Di Weekend INTERVJUER

Anders Borg: Fel väg för Moderaterna

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

Paret Peczynski och Borg bor tillsammans med de barn som inte är utflugna i en sjurumsvåning på Östermalm i Stockholm.

Joey Abrait

”Moderaterna borde samarbeta med Socialdemokraterna.” Det anser Anders Borg, aktuell med självbiografin ­"Finans­ministern". För Di Weekend berättar han om lärdomarna efter åren i hetluften.
Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

”Den här boken hade inte blivit skriven utan ­Dominika Peczynski, min partner och fru. Du är skyldig att ­skriva en bok om finanskrisen, rivstarten och Alliansen, har hon argumenterat. Jag hade egentligen inte tänkt skriva någon självbiografi, men Dominika övertygade mig.”

Så inleder Anders Borg sin bok Finans­ministern (Mondial Förlag), som kommer ut i dagarna. Hela förordet är en stor kärleksförklaring till ­Dominika Peczynski – känd som pr-företagare och mångårig medlem i popbandet Army of Lovers – som han gifte sig med för ett år sedan.

”Dominika hade bestämt sig för att skriva en bok om sitt liv och tyckte att jag också borde göra det. När jag väl började skriva var det väldigt lustfyllt, och även lärorikt för mig att fundera över allt som jag varit med om”, berättar Anders Borg när vi träffas i en hotellobby ett stenkast från parets våning på Östermalm i Stockholm.

Dominika Peczynski sitter samtidigt hemma i lägenheten och skriver på sin bok Jag gör som jag vill, som ges ut senare i år av samma förlag som Finansministern.

”Vi vänder oss till helt olika publiker. Hon skriver självbiografiskt om hela sitt innehållsrika liv med Army of Lovers och annat. Jag skriver väldigt distinkt om mina åtta år som finansminister.”

FAKTA
Anders Borg

Ålder: 51 år.

Familj: Hustrun Dominika Peczynski och barnen Ludvig, 22 år, tvillingarna Hanna och Sara, 18 år, från sitt tidigare äktenskap. Dominika Peczynski har sedan tidigare barnen Hannah, 19, och Harry, 8.

Bor: Lägenhet på Östermalm i Stockholm.

Gör i dag: Rådgivare till företag som East Capital, investeringsbanken AIIB och teknikbolaget IP Soft, samt privatinvesterare i startupbolag som Danads, Dicopay, Lendify, Steven, Lysa och Regily. Sitter i styrelsen för rederiet Stena International, fastighetsbolaget Sehlhall och börsnoterade Nordic Entertainment Group.

Bakgrund: Uppvuxen i Norrköping, gick med i Muf som tonåring. Pluggade vid Uppsala ­universitet och Stockholms universitet totalt 18 terminer, och har forskat i nationalekonomi, men har inte tagit ut någon akademisk examen. Var politiskt ­sakkunnig för den borgerliga regeringen 1991–1994. Arbetade ­därefter inom bankvärlden, bland annat som chef för ekonomisk analys på SEB. Rekryterades som chefsekonom för Moderaterna 2002 och var Sveriges finansminister 2006–2014.

VISA MER
”Ingår i jobbet att ständigt säga nej”

Anders Borgs tid som finansminister 2006–2014 sammanföll med några av världens största finansiella kriser i modern tid. I Finansministern ger han åtskilliga inblickar i de hårda manglingar som han förde med världens toppolitiker och sina egna regeringskollegor under finanskrisen 2008 och den efterföljande eurokrisen 2009–2010. Han ­beskriver sig själv som ofta plågad och ensam ­under de här åren. I en scen i boken sitter Anders Borg nedstämd på sitt rum på Harpsund efter att ha avslutat de slitsamma förhandlingarna om krisbudgeten 2009.

”Efter en stund i detta apatiska tillstånd gick jag ner till Harpsundsbiblioteket och lånade Ingvar Carlssons memoarer som jag tillbringade några timmar med. På något sätt kändes det rogivande att veta att alla regeringar på olika sätt kämpade med samma olösliga motsättningar.”

”Ska man förstå hur länder fungerar och inte minst hur finanskriser hanteras är ett sätt att läsa memoarer av dem som varit med och tagit besluten. Jag försöker ge en så bra och ärlig bild som möjligt i min egen bok”, säger han.

”Som finansminister är din roll att ständigt säga nej. Alla ministrar vill äska pengar till sina departement och presenterar reformer med kostnadsuppskattningar som sällan stämmer överens med budgetavdelningens kalkyler. I det internationella arbetet är det ännu tuffare klimat: när det väl krisar tenderar de flesta finansministrar att företräda sina egna nationella intressen och negligera det gemensamma.”

Anders Borg uppger att hans syn på människor förändrades under hans tid som finansminister.

”Tilltro och förtroende är naturliga utgångspunkter men de ersätts gradvis med misstro och skepticism. Ens hållning till andra människor blir mer ­reserverad och avvaktande. Man kanske inte för­lorar tron på mänskligheten, men man måste acceptera att många människor drivs av andra motiv än det allmännas bästa.”

Har din ”betydande förmåga till svartsynthet”, som du skriver om i boken, varit till hjälp för dig som finansminister och i livet i övrigt?

”Ja. Min utgångspunkt är alltid att ställa frågor som ’Hur ser riskbilden ut?’ och ’Vad kan gå fel?’. Vare sig du sitter i en regering eller i en företagsledning funkar det ju så att man har en plan för vad man vill åstadkomma, men sedan kommer det alltid hinder i vägen. Min erfarenhet är att det är bättre att i förväg ha tänkt igenom vilka de hindren kan vara, för då kan man övervinna dem snabbare. Det är ju väldigt sällan man behöver åtgärda något som går bättre än väntat.”

”Obarmhärtigt” tempo

Att det är ett tufft jobb att vara ­finansminister lär knappast förvåna någon. Anders Borg beskriver själv arbetstempot under krisåren, då han arbetade de flesta av dygnets timmar, som ”obarmhärtigt”.

”Det är speciellt att ha denna typ av roll och samtidigt vara en del av en familj. Man är fysiskt närvarande, kanske inte ens det så ofta, men ändå nästan alltid frånvarande i sinnet. Jag kommer alltid bära med mig en känsla av att jag gjorde min plikt mot Sverige, men känner samtidigt en sorg för att jag aldrig kan kompensera barnen för att deras pappa under en stor del av uppväxten var absorberad av sitt ansvar. Min dåvarande fru Sanna fick bära en tung börda.”

Var det värt det tunga priset du fick betala privat?

”Jag vill inte kokettera för mycket, jag gillar att jobba hårt. Jag gjorde en nödvändig insats för Sverige, och det går inte att göra ett sådant jobb halvdant. Men det är klart att det offer man gör i privat­livet är den tunga aspekten av det. Man utsätter sin familj för stora påfrestningar och man gör dem ständigt besvikna genom att välja arbetet framför att umgås med dem.”

Anders Borg har fått mycket beröm för sina insatser att ta Sverige ur krisen, och utnämndes bland annat av Financial Times till EU:s bästa ­finansminister 2011. Han är själv uppenbart nöjd med sitt värv, och desto mer kritisk till många ­andra länders agerande. Han driver tesen att om USA:s regering inte låtit Lehman Brothers gå i konkurs – utan i stället förstatligat banken på det sätt som svenska staten tog över Carnegie i november 2008 – hade en stor del av krisen kunnat undvikas.

”Att släppa en stor investmentbank i golvet var ett katastrofalt beslut. Amerikanerna hade en naiv inställning och ville statuera exempel, och sådant blir sällan bra. Hade Lehman förstatligats hade aktieägarna förlorat sin bank, utan att det resulterat i världsekonomins värsta lågkonjuktur ­sedan depressionen på 1930-talet.”

Anders Borg säger att det var först när han satte sig ned och skrev boken som han till fullo insåg vilka enorma felsteg som togs av andra länder ­under krisåren.

”När jag var mitt i förloppet hann jag inte ­reflektera över det så mycket, men i efterhand slås man verkligen av vilken utomordentlig dålig krishantering som Euroländerna gjorde. För Grekland, Spanien och Portugal, vars ekonomier var djupt dysfunktionella sedan årtionden tillbaka, tog det lång tid innan de ens erkände att de hade en kris. De ville inte blanda in internationella valutafonden IMF, vilket var det självklara räddningsspåret för oss när vi hjälpte Island och Lettland ur krisen på ett hårt men nödvändigt sätt. Det gjorde att de länderna kom upp på fötter mycket snabbare.”

Anders Borg håller själv fram krishanteringen av Lettland – där en total bankkollaps (som sannolikt även dragit med sig de svenska storbankerna) undveks med hjälp av lån från IMF – som sin främsta insats under krisåren. Genom att vädja till de stora ländernas egenintresse lyckades han övertala IMF och de större EU-länderna att hjälpinsatserna var nödvändiga.

”Jag kanske var naiv när jag började som finansminister och trodde att länder behandlas lika. Så är det inte. Regler som gäller för Frankrike, Spanien eller Grekland kommer aldrig tillämpas för Sverige. Vi kommer alltid få kämpa i uppförsbacke. Sverige bör stå utanför bankunionen så länge som vi inte är medlemmar i euron. Regelverket är aldrig rättvist, några ska vinna och några förlora. Små länder från Nord- eller Östeuropa ska inte göra sig några illusioner – spelet är riggat.”

Anders Borg menar samtidigt att Sverige vänt denna nackdel till en fördel:

”Det är ingen slump att mindre länder som Sverige, Finland, Schweiz, Israel och Sydkorea är ­robusta och noggranna med sina offentliga finanser. Vi har helt enkelt inte råd att visa svaghet mot våra stora tuffa grannar.”

Vill se utsträckt hand till S

I boken berättar Anders Borg om uppkomsten av ”Nya moderaterna”, och hur han och M-ledaren och den då blivande statsministern Fredrik Reinfeldt bildade det radarpar som skulle ta Alliansen till två valsegrar i rad 2006 och 2010. Framgångshistorien, och hur det slutade med att båda avgick efter valförlusten 2014, är redan återberättad av flera inblandade och Anders Borgs version avviker inte på någon avgörande punkt från vad som tidigare varit känt.

I boken beskriver du din långa resa från ”nyliberal rabulist i Norrköping till utpräglad pragmatiker i politikens mittfält”. Röstar du ens på Moderaterna längre?

”Ja, det gör jag. Jag har aldrig känt mig riktigt hemma i partipolitiken, men så klart röstar jag på M.”

Jonas Sjöstedt: »Vi ska göra oss oundvikliga till 2022« Men dagens Moderaterna återfinns ju inte i politikens mittfält?

”Nej, men de borde vara där. Det är på mittfältet som de viktigaste politiska diskussionerna om landets framtid förs. Strävar man efter regeringsmakten måste man visa att man kan ta ansvar för hela Sverige och alla svenskar.”

Så du tycker att M:s utsträckta hand till SD är fel väg att gå?

”Ja. Jag tycker nog att de borde sträcka ut en hand till S i stället. Jag tycker att Moderaterna ska göra ett allvarligt försök att samarbeta med Socialdemokraterna, som i sina bästa stunder är ett parti som tar långsiktigt ansvar.”

Har det ens varit uppe på bordet?

”Hur bordet ser ut är upp till dem som nu har ledarskapet. Det är klart att det är ett svårt politiskt läge, men det gör det bara ännu mer eftersträvansvärt att hitta breda majoriteter och samarbeten.”

Både Ulf Kristersson och Anna Kinberg Batra har offentligt tagit avstånd från den politik som Nya Moderaterna stod för, trots ni var så framgångsrika. Stör det dig?

”Det är nog sunt att varje ny politisk ledning är kritisk mot den tidigare, och tar ut en ny riktning. Landet står inför nya utmaningar och då behövs nya svar. Men det är klart att man också borde ta vara på det som var bra. När vi ledde Moderaterna hade vi ambitionen att vara ett brett samhällsbärande parti, och den aspekten har man tappat.”

Enligt Anders Borg saknar dagens svenska ­politiker svar på de två frågor som han anser borde vara högst på den politiska agendan. Den ena handlar om att stärka Sveriges konkurrenskraft.

”Tittar du på Europa i dag är Frankrike det enda landet som försöker sig på någon form av strukturreformer och att effektivisera arbetsmarknaden. I Sverige finns inget som helst fokus på att driva en framåtskridande ekonomisk politik. Hela Europa tappar i konkurrenskraft mot USA och ­delar av Asien.”

Hur ser du på hur Donald Trump styr USA?

”Han har den märkliga idén att USA:s företag ska stärkas genom tullar, handelshinder och begränsad konkurrens. All erfarenhet visar att länder som tagit till sådana åtgärder har blivit svagare, mer sårbara och fått lägre tillväxt. Men USA:s företag är ännu i gott skick jämfört med Europa. Både i USA och i Kina rullar man ut 5G just nu till exempel.”

Integrationen en nyckelfråga

Den andra stora politiska stötestenen som behöver adresseras – i syfte att hitta en bred långsiktig lösning – är enligt Anders Borg integrationspolitiken. Anders Borg har, liksom många andra, gjort en stor omsvängning i sin syn på invandringen i Sverige.

”Den svenska integrationsmodellen har nått sitt tak. Sverige behöver ha en relativt begränsad ­invandring under en hyfsat lång tid för att kunna ta hand om alla som redan är här. Vi måste fokusera på att de 1,3 miljoner människor som kommit hit de senaste tio åren får rätt utbildning och kommer in i arbetslivet. Bara det är en stor samhällsutmaning.”

Så du tycker att svenskarna ska stänga sina hjärtan nu?

”Nej, men vi har nog alla behövt inta en mer ­realistisk hållning i frågan. Jag tycker att Sverige ska vara ett humanitärt land och vi ska försöka hjälpa människor i nöd, men det finns en gräns för hur många människor ett land förmår att ta emot. Ju fler som kommer, desto mer ökar spänningarna och klyftorna i samhället. Kostnaderna för ­integrationen måste också vägas mot andra utgifter som ett land har. Även S har ju gjort en stor omsvängning i den här frågan så det borde inte vara omöjligt att hitta en bred lösning, men det krävs att man arbetar igenom frågan i grunden.”

Den senaste oroande utvecklingen i norra Syrien kan leda till nya stora flyktingströmmar till Europa. Hur ska vi hantera det tycker du?

”Då får väl Europa ta ett gemensamt ansvar. Sverige kan inte kliva fram och ta ett större ansvar än alla andra ännu en gång, det har vi inte möjlighet till. Alla EU-länder måste hjälpa till.”

Du etablerade dig snabbt i näringslivet efter valförlusten 2014. Vad var det som lockade?

”Jag ville jag jobba med något framtidsinriktat och tillväxtorienterat för att spola bort den pessimistiska grundton som präglade mina år som ­finansminister. Jag arbetar nu som rådgivare åt stora bolag och som delägare i ett antal mindre startup-bolag i techsektorn. Det är inspirerande att jobba med människor som tror på framtiden.”

Det är många som kritiserar att du och andra ex-politiker går direkt från politiken till väl­avlönade topposter i näringslivet. Kan du själv se något problematiskt i det?

”Nej. Jag tror snarast att det skulle bidra till misstron mot politiker om man införde en lång karensperiod där man inte fick jobba och i stället levde på bidrag från staten. Jag återser gamla ­finansministrar hela tiden när jag är ute och träffar företag i världen. Det finns inte så många personer som har tung erfarenhet från ekonomisk politik och det är bara normalt att de ofta får nyckeluppdrag för stora bolag, inte minst för banker.”

De senaste åren har Anders Borgs privatliv skapat minst lika många rubriker som hans arbete.

Om man vill veta mer om ditt och Dominika Peczynskis liv tillsammans de senaste fem åren, är det hennes bok man ska läsa?

”Jag tror att delar av det är med, men jag har faktiskt inte fått läsa något av det hon skrivit ännu. Jag får läsa boken när den är färdig och bearbetad. Jag litar fullständigt på Dominika, hon är en klok person och kommer att skriva en jättebra bok.”

Olika perspektiv ger givande samtal

Det är tydligt att paret jobbar nära varandra och tar beslut gemensamt. När Di Weekends fotograf Joey Abrait vill ta bilder på Anders Borg hemma i parets våning ringer han först hem för att kolla att hon tycker att det är en bra idé.

»Gunnar Sträng var snarare barsk« Vad är det som gör att ni, som utifrån sett kommer från så olika bakgrunder, funkar så bra ihop?

”Vi har ett stort gemensamt intresse i historia, kultur och politik. Vi diskuterar hela tiden vad som sker i världen och hur man ska tolka det, och ­Dominika kommer ofta med andra perspektiv än jag är van vid. Att vi pratar så mycket tror jag är en nyckel till att vi trivs så bra ihop.”

Dominika Peczynski har i flera sammanhang gått ut till försvar för sin make efter den ödesdigra privatfesten i Stockholms skärgård sommaren 2017, då Anders Borg betedde sig så olämpligt att han ­efteråt gick ut med en offentlig ursäkt på Facebook och sedermera tvingades lämna sina uppdrag för Kinnevik, Citibank och World Economic Forum.

Men den som är nyfiken på ytterligare detaljer kring den skandalen får hoppas på Dominika Peczynskis kommande bok. Händelsen nämns inte med ett ord i Anders Borgs självbiografi och han slingrar sig som en ål alla gånger ämnet oundvikligen kommer upp under vårt långa samtal.

”Jag tycker att den historien har fått tillräckligt med uppmärksamhet. Jag är inte så intresserad av att gå in på det.”

Hur jobbigt var det för dig att bli av med uppdragen för Citibank och Kinnevik och hur var det att krishantera din egen personliga kris?

”Jag vill som sagt inte prata om det, men i grunden finns det bara ett sätt att hantera en kris. Man försöker ställa saker och ting till rätta och sedan gör man sitt bästa för att gå vidare. Jag blev av med några uppdrag och lämnade styrelsen i Kinnevik, men jag är fortfarande rådgivare åt Kinneviks vd Georgi Gannev och träffar regelbundet Cristina Stenbeck.”

Det var nog många som räknade ut dig sommaren 2017 – men i dag har du en massa nya uppdrag, bland annat för fondbolaget East Capital och den amerikanska teknikjätten IP Soft. Hur mycket arbetar du i dag?

”Jag jobbar så mycket jag kan och har ingen brist på uppdrag. Det blir väl inte 100 timmar i veckan som när jag var finansminister, men kanske 60–70 timmar. Jag trivs med det. Jag har ­erkänt för mig själv att jag i grund och botten har arbetet som mitt stora fritidsintresse.”

De tappade prestigeuppdragen innebar att omsättningen i Anders Borgs privata aktiebolag halverades från 18 miljoner kronor 2017 till 7,8 miljoner kronor 2018. Men att dra in närmare 8 miljoner som egenföretagare är sannerligen inte fy skam.

”Jag tycker att det är en ganska rimlig nivå med tanke på hur mycket jag jobbar och vad jag kan bidra med. Det är väl en sådan årsomsättning jag kommer ha de närmaste åren.”

Du har ingen längtan tillbaka till politiken och att få styra hela Sveriges finanser igen?

”Nej. Jag tror att den resa jag fick vara med om är en resa man bara ska göra en gång i livet.”