Di Weekend INTERVJUER

» Att säga att något inte är farligt ...«

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

Di Weekend har ätit frukost med Gunnar Bolin i hovjuveleraren W.A. Bolins showroom och ateljé i Oxenstiernska Malmgården i Stockholm.

Jack Mikrut

Gunnar Bolin , kulturjournalist på ­Sveriges Radio, har skrivit släktkrönikan , som utspelar sig under ett dramatiskt historiskt skede. Händelserna kan få varningsklockor att ringa i dag.
Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Hovjuveleraren är Wilhelm Andrevitj Bolin, känd under initialerna W. A. Bolin som fram till 2017 hade en butik på Stureplan i Stockholm. På vilket sätt är du hovjuvelerarens barn?

”Wilhelm Bolin kom till Sverige från Moskva efter ryska revolutionen och berättelsen handlar om hans barn. Själv är jag hovjuvelerarens barnbarnsbarn. Sedan är jag också hovjuvelerarens ­kusin eftersom den nuvarande hovjuveleraren är min kusin Christian Bolin.”

Bokens undertitel är En berättelse om en släkt i skuggan av tre diktaturer. Vilka då?

”I boken lär man sig lite om ryska revolutionen, ganska mycket om Österrike under 1920- och 1930-talen och austrofascismen, men kanske inte så mycket om nazismen. Jag har ändå försökt att sätta mig in hur det var att leva i Österrike under den tiden.”

När började du utforska din släkts historia?

”Under tidigt 1990-tal gjorde jag tre ambitiösa radioprogram som hette Att vara österrikare. I de programmen intervjuade jag statsvetare, histo­riker, författare och konstnärer, politiska skribenter – och släktingar. Många lyssnare tyckte att det var fina och intressanta program, men de var ­nästan bara intresserade av mina släktingar.”

Varför ska man läsa en bok om släkten Bolin?

”Genom en personlig berättelse kan man förstå historien mycket bättre. Dessutom råkar det här vara en väldigt dramatisk historia under en otroligt spännande tid.”

Klipparen som följde sin dröm På vilket sätt?

”Min farfars öde är ett bra sätt att berätta den österrikiska historien på. Han kom från en väldigt borgerlig, katolsk familj och hans pappa var bankdirektör. Men efter första världskriget blev min farfar socialist. Det var verkligen att gå i opposition. Demokratin var ung, i Ryssland hade det ­varit revolution och från konservativt håll såg man ­socialdemokrater som samhällsomstörtare. Min farmor var överklassflickan från Moskva som hade flytt den ryska revolutionen och bott i Stockholm innan hon genom giftermål hamnade i Öster­rike.”

Din farfar var socialist och fängslades, men din pappa tjänstgjorde i den tyska krigsmakten, Wehrmacht. Det låter som de var på motsatta sidor.

”Det var inte precis någon som frågade om han ville rycka in i armén, han blev inkallad 1939 när han var 18 år. När jag var tonåring berättade ­pappa något från kriget och sa: ’Då kom ett befäl in som var nazist’. Jag hade bara sett amerikanska krigsfilmer och där var alla tyskar nazister, så jag sa: ’Ni var väl alla nazister?’ Jag kommer än i dag ihåg hur pappa blev alldeles röd i ansiktet av ilska och sa: ’Vad är det du sitter och säger? Man visste ­exakt vem som var nazist och inte. Satt en nazist med vid bordet tordes man inte säga vad som helst, då hade det kunna bli krigsrätt’.”

FAKTA
Gunnar ­Bolin

Ålder: 62 år.

Familj: Fru och tre barn.

Bor: Södermalm i Stockholm.

Bakgrund: Sedan 1989 på Sveriges Radios kulturredaktion. 2001–2003 SR:s korrespondent i Berlin, kulturkorrespondent 2010–2014, programledare för Bergmanpodden 2018. Fick Lukas Bonniers Stora ­journalistpris 2010, har tävlat i SVT:s På spåret.

Aktuell: Med boken Hovjuvelerarens barn – En berättelse om en släkt i skuggan av tre diktaturer (Albert Bonniers Förlag).

Frukost: I hovjuveleraren W.A. Bolins showroom och ateljé i Oxenstiernska Malmgården, ett kulturhus i Stockholm nära Historiska museet.

VISA MER
Vad kan man dra för lärdomar av den historie­lektion som läsningen bjuder?

”Att man måste vara vaksam på när någonting långsamt vrids åt ett fasansfullt håll. Det är lätt att peka ut syndabockar. Man kan se det i dag när mängder av muslimer blir utpekade för att det finns en liten grupp muslimer som är terrorister. Det är också viktigt att påpeka att antisemitismen sticker upp sitt fula tryne. Att säga att något inte är farligt, att det bara är ungdomar som välter gravstenar – sådant ska man vara otroligt uppmärksam på.”

Putins soldat i Sverige Huvudkällan är bevarade brevsamlingar, en omfattande korrespondens mellan olika släktingar. Hur ska det gå att göra en liknande skildring i framtiden när ingen skriver brev längre?

”Det är en jätteintressant fråga. Det långa ­berättandet försvinner, däremot kan man i dag följa en person väldigt väl vad den gjort vecka för vecka. Om man skulle bevara allt vi skriver – sms, Twitter- och Facebookinlägg, Snapchatfilmer och så vidare – så skulle vi ha ett bättre utgångsläge än tidigare. Men jag kan inte förstå hur det ­skulle gå till.”