Di Weekend INTERVJUER

Caroline Farbergers år efter könskorrigeringen

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

Caroline Farberger.

Jesper Frisk

Hon sitter på en unik ­position, har hyllats för sitt mod, sin affärsmässighet och personliga resa. Nu vill företagsledaren bredda vägen för nya ledarskapsnormer i näringslivet. Caroline Farberger, vd för Ica Försäkring, talar ut om mottagandet, lättnaden, glädjen, insikter och en sprillans ny vapensköld – ett år efter könskorrigeringen.
Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

Tänk, att man ska behöva leva som kvinna i två månader för att fatta att man som manlig chef, kanske inte hade fel, men i alla fall inget förstod”, säger Caroline Farberger.

Försäkrings-vd:n lutar sig bakåt i stolen på Ica-koncernens huvudkontor i Solna.

”Det var först när jag började leva som kvinna som andra kvinnor fick förtroende nog för mig för att berätta hur det egentligen är.”

Som hur svårt det är att komma till tals i ledningsgruppen när alla eller nästan alla andra är män, som bygger upp en fryntlig, genomtrevlig och bekräftande jargong – dem emellan. Eller att den duktiga och uppskattade kvinnliga avdelningschefen på en tidigare arbetsplats inte alls slutade för att gå vidare, som det sades internt.

”Hon slutade för att hon trakasserades av en manlig chef och kände att det inte var lönt att berätta om kränkningarna för andra chefer eller HR. För att atmosfären på företaget var sådan att hon ändå inte skulle bli lyssnad på”, fortsätter Ica-chefen.

FAKTA
Caroline Farberger

Ålder: 51 år.

Familj: Hustru, tre barn.

Bor: Sigtuna.

Bakgrund: Född i Lund, uppvuxen i Uddevalla och Lerum. Två yngre syskon. ­Civilingenjör Chalmers och civilekonom ­Handelshögskolan i Göteborg.

Karriär: Konsult på McKinsey 1992–1998, Trygg-Hansa 1998–2000, dot.com-­entreprenör 2000–

2001, konsult 2002, chefskarriär på ­Trygg-Hansa 2003–2016, vd Ica Försäkring sedan 2016.

VISA MER

Alla företag har någon form av kultur, även om de som arbetar där inte är medvetna om sina värderingar och beteenden. Avsaknaden av en medveten företagskultur bli så småningom också en kultur.

”Det vanligaste bland kvinnor verkar vara att inte säga något alls. För att inte riskera att bli stämplade som ’besvärliga’, och bli ännu mer exkluderade, få sina synpunkter bortviftade, prestationer förringade, bli förbigångna och i värsta fall flyttade på.”

Caroline Farberger tystnar.

I takt med den allt mer samstämmiga bilden insåg hon med hisnande hastighet att hon hade varit en av dem som kvinnorna pratade om. Kanske inte hon personligen, men likväl en del av systemet.

”När jag frågade kvinnorna som jag har känt i flera år varför de inte hade berättat det här för mig tidigare, ryckte de på ­axlarna och sa: ’Det hade bara varit slöseri med energi. Du hade ändå inte fattat, eller orkat anstränga dig för att förstå. Du var ju man’.”

Därtill en etablerad påläggskalv med dubbla examina och toppbetyg från Chalmers och Handelshögskolan, kursetta på kadettskolan, frimurare och ett stabilt förflutet som framgångsrik managementkonsult på McKinsey.

Bakgrunden är densamma, men nu är det Caro­line Farberger som sitter på vd-stolen.

”Många män har en enorm fördel av att på ett självklart sätt få vara den han är på jobbet – hela tiden. Lågmäld och konflikträdd, eller högljudd och bombastisk spelar ingen roll”, fortsätter hon.

”En man behöver inte lägga energi och tankemöda på att läsa av hur han uppfattas av andra och dessutom behöva anpassa sig efter det – hela tiden. Hur han ser ut, rör sig, för sig, låter, om han kan avbryta, fråga, ifrågasätta, tar för mycket plats i rummet, vid bordet, i taxin... Män bara är.”

Ica-chefen vet vad hon talar om.

”Det gjorde jag också som man. När jag började min karriär i början av 1990-talet fick mitt ledarskap skyhöga betyg i struktur och logiskt tänkande, men under snittet i utvärderingarna inom människokännande värden. Med åren blev jag allt bättre på de senare, tyckte till slut att jag hade bra koll och uttalade mig ofta rätt självsäkert om inkludering, jämställdhet och kvinnors situation. Jag var inte ens i närheten.”

”What’s in it for me?’

I augusti 2017 visste försäkrings-vd:n vad som väntade ett år framåt. När så Metoo-rörelsen kulminerade på hösten drog hon igång workshops om kultur och jargong med den egna ledningsgruppen.

”Jag ville kräma ur det sista jag hade under min sista tid på jorden som man, med den extra pondusen som jag hade med ett manligt yttre.”

På Ica Gruppens intet ont anade hr-avdelning var man extra glad för att just en man med ett ­affärsdrivande ledaruppdrag visade vägen.

”Vill man ändra beteendet hos en grupp, i det här fallet gruppen män, är det mycket mer slagkraftigt om en ledande representant av samma sort ställer sig upp och säger att nu räcker det. Med en extern föreläsare är det lättare att bara fortsätta som förut.”

Den forna McKinsey-konsulten tar upp klassikern ”what’s in it for me?’ som incitament för att åstadkomma varaktiga resultat:

”Det mest effektiva genomslaget får man om åhörarna är lite beroende av den som säger att ­något måste upphöra och förändras, och att ohörsamhet får konsekvenser. Om det som sägs kan påverka den egna lönen, anseendet och karriären blir logiken mer uppenbar. Då har man deras fulla uppmärksamhet”, konstaterar hon.

Från Carl till Caroline

Det är nu precis ett år sedan som Caroline Farberger gick ut i Dagens industri och berättade om sin könskorrigering och resa från man till kvinna, från Carl till Caroline.

Torsdagen den 13 september 2018 arbetade den då 50-årige vd:n som vanligt och gick hem som Calle i kostym, blå skjorta och lågskor. För att nästa morgon komma tillbaka som Caroline i kjol, läppstift och högklackat.

Det var första, och är fortfarande, enda gången som en sittande vd i näringslivet i Sverige, sannolikt i hela Europa, går ut och berättar öppet att hon är transsexuell. Responsen lät inte vänta på sig.

Di-reportaget blev snabbt en av tidningens mest lästa intervjuer någonsin. Samma kväll som reportaget publicerades på nätet ändrade Caroline Farberger namn och pronomen i sina sociala medier, länkade till artikeln och kom upp i 250 000 visningar och tusentals kommentarer, samtliga ­positiva.

Även mottagandet inom börsnoterade Ica Gruppen gick över förväntan. Kända och okända kolleger kom fram och stöttade. Redan efter en vecka var omställningen en icke-fråga internt.

”Att min transition togs emot så väl på jobbet beror mer på Icas värderingsdrivna kultur, komprimerad till ’På Ica tycker vi om varandra’, och ledningens uttalade stöd, än min vd-position. Jag har även fått gensvar utanför Sverige. Di-artikeln citerades i affärsmedia i Norge, Danmark, Finland och Baltikum”, fortsätter företagsledaren.

Oroliga föräldrar berör mest

Modet att våga riskera hela sin plattform, både i jobbet och privat, genom att gå ut offentligt tycks slå många med större häpnad än själva könskorrigeringen, transitionen, i sig.

Själv var hon livrädd för att förpassas till en egen, tämligen isolerad vrå i tillvaron.

”Som kvinnlig vd tillhör jag en minoritet. Som kvinnlig vd som lever i ett samkönat äktenskap tillhör jag en ännu mindre minoritet. Som kvinnlig vd, som lever i ett samkönat äktenskap och som genomgått en könskorrigering är jag helt ensam.”

Farhågorna kom på skam. Det blev precis tvärtom.

”Jag har aldrig känt mig så inkluderad och hel som nu.”

Du ler mycket oftare som Caroline än du gjorde som Carl. Är du gladare?

”Ja, jag mår fantastiskt bra, är glad och lättad. För första gången lever jag som den jag är.”

Spridningen i sociala medier renderar ständigt nya brev och meddelanden. Det som berör Caroline Farberger mest är när oroliga, inte sällan förtvivlade, föräldrar till unga hbtq-personer tackar för att hennes mod och öppenhet i hennes yrkesposition ger dem hopp att det kommer att gå bra för även deras barn, att de också ska kunna göra karriär, bli accepterade och älskade för dem de är.

Gasellgalan ”en milstolpe”

I vintras tog hon emot priset som Årets hbtq-person av riksdagens talman Andreas Norlén på QX-galan. Över 1 miljon personer har lyssnat på sommarpratet i P1 den 1 juli och flera bokförlag vill ge ut hennes story.

”Intervjun i Di Weekend blev kulmen på en livslång process. Efter den fanns ingen återvändo. Även scenframträdandet på Di:s Gasellgala i fjol var en milstolpe då det är näringslivet som jag känner mig hemma i och vill verka inom. QX-galan var det mest känslostarka i stunden och sommarpratet det mest meningsfulla i form av räckvidd och betydelse för andra.”

Caroline Farbergers nya insikter i mäns och kvinnors normer i kombination med hennes vd-makt i en börsnoterad koncern, och personliga driv för hållbarhet och affärsmässig jämställdhet ger henne en unik trovärdighet.

Bakom de publika rummen spinns nya trådar med influencers, miljardärer, finansfamiljer, politiker och styrelseproffs.

Vad tänker du göra med allt som du har nu?

”Knuffa normdiskussionen i svenskt näringsliv ett steg till. Efter att ha ’wallraffat’ som man i 50 år vet jag på ett ungefär hur jag ska nå fram och bidra till verklig jämställdhet i affärslivet. Jag vill vara ett nytt vedträ i den brasan.”

Caroline Farberger är skeptisk till lagstadgad styrelsekvotering.

”Varför påföra något som inte löser problemet? Jämställdhet sitter inte i numerär fördelning. Riktig jämställdhet sitter i fördelningen av makt – makten att fatta beslut och påverka, och den sitter i affärsfunktionerna. Fördelningen av dem hanteras av företagsledningen, inte i styrelsen.”

För flera år sedan ingick hon som Carl i en ledningsgrupp, som samlats för en konferensdag på en annan arbetsgivare.

Johan Malm: »Att sälja är grunden till allt«

Chefen, en man, blickade förnöjt ut över skaran på tio personer och utbrast förtjust: ”Vad härligt med en helt jämställd ledningsgrupp: fem män och fem kvinnor.” Flera i gruppen skruvade på sig. Fyra av kvinnorna arbetade som sekreterare, assistent, personalchef respektive supportchef. Fyra av de fem männen var affärsdrivande chefer med resultatansvar. Enligt vd:n var gruppen ”hemma” vad gällde jämställdhet.

Hennes egen ledningsgrupp består av elva personer, fem män och sex kvinnor, inklusive vd.

”Vi har en viss, men dock, slagsida vad gäller män i affärspositioner”, medger hon.

Har ditt ledarskap förändrats under första året som kvinnlig vd?

”Nej. Jag har privilegiet att jag redan var vd när jag gjorde min transition. Mitt ledarskap är grundat i min kompetens och mina värdegrunder, inte i mitt kön.”

Caroline Farberger vill inte spä på fördomar med generalisering och stereotypa könsbilder.

”Kärnfrågan är att få in mer inkludering och mångfald för bättre arbetsklimat och underlag, och därmed bättre affärsbeslut. Begrepp som ’manligt’ eller ’kvinnligt’ leder tanken fel, bort från kärnfrågan.”

Grundvärderingarna har funnits länge men i dag står Caroline Farberger upp för dem tydligare.

”Tidigare levde jag efter devisen att kritik ger man mellan fyra ögon. Saker som har med personligt bemötande att göra – slirig jargong, plumpa kommentarer eller bara ovanan att överrösta och avbryta andra – tar jag numera öppet.”

Varför då?

”Annars blir jag medskyldig. Tar jag personen i fråga åt sidan ser inte de andra i gruppen att beteendet inte är okej, och då blir det ingen förändring. Det som behöver sägas ska sägas, och det ska ­sägas snyggt och med kraft av högsta ledningen, ’tone at the top’.”

Enligt Ica-chefen är det handlingen, inte tanken, som räknas.

Till exempel?

”Att som högre chef befordra den som är bäst för jobbet, inte den man själv hellre lunchar med. Att avstå från att umgås privat med andra chefer och kolleger som sitter en nära, eftersom umgänget nästan alltid är samkönat och skapar misstanke om osunda lojaliteter. Och att inte frestas att fatta snabba beslut i ivern att framstå som handlingskraftig, ett väl beprövat framgångsknep för män bland män.”

Caroline Farberger tar sig själv som exempel:

”Som Carl kunde jag avsluta ett möte trots att jag märkte att någon, som suttit tyst hela mötet, fem minuter före mötestidens slut ville säga eller fråga något. I dag är jag mer nyfiken, vill och ­orkar vänta in den personen. Det kan vara det perspektivet som vänder hela strategin, rekryteringen ­eller andra affärskritiska beslut.”

Men en chef borde väl kunna umgås privat med andra chefer eller nära kolleger, om han eller hon vill?

”Man får umgås med vem man vill. Bara man reflekterar och inser priset, signalvärdet av det man gör. Det som leder till vänskapsband med vissa är exakt det som leder till utanförskap för andra.”

En enda after work, golfrunda eller fjällresa kan tyckas oförarglig där och då, men kan förändra dynamiken på en arbetsplats fullständigt, enligt Ica-chefen.

”Om jag som manlig chef umgås privat med manliga kolleger i min ledningsgrupp eller ­underställda manliga chefer, kan kvinnliga dito känna sig exkluderade. Då verkar inte jag som chef för jämställdhet och mångfald, oaktat vad som står i vd-brev och policydokument. Och om inte jag gör det, kommer ingen annan att göra det heller.”

Själv har hon alltid undvikit privat umgänge med enskilda kolleger.

”När jag levde som man trodde jag, som många andra män, att det här med jämställdhet var ordnat i och med alla lagar och regler. Det var först som kvinna som jag såg att problemet inte sitter i de juridiska strukturerna. Problemet – och därmed också lösningen – sitter i de sociala strukturerna.”

”Att få vara sig själv på jobbet är privilegierat. Att vara privilegierad är att friktionsfritt glida igenom systemet utan att behöva reflektera så mycket över hur ens attityd och handlingar påverkar dem som inte tillhör den privilegierade gruppen, till exempel kvinnor.”

Egennyttan ljuger aldrig, sägs det, inklusive att ostört få fortsätta att tycka och göra som man alltid har gjort. Är det av bekvämlighet och vana som män tenderar att fastna i siffror ­medan kvinnor fastnar i bokstäver?

Ica-chefen skrattar:

”Nu är du där igen... med generalisering, kvinnligt och manligt. Men kanske. Siffror går att mäta, och mäta är att tävla. Att prata med människor kostar tid och energi. Man kan ju få mothugg och behöva lyssna på sådant som man kanske inte vill höra, än mindre behöva göra något åt. Och ja, många chefer gör fortfarande jämställdhet och mångfald till en statistisk övning.”

Statistik har sina poänger men ibland är den påfallande lik lyktstolpar: Inte mycket till lyse, men väldigt bra att luta sig mot. För att citera LO:s tidigare chefsekonom Dan Andersson.

Var finns Carl i dag?

Caroline Farberger ser förvånad ut.

”Carl är för mig en manlig skepnad av den person jag är och alltid varit. Han var ett skal, en beteckning för det manliga uttryck som jag hade i 50 år. Ett namn är bara en serie bokstäver.”

Det låter lite förenklat, nästan hårt?

”Ju mer du försöker dölja, desto mer sårbar blir du. Eftersom jag inte har några negativa känslor kring min historik behöver jag inte radera eller ändra något i efterhand. Vi har en hel vägg hemma med gamla bilder, vartenda foto hänger kvar.”

Caroline Farberger och hustrun Ylva Rönnqvist är fortsatt gifta och bor med barnen i huset i Sigtuna.

”Vi har hittat ett konstruktivt sätt att hantera den nya familjesituationen på, som även fungerar bra för barnen. Barn föds inte med normer. Det är vi vuxna som överför vad som ska anses normalt eller konstigt, som att en pappa inte kan ha på sig klänning för då är det ingen pappa.”

”Jag kramar om barnen på samma sätt som förut, skjutsar dem, berömmer, tillrättavisar... Den enda skillnaden är att jag ibland gör det i klänning i stället för byxor. Barnen verkar inte bry sig ett dugg om vilket och kallar mig pappa som de alltid gjort”, säger trebarnspappan och tillägger:

”Könskorrigeringen och offentligheten är mina beslut, inte Ylvas eller barnens. Jag förväntar mig att det respekteras fullt ut.”

Popkvinnorna tar plats

Den fortsatta processen följer Caroline Farbergers treårsplan. Hon räknar med att Socialstyrelsen under hösten beviljar en juridiskt kvinnlig identitet med nya sista siffror i personnumret. Vilka åtgärder och icke-åtgärder som återstår i övrigt är privat. Vården ställer numera inga krav på vilka biologiska förändringar en transperson måste eller förväntas göra, utan det är upp till var och en att känna ­efter hur långt en vill gå i sitt nya uttryck.

Hur tror du att det du säger i den här intervjun tas emot av andra i näringslivet?

”En del kvinnor blir nog inspirerade och tänker ’Äntligen!’. Andra nöjer sig med ’Spot on’, medan några, som kanske varit med ett tag och gett upp, tänker ’Jaja, det där får vara hennes korståg’.”

... och bland män?

”Ska du påverka en man krävs mer än en artikel”, ler försäkrings-vd:n.

Hon funderar.

”De som reflekterar och landat lite i sig själva, kan nog ta till sig det jag säger, men kanske bli frustrerade över att inte få en färdig how-to-do-it-manual. För dem som ännu inte landat, kanske inte ens kommit till take off, lär det bara rinna av. Några tycker säkert ’Jaha, han blev en hon, och se vad som hände! Det blev en rödstrumpa till’.”

Börsnoterade Ica Gruppens försäkringsbolag ökade tillväxten med 39 procent under årets första sex månader. Bolaget började sälja försäkringar för knappt fyra år sedan, har 120 anställda och lönsamhetsutvecklingen följer plan.

Frimurarens leende djupnar.

När Caroline Farberger även juridiskt blir kvinna kommer hon att lämna Svenska Frimurare ­Orden efter sju år. Stadgarna godtar bara manliga medlemmar.

”Frimurarna har för mig inte varit ett frotterande i manligt nätverk, som många kanske tror. Tvärtom, där har jag hittat styrkan att konfrontera mig själv. Nu vill jag använda den styrkan att påverka normarbetet i näringslivet. Det är en ­annan, mycket större agenda än att vara sig själv.”

Så blir det också en storstilad sorti:

”Innan jag går ska jag få grad 8 och dubbas till riddare!”

Caroline Farberger får även sin egen vapensköld fastställd. Den ska signalera vem riddaren är och står för. Caroline Farberger valde att bli Riddare av samvetet med en röd Venus-symbol, gröna ­tegelstenar och valspråket ’Var modig’, efter det brittiska elitförbandet SAS motto ’Who dares wins’.

”Passande symboler för mitt samhällsbyggande, affärsmässighet och personliga resa”, sammanfattar hon.

Att dubbas till Riddare av samvetet, tas in som en ”Högst Lysande Salomos Förtrogne Broder” och få sin vapensköld med texten ’Var modig’ upphängd, som ett litet tassavtryck innan cementen torkar, i anrika Bååtska palatset på Blasieholmen i Stockholm, torde vara ett gott resultat efter sina första 365 levnads­dagar som kvinna.

I morgon är första dagen på år två.