Di Weekend INTERVJUER

Dagen då Queen höll hov

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

Freddie Mercury på välgörenhetsgalan Live Aid 1985

PA

Publikinteraktion. Det något abstrakta uttrycket blir väldigt konkret när man studerar de bäst utnyttjade 20 minuterna i rockhistorien. Det skriver Jan Gradvall i en krönika.
Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

Ingen har kommunicerat med en publik som gruppen Queen gjorde under sitt framträdande på välgörenhetsgalan Live Aid på Wembley Stadium den 13 juli 1985.

Dave Grohl i Foo Fighters, regerande mästare i ­stadiumrock, har sagt: ”Alla band borde studera ­Queen på Live Aid. När du verkligen känner att ­barriären mellan publik och band försvinner, så förvandlas du till Freddie Mercury. Jag räknar honom som den främsta frontfiguren genom alla tider.”

Inte bara musiker, utan också politiker och religiösa ledare har tagit intryck av hur Queen-sångaren ­Freddie Mercury den sommardagen trollband de 72 000 på gräsplanen och de 1,9 miljarder tv-tittarna.

Just Live Aid-framträdandet utgör ramberättelsen för filmen om Freddie Mercury, Bohemian Rhapsody, som hade biopremiär i veckan.

Filmen inleds med att Freddie Mercury på konsertdagen vaknar av hosta – en plantering av hans insjuknande i aids – och sedan förbereder sig för fram­trädandet. Filmen avslutas med att Live Aid-fram­trädandet nästan återges i sin helhet.

Bohemian Rhapsody är inte stor filmkonst. Samt­liga klichéer i rockbandsskildringar på film prickas av. Bandmedlemmar i icke-trovärdiga peruker. Den bedragna flickvännen i hemstaden. Konflikten med föräldrarna. Den försonade kramen på slutet.

Men vad som fungerar är huvudrollsinnehavaren Rami Malek – absolut perfekt som Freddie Mercury – och om­sorgen i skildringen av Queens musik.

Queen är det enda band i rockhistorien där alla fyra medlemmarna skrev var och en för sig och var jämbördiga låtskrivare – sorry, ingen kan kalla ­låtskrivaren Ringo Starr för jämbördig med de ­andra tre i Beatles – vilket mot förväntan faktiskt framgår i filmen.

Fokus i Queen var, som alltid i rockband, på sångaren och gitarristen. Freddie Mercury skrev We are the champions och Bohemian Rhapsody. Gitarristen Brian May skrev We will rock you och The show must go on.

Men det var trummisen Roger Taylor som skrev Radio Ga Ga och Stone cold crazy (som Metallica spelade på Globen senast). Basisten John Deacon skrev Another one bites the dust, I want to break free och, min Queen-favorit, You’re my best friend.

Vad som är slående när man studerar Live Aid-framträdandet är hur Queen utnyttjade varje ­sekund. Alla artister under galan hade endast 20 ­minuter på sig.

Queen repeterade i veckor för att de 20 minuterna skulle sitta perfekt. Bandet hade också börjat skriva ­låtar som byggde på interaktion med en livepublik – fotstampet i We will rock you, handklappen i Radio Ga Ga, fotbollsrefrängen i We are the champions – vilket, milt uttryckt, kom till användning på Wembley.

Freddie Mercury behärskade både de stora gesterna och de små, vilka endast plockades upp av tv-kamerorna. Stora tv-skärmar bakom scenen kom senare att integreras i alla stadiumframträdanden, även om de inte tv-sänds.

Enligt filmen Bohemian Rhapsody var Live Aid-framträdandet slutet på sagan om Queen. Det var där bandet återförenades med Freddie Mercury efter en lång konflikt. Freddie Mercury visste att han var dödssjuk och gav allt de där 20 minuterna.

Verkligheten är emellertid lite tråkigare. Jag intervjuade Queen i London året efter Live Aid. Som 22-årig vikarie på Expressen var jag utsänd för att skriva en nyhetsartikel med vinkeln att Queen valde att inleda sin världsturné i Sverige.

Jag fick bara prata med Brian May och John Deacon. Jag upptäckte att Brian May hade träskor på sig, frågade om det och fotografen tog en bild. Det blev sedan hela vinkeln på artikeln. Brian May håller upp en träsko och säger att han älskar Sverige. Ingenting om musiken.

Jag har inte vågat läsa om den texten.

Världsturnén The Magic Tour pågick hela sommaren 1986. Queen spelade för en miljon betalande. Turnén blev den sista med sångaren Freddie Mercury och även John Deacon som lämnade bandet.

Men Queen fortsatte att spela in album. Varken The Miracle (1989) och Innuendo (1991) innehöll Queen-låtar som den stora publiken kommer ihåg.

Zandra Rhodes - stjärnornas designer i 50 år

Freddie Mercury dog i november 1991, endast 45 år gammal.

Rockhistoriens mest effektiva 20 minuter

Queen, Live Aid, 13 juli 1985

– Bohemian Rhapsody (endast upptakten, 2.26 av totalt 5.40)

– Radio Ga Ga

– Hammer to fall

– Crazy little thing called love

– We will rock you (endast första versen + refrängen)

– We are the champions

»Vi står inför en våg av artistinfluerade filmer«

GRADVALLS TRE VAL:

TV. Bodyguard, Netflix. Manusmaestron Jed Mercurio har en bakgrund som stridspilot och läkare, det märks i hans sätt att skriva fram adrenalin. Inledningsscenen på ett tåg! Missa inte avsnittet av podden Desert island discs där Mercurio intervjuas om sitt ­skrivande. På bilden Richard Madden och Keeley Hawes i Bodyguard.

ROMAN. Jennifer Egan, Manhattan beach ­(Albert Bonniers Förlag). Mästerliga föregångaren A visit from the goon squad slarvades bort i Sverige genom missvisande titel (Huliganerna kommer på besök) och omslag (elgitarr). Kanske är det därför som Egan – en stor amerikansk berättare – bytt svenskt förlag.

PODD. All Songs Considered: New Music ­Friday. Hur ska man kunna ha koll när det ges ut över 100 album i veckan? Föredömligt koncis ­genomgång (30 minuter), med ljudexempel, av veckans mest intressanta utgivningar.