lite grann, mitt nya jobb och mitt gamla”, konstaterar hon.

”Det är som en förälder som inte vill lämna sitt barn. Som producent vill man inte lämna sin film. Det är jag som initierat den och det är jag som måste föra den ända fram till publiken. Nu ska den klippas och lanseras i Finland i februari.”

”Den distribueras av SF, så det finns ingen konflikt gällande de arbetstimmar som jag lägger ned på den filmen.”

Som filmchef efterträdde hon Fredrik Wikström Nicastro, som övergått till att ansvara för SF:s internationella satsning, att producera film för den internationella marknaden. Det första stora utländska projektet är alltså den engelskspråkiga versionen av En man som heter Ove, som görs i samarbete med Tom Hanks produktionsbolag Playtone.

”Allt som är internationellt är Fredriks och allt som är svenskt är mitt”, säger Annika Sucksdorff.

Dagen efter intervjun ska hon börja läsa manuset till nyinspelningen av Vilhelm Mobergs roman Utvandrarna, som ska regisseras av Daniel Espinosa. Jan Troells filmatisering 1971 med Max von Sydow och Liv Ullman i huvudrollerna är en av de tio mest sedda filmerna i Sverige genom tiderna med 1,6 miljoner sålda biobiljetter. Så nog har nyinspelningen en del att leva upp till.

”Den har alla möjligheter att bli en bred film som många vill se här i Sverige och i resten av Norden, och vi har höga kvalitetskrav på den”, säger Annika Sucksdorff som alltså själv blir utvandrare nästa år när hon flyttar från Finland till Sverige.