Di Weekend INTERVJUER

Cajsa von Zeipel har hittat formen

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

fotograf Lyndsy Welgos fotat cajsa von zeipel i sin atelje med nya verk

Cajsa von Zeipel gjorde succé med sina enorma, vita kvinno­skulpturer, men kände själv att hon började famla kreativt. Nyckeln blev silikon – och ­shopping längs Canal Street i New York. Nu öppnar ­hennes ­soloutställning med fem nya jätte-skulpturer.
Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

Hon står på knä, bredbent, med kroppen kraftigt bänd bakåt. Håret i två långa, flerfärgade flätor vrider sig i luften bakom henne, kring en hjälm byggd av en rosa vattenpipa, silverhorn, en rosa buttplug och en ditsatt hand som gör V-tecken med en tunga mellan fingrarna. I en magväska ligger en baby och matas ur gröna och rosa slangar, bredvid nappar och pins med texter som ”I’d like to show you my lower Manhattan” och ”Pull to sound alarm”. Kroppen är pepprad med plåster och instuckna kanyler, den korta täckjackan dryper av rosa silikon.

”Frågan är om jag vill peka ut alla detaljer, eller låta bli att förklara?”, säger Cajsa von Zeipel, när vi tittar på fotografier av det ännu inte namngivna verket från olika vinklar.

Hon är på Stockholmsbesök och vi befinner oss på galleri Andréhn-Schiptjenko, inför hennes första soloutställning här hemma på tre år.

”Utställningen heter Futuristic lesbian och rent tekniskt arbetar jag på ett nytt sätt, och med en massa färg. Det ska bli spännande att få reaktioner, det är ­mycket som har hänt de senaste åren. Men fokus på tjejerna är kvar, de har bara börjat tala svengelska, ­skaffat hund och äta antidepressiva piller.”

Trött på sitt eget uttryck

Cajsa von Zeipel gick ut Kungliga konsthögskolan, Mejan, för tio år sedan och har sedan dess blivit en av de mest välkända, nya konstnärerna i Sverige. Det började med ­hennes avgångsutställning med den roterande, enorma upp och ned-hängande strippan, Seconds in ecstasy, som placerades i Nikesalen på Konstakademien. Sedan dess har hennes långa, kritvita skulpturer inbegripna i olika akter av maktutövning, sex och festande, tagit plats i offentliga rum och fasta museisamlingar. SEB köpte in en sex meter hög, kluven byst som går att kliva in i, Rubells museum i Miami och Moderna museet har köpt andra verk.

FAKTA
Cajsa von Zeipel

Ålder: Fyller 36 år.

Familj: Gift med Sophie Mörner, som driver galleriet Company i New York. Tre hundar.

Bor: I Soho, New York.

Bakgrund: Född i Göteborg, mamma är konstcurator och pappa arbetade inom ­miljöföretag. Uppvuxen i Ljungskile. Gick Göteborgs konstkola och sedan Kungliga konsthögskolan och Städelschule i Frankfurt. Examen 2010. Har gjort närmare 20 solo­utsällningar, bland annat på gallerierna ­Andréhn-Schiptjenko och Company liksom på Millesgården, Göteborgs konstmuseum och Arcadia Missa i London, och många grupp­utställningar.

VISA MER

Men efter flera hyllade utställningar valde Cajsa von Zeipel att flytta till New York – hon var trött på sitt eget uttryck och ville prova att vara i en ny miljö. Ambitionen var att stanna i ett halvår, men efter att ha träffat galleristen Sophie Mörner, numera hennes fru, blev hon kvar. Efter sex år i New York har hennes skulpturer fått ett nytt utseende.

”Det är paradoxalt att hitta sitt uttryck tidigt i ­karriären. Samtidigt som man förverkligar sina ­visioner finns det en massa parallella förvänt­ningar och du börjar ­fastna i någon sorts idé om vad du ska göra. Jag har kunnat gömma mig i New York och prova mig fram.”

Verken till utställningen Futuristic lesbian har kommit till ­efter en längre period av nedstämdhet.

”Tidvis har jag inte alls mått bra. Men i efterhand ser jag att det har varit nödvändigt att ­expandera mina idéer och tankar. Jag har varit låst i att identifiera mig själv som stark och driftig. Det har gjort att jag samtidigt har begränsat andra delar av mig själv, som att vara sårbar.”

Eftersom hon nästan uteslutande jobbar för hand sliter hantverket på kroppen. Det stora verket för SEB tog exempelvis sex månader att bygga, skulpterat i frigolit med såg, kniv och sandpapper för att sedan täckas med resin och glasfiberduk.

”Mina handleder var helt förstörda efteråt. Jag rökte väldigt mycket och varje gång jag tände en cigg kunde jag känna hur det brände till i halsen när frigolitpartiklar brändes upp där nere. Jag fick lov att sluta röka och hitta ett nytt sätt att ­arbeta.”

”Som en jätteslickepott”

Nyckeln till förändring kom i december förra året, genom ett nytt material. ”I grunden oorganiska polymerer, baserade på kedjor av kisel”, är definitionen, det vill säga silikon. Tidigare hade Cajsa von Zeipel främst använt silikon för att gjuta av ­mindre saker. Nu provade hon att gjuta hela ansikten, och fastnade för tekniken.

”Silikonet har inlett ett nytt kapitel i mitt konstnärskap och det är så otroligt roligt. Jag jobbar med ett transparent, snabb­torkande silikon som går att färga. Det är samma sort som ­används till sexleksaker, sexdockor, köksverktyg, kretskort, bröstförstoringar och medicinska verktyg. Det finns något i materialet i sig som känns futuristiskt och samtida, motsatsen till gips som jag har arbetat med i tio år. Och blir det smutsigt är det bara att skölja av, som en jätteslickepott.”

Cajsa von Zeipel har hittat formen

Nu bygger hon sina verk genom att kombinera kroppsdelar, antingen egna skulpterade delar eller avsågade delar från avlagda skyltdockor som hon tar isär och förändrar, klär på och sedan täcker i silikon.

”Jag har en studio i Chinatown, en kvarts promenad från vårt hem. På vägen dit köper jag saker i dollar stores och billiga souvenirbutiker som jag tycker passar mina karaktärer, som alla pins, patches, kläder och accessoarer. Jag har hela klädstänger och hyllplan. På sätt och vis blir min konst dokument över hur jag rör mig i New York, porträtt som muteras i och med trenderna på Canal Street. Det är en revolution jämfört med vad jag tidigare gjorde, vilket var att allt skulle vara hundra procent handgjort av mig.”

Hur jobbar du i studion?

”Oftast nattetid och jag har alltid flera verk i gång samtidigt. Jag lyssnar på samma Spotifylista med musik, mest djurläten och trummor. Jag lyssnar också på poddar om politik, brott och psykologi, som The Daily, To live and die in L.A., Dumma människor och Root of evil. Men jag behöver stänga av dem om jag lyssnar för noggrant, annars blir mitt tempo för långsamt.”

Planerar du verken i förväg?

”Nej, jag tror på att bygga i ögonblicket. Jag vill överraska mig själv och det kan jag inte planera mig fram till. Tidigare brukade jag skissa på verk, nu växer de fram organiskt. Måttfullhet har jag helt tappat intresset för.

Under den tid som Cajsa von Zeipel har bott i New York har det politiska läget i USA förändrats fundamentalt. Polarise­ringen och behovet att ta ställning sipprar in överallt, också i konstvärlden.

”Vi är i ett läge i dag där alla behöver fundera över vilken makt man har och hur man använder den. Jag och Sophie har ett ständigt pågående samtal om det, vem stöttar man, visar man och agiterar för som gallerist och hur tänker man kring det? En positiv effekt är mer mångfald. Det märks i konst­sammanhang som Whitneybiennalen, en jätteutställning som definierar vad som händer i New Yorks konstliv.”

Hon förklarar att skillnaderna i synen på konsthistoria i Sverige och USA var en bidragande orsak till att hon började ­arbeta med nya material.

”När jag bodde i Sverige ifrågasatte jag inte den vita ytan i klassisk skulptur. Jag var intresserad av den unga kvinnans plats i konsthistorien, men såg aldrig gipset i sig som ett politiserat material. Det gör jag i dag. Silikonet däremot är ett ­demokratiskt material. Skulle silikonet ha en personlighet ­skulle hen vara oerhört social och välkomnande, en äkta new yorker.”

När du valde hudton till dina nya verk, hur resonerade du då?

”Jag jobbar med toner som påminner om min egen, det vill säga ljusa hudtoner. Det är inte min uppgift att tala för andra, även om det är frågor som berör mig djupt.”

Jätteskulptör i högform

Hennes gallerist Marina Schiptjenko berättar senare att de nya verken i silikon säljs för 125 000–425 000 kronor och det är både privatkunder och institutioner som köper verken. Och det är ofta de stora, extrema konstverken som attraherar ­köpare.

Förakt mot modeintresset

När vi ses är Cajsa von Zeipel klädd i svarta mjukisbyxor med vitt tryck, svart huvtröja, platåskor och en blandning av ­smycken.

”Jag är intresserad av stil och identitetsskapande. Många av mina vänner är i modebranschen, och mode ligger nära mig.Jag älskar puls, show och attityd som modevärlden är bra på. Det är ett personlighetsdrag som jag har motarbetat hos mig själv i många år, jag har haft ett förakt mot mitt eget mode­intresse och velat hålla det på avstånd i mitt arbete.”

Vad tror beror det på?

”Att det kan vara förknippat med en idé om bekräftelse och vilja att behaga och få likes. Men nu tänker jag att jag måste få släppa det och använda det om jag vill. Jag skulpterar med kläder i de nya verken. Om mina tidigare verk blickade bakåt så ser nu de nya framåt.”