Di Weekend INTERVJUER

»De svenska nazisterna hade inga framgångar«

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

TT

Det var meningen att det skulle bli en bok om Sverige under andra världskriget – det kommer att bli tre. Landet utanför är historikern och författaren Henrik Berggrens monumentala skildring av livet i Sverige under krigsåren.
Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

Henrik Berggrens genombrott som författare kom 2010 med den prisbelönta och bästsäljande biografin om statsminister Olof Palme, Underbara dagar framför oss, som sålts över 100 000 exemplar. Trilogin Landet utanför (Norstedts) är hans mest ­ambitiösa bokprojekt sedan dess – men inte det enda. Henrik Berggren har bland annat skrivit en ­roman som utspelar sig under spanska inbördeskriget, Det röda arvet, och en rikt illustrerad biografi om Dag Hammarskjöld, Att bära världen.

Arbetet med Landet utanför påbörjades redan för åtta år sedan, när Palmeboken kom ut.

”Ja, tanken föddes då, av flera skäl. Jag kände att jag var trött på att skriva om en person, jag ­ville skriva om flera personer i stället, men något som ändå var en historisk berättelse.”

”Sedan har jag nog gått och tänkt mycket på det där med andra världskriget. Det finns ju mycket skrivet och otroligt mycket bra forskning kring den perioden. Men det är ofta väldigt specialiserat. Det blir så fragmenterat känner jag.”

Det mesta som skrivits eller filmatiserats har sitt ursprung i de krigsdrabbade länderna. Det ­behöver man inte gå längre än till våra grann­länder för att konstatera. Från Norge kommer ­såväl Kungens val, den mest sedda filmen på norska biografer 2016, som bioaktuella Den 12:e mannen. Därtill visades tidigare i år finländska Okänd soldat. Den danska storfilmen Invasionen av Danmark från 2015 gick aldrig upp på bio i ­Sverige, men finns på Netflix.

FAKTA
Henrik Berggren

Ålder: 61 år.

Bakgrund: Tidigare kulturchef och ­ledarskribent på Dagens Nyheter.

Bibliografi: Har skrivit flera böcker om 1900-talshistoria, bland annat: Är svensken människa? Gemenskap och oberoende i det moderna Sverige ­(tillsammans med Lars Trägårdh, 2006), Underbara dagar framför oss. En biografi över Olof Palme (2010), Det röda arvet (2014), Dag Hammarskjöld: att bära världen (2016), 68 (2018).

VISA MER
Komplicerat politiskt spel

Sveriges historia är inte lika dramatisk som grannländernas, men för den skull inte ointressant. Det har skrivits utförligt om vårt för­hållande till nazismen och Förintelsen. Frågan om de kontroversiella transiteringarna och eftergifts­politiken har likaså varit föremål för debatt. Ett helhetsgrepp liknande det som Henrik Berggren tar har dock saknats.

”Det är inte så att jag säger något unikt, att jag kommer med nya fakta eller uppgifter, men jag tror att den som läser min bok får en större ­känsla för hur människor i Sverige upplevde kriget”, ­säger Henrik Berggren.

Redan i förordet understryker författaren att den tidens människor visste lika lite om fram­tiden som vi gör om vart VLADIMIR Putin, inbördes­kriget i Syrien och den globala uppvärmningen ska föra oss. Det kan tyckas vara en självklarhet, men hur ofta ­bedöms inte handlingar begångna på den ­tiden utifrån dagens kunskap av människor med facit i hand?

”Man måste förstå dem som genomlevde ­detta. Jag tror inte folk känner till komplikationerna i det politiska spelet”, säger Henrik Berggren.

Ett mardrömsliknande scenario

Krigsfaran var förstås uppenbar när Tyskland ­anföll grannlandet Polen den 1 september 1939, men därefter lugnade situationen ned sig och den period som kommit att kallas ”låtsaskriget” ­inträdde. Det innebar att inga krigshandlingar ägde rum på västfronten trots att både Frankrike och England förklarat krig mot Tyskland.

I Norden däremot angrep det kommunistiska Sovjetunionen Finland. ”Finlands sak är vår” blev ett välkänt motto. Huruvida Sverige verkligen ­levde upp till det är omdebatterat, men Finland lyckades i alla fall värna sin självständighet och den 13 mars 1940 slöts fred mellan Finland och Sovjet.

En knapp månad senare, den 9 april, kom ett fullständigt dråpslag, när Tyskland anföll både Norge och Danmark. Fram tills dess hade Sovjetunionen, inte Tyskland, upplevts som det stora hotet mot Sverige.

Det var inte första gången som den socialdemokratiska statsministern Per Albin Hanssons samlingsregering ställdes inför ett mardrömslik­nande scenario. Världsläget den 18 juni 1940, när rege­ringen första gången fattade beslut att tillåta transitering av tyska trupper på svensk järnväg, var ett sådant tillfälle.

Stort tryck på politikerna

Dagen innan hade det kommit tre nedslående nyheter. Den första var att Sovjetunionen hade gått in i Baltikum. Den andra var att Frankrike inlett fredsförhandlingar med Nazi-Tyskland. För det tredje kom på kvällen den 17:e ett telegram från det svenska sändebudet i London som – felaktigt skulle det visa sig – meddelade att även Stor­britannien var berett att förhandla om fred.

”Allt detta hade statsråden med sig in när de skulle fatta beslut”, konstaterar Henrik Berggren.

”Frankrike – jämlikheten, friheten och broderskapets rike – som betraktats som den främsta mili­tärmakten i Europa, hade på sex veckor rasat ihop. Det var en fruktansvärd knäck för demokratiskt sinnade människor. Man måste förstå vilket tryck det innebar på politikerna. Det är här den gestaltande, berättande historien spelar roll.”

Flyktingpolitiken kritiseras

De mest kontroversiella och omdiskuterade ­besluten under kriget är transiteringen av tyska soldater genom Sverige på järnväg. Mest känd är den så kallade midsommarkrisen 1941, när Tyskland begärde att få transportera en hel division genom Sverige till Finland i samband med an­fallet på Sovjetunionen. Men transiteringarna började tidigare, i samband med ockupationen av Norge.

”Jag har inte svårt att acceptera transite­ringarna. Det är bara att se på Sveriges militära läge. Visst kan man diskutera om Sverige kunde ha varit tuffare, men vilken ansvarsfull politi-ker skulle riskera krig genom att säga nej till ­tyskarna?”, frågar sig Henrik Berggren.

”Flyktingpolitiken däremot är moraliskt klander­värd. Om man skulle hålla Sverige utanför kriget borde det också rimligtvis ha varit ett ställe där man tog emot flyktingar, men det ­gjorde man inte.”

De överlevde Förintelsen

Den restriktiva flyktingpolitiken luckrades så småningom upp. Vändpunkten kom 1943 när ­Sverige tog emot danska judar.

”Jag har inte ens kommit fram dit, så jag vill inte uttala mig för mycket om det” säger Henrik Berggren, vars bok har undertiteln Sverige och ­kriget 1939–1940. Det är alltså bara det första krigsåret som avhandlas i den första volymen.

”Men folkhemmet var verkligen inte bara antisemitism”, tillägger han.

”Man var fördomsfull mot danskar och norrmän också och tyckte inte att det skulle finnas så många främmande människor här i landet.”

Det är inte bara de politiska och militära skeendena som skildras i Landet utanför. Boken har ett rikt persongalleri av oftast kända personer som läsaren får följa: Axel Wenner-Gren, grundare av vitvaruföretaget Electrolux, journalisten Barbro ”Bang” Alving, regissören Ingmar Bergmans ­äldre bror Dag Bergman, men framför allt Astrid Lindgren vars krigsdagböcker blev en viktig ­källa.

”De kom väldigt lägligt och bidrog till någon slags inspiration. Det är en väldigt unik bok. Att en person som är på väg att bli författare (Astrid Lindgren debuterade 1944, Di Weekends anm.), bestämmer sig för att skriva en krigsdagbok som tar upp krigshändelserna. Jag känner faktiskt inte till någon motsvarighet.”

”Det finns förstås dagböcker skrivna av politiker som statsminister Per-Albin Hansson. De skrev för att de insåg att de var med om något historiskt, men Astrid Lindgren var en privatperson, en hemmafru. Hon var ännu inte Astrid Lindgren som vi uppfattar henne i dag.”

En författare som redan var etablerad var Eyvind Johnson, som gav ut sin berömda Krilon-­trilogi under krigsåren. Den börjar med Grupp Krilon (1941), som är 2018 års Stockholm-läser bok, fortsätter med Krilons resa (1942) och avslutas med Krilon själv (1943). Krilon – En föreställning om det möjliga spelas för närvarande på Stadsteatern i Stockholm.

I den mån huvudpersonen Johannes Krilon ­dyker upp i Henrik Berggrens trilogi så blir det i del två med planerad utgivning i början av 2020.

”I den delen blir det kanske lite mer om det ­kulturella och sociala livet i Sverige under kriget”, säger han.

Ett par procent i valet

Vid det laget hade Axel Wenner-Gren för länge sedan spelat ut sin självpåtagna roll som diplomat under upptakten till kriget, som mellanhand till naziledaren Herman Göring, som hade kopp­lingar till Sverige, och Storbritanniens premiärminister Neville Chamberlain.

Vilken är den vanligaste missuppfattningen om förhållandena i Sverige under andra världs­kriget?

»Med Hitler i rummet kunde jag inte skriva längre«

”Det finns en överdriven föreställning om ­nazismens ställning. Många tror att det fanns ­oerhört många nazister i Sverige. Faktum är att tyskarna hade problem med att sprida nazistisk propaganda i Sverige. Och de svenska nazisterna hade inga framgångar. Under 1930-talet fick de ett par procent av rösterna i valen och 1940 ­ställde de inte ens upp.”

”Det fanns naturligtvis en tyskvänlighet, särskilt inom den gamla eliten, jag tänker på äldre personer som Sven Hedin och Fredrik Böök, men jag tror att man får se det som en generations­fråga. Sverige genomgick en väldig förändring mellan 1914 och 1939, som inte uppmärksammats tillräckligt.”

”Man får inte överskatta nazismens ideologiska inflytande, men man får heller inte underskatta rädslan för tysklands militära makt. Särskilt sommaren 1940 när Tyskland ockuperat hela Europa.”

53,8 procent av rösterna

Och där lämnar Henrik Berggren läsarna för den här gången, med riksdagsvalet den 15 september 1940. Regeringsbildningen var svår även då, men av helt andra orsaker än i dag: Socialdemokraternas seger hade blivit lite för stor, partiet fick rekord­höga 53,8 procent av rösterna, nästan ­dubbelt så många som i årets val. De borgerligas tillbakagång gjorde det svårare för Per-Albin Hansson att hålla ihop den samlingsregering som styrde Sverige under andra världskriget och vars fortsatta vedermödor Henrik Berggren kommer att ­följa i de två återstående böckerna i sin trilogi.