Di Weekend INTERVJUER

Adam Lundgren i rollernas roll

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

Amanda Lindgren

I SVT:s succéserie Vår tid är nu har Adam Lundgren blivit Peter Löwander med hela svenska folket. Nu tar han sig an rollernas roll, Shakespeares Hamlet, på Dramaten. ”Måtte det gå bra. Att spela Hamlet innebär ett stort ansvar.”
Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

När vi träffar Adam Lundgren på Dramaten en mulen vinterdag har repetitionerna av Hamlet just ­börjat. Det är lunchpaus och han kommer rusande med en tallrik tacos i högsta hugg.

Det är första gången han spelar på Sveriges ­nationalscen.

”Egentligen borde det inte spela någon roll om man spelar på Dramaten eller i Alingsås, när man är repsalen är allt sig ganska likt. Men när alla bygger upp det till att det är en stor grej blir det en stor grej”, säger han och tittar på mig med den intensiva blick som har fascinerat upp till två miljoner tittare per avsnitt i tv-serien Vår tid är nu.

Hamlet är Shakespeares mest spelade pjäs och många har en relation till den.

”Med det följer ett stort ansvar och en märklig börda. Någonstans läste jag att på samma sätt som Hamlet hemsöks av sin far hemsöks alla som spelar Hamlet av dem som har gjort det tidigare. Det ligger något i det”, säger Adam Lundgren.

FAKTA
Adam Reier Lundgren

Ålder: 32 år. Familj: Flickvän, mamma, pappa och lillebror.

Bor: Just nu hos sin flickvän i Stockholm, hyr ut sin lägenhet i Göteborg.

Bakgrund: Högskolan för musik och scen i Göteborg (2009–2012). Roller i bland annat Sandor slash Ida (2005), Apflickorna (2011), Torka aldrig tårar utan handskar (2012), Känn ingen sorg (2013), Frun från havet (2013), Gösta Berlings saga på Göteborgs stadsteater (2017), Vår tid är nu, (2017-2018), Lyckligare kan ingen vara (2018).

Önskeroll: Skulle vilja spela Börje -Salming på film.

Fritid: Älskar att spela tv-spelet Fifa.

Aktuell: Som Hamlet på Dramaten med premiär den 9 februari.

VISA MER

”Samtidigt finns det en frihet i att pjäsen går att göra på så många sätt, och jag känner mig väldigt trygg med Sofia Jupither som regissör. Det är kul, spännande och läskigt.”

Hamlet ställer tidlösa, existentiella frågor och Adam Lundgren kan känna igen sig i den grubblande prinsen.

”Han frågar sig var jaget sitter någonstans, vad som förväntas av honom och om han någonsin kan lära känna sig själv. Det är frågor som alla funderar på, det är väl därför pjäsen är spelad så många gånger.”

Tragglar blankvers

Hamlet skrevs på 1600-talet och Adam Lundgren tycker att det är fantastiskt att den fortfarande är så relevant.

”Samtidigt kan man fråga sig: Kan vi inte ­hitta på något bättre? Om det inte har kommit några svar på 400 år, varför skulle då jag hitta några nu? Det är väl alltings förgänglighet som pjäsen handlar om. Vi går här och funderar över tillvaron och så slutar det ändå med att vi blir en anonym dödskalle i en grop”, säger han.

”Men någonting måste man ju göra den tid man är här, och då kan man lika gärna spela Hamlet”, fortsätter han och spricker upp i ett leende.

Hur förbereder du dig för rollen?

”Jag läser manus mycket och tragglar lite vers, eftersom pjäsen är på blankvers. Men när man kommer in i blankversen märker man att man kan ha nytta av rytmen i texten, det är häftigt att åka med i takten. Sedan har jag joggat mycket med texten i huvudet, det handlar om att hitta någon mänsklig logik i det som händer Hamlet.”

Rollen i succéserien

Vår tid är nu är en av Sveriges Televisions genom tiderna största satsningar och de två första ­säsongerna sändes under 2017 och 2018. Inspelningen av en tredje säsong, som utspelar sig 1968–1971, avslutades i höstas och kommer troligen att visas hösten 2019.

I serien får tittarna följa krögarfamiljen Löwander i glädje och sorg, kärlek och intriger. Det finns särskilda forum på nätet där avsnitten diskuteras, och det finns till och med tittare som träffas för att se på serien i tidstypiska kläder.

Adam Lundgren spelar mellansonen som delvis ändrar karaktär i säsong två.

”Många har reagerat på att Peter Löwander blir lite hårdare i andra säsongen. Han blir mer maktgirig och tycker att han vet bäst. Även om något är jobbigt på det personliga planet så går restaurangen före allt annat. Han tycker att ändamålet helgar medlen.”

Hur gestaltar du den förvandlingen? I första säsongen var du nästan seriens hjälte?

”Jag försökte lägga in små antydningar redan i första säsongen, den hårdare sidan har funnits hos honom hela tiden men den kommer fram mer i andra säsongen. Det händer något med honom när han blir lämnad av flickvännen Suzanne. Jag tycker att det är kul att spela Peter i säsong två.”

Varför säger alla skådespelare att det är roli­gare att spela skurk?

”Skurkar har ofta en väldigt tydlig agenda. Det är roligt att gestalta deras fula sidor och hur de tar till alla medel för det nå vad de vill ha.”

Varför tror du att serien har blivit en sådan succé?

Vänskapen i scenfokus

”Den berättar om historien utan att vara en historielektion, där folkhemmets framväxt beskrivs. Historien vävs in i berättelsen, som egentligen handlar om de här karaktärerna och deras liv. Det är så häftigt att folk har engagerat sig så.”

Spelade in film under praktiken

2012 slog Adam Lundgren igenom i en annan tv-succé, Torka aldrig tårar utan handskar, som bygger på Jonas Gardells romansvit om homosexuella som drabbades av aids på 1980-talet.

Adam Lundgren spelade en försynt kille uppfostrad inom Jehovas vittnen, och Adam Pålsson spelade hans pojkvän som flytt från trångsynt­heten på landsbygden.

Lustigt nog var projektet Adam Lundgrens praktikplats på scenskolan i Göteborg.

”Det var en dröm att få den rollen. Jag provfilmade, och sedan visade det sig att inspelningen var samma termin som vi hade praktik. Det var tur för mig, annars hade jag inte kunnat vara ­borta så mycket. Det var en ganska bra praktikplats, måste man säga.”

Samtidigt som den serien sändes spelade han in filmen Känn ingen sorg, som är baserad på ­Håkan Hellströms låtar.

”Det var en helt annan karaktär, och det var ­fantastiskt att få visa en annan sida direkt. Att få stå med Håkan Hellström på Ullevi med 70 000 personer i publiken var inte så tråkigt det ­heller.”

Varför blev du skådespelare?

”Kanske drogs jag till leken i det hela. Att få utforska olika delar av sig själv genom att låtsas vara andra är lustfyllt. Jag har just läst en bok som heter Tärningsspelaren, som handlar om en psykiatriker som börjar fatta alla sina beslut efter tärningsslag. Han menar att det är en befrielse att slippa låsa in sig i den identitet man skapar, för då säger man nej till så många delar av sig själv.”

Från hockey till skådespeleri

Men egentligen var det hockeyspelare Adam Lundgren skulle bli. Han började spela när han var 9 år, och satsade hårt på det en bit in i tonåren.

”Jag var ganska bra, men jag hade inte kunnat bli proffs. Vårt lag gick upp till U16 Elit, som är elitserien för 16-åringar. Vi kom också fyra i världens största tävling för U14. Sedan tröttnade jag, och teatern tog över i mitt liv.”

Du lär även tröttna på att spela samma pjäs många gånger?

”Ja, hela min ingång till skådespeleri var att jag ville filma, det var därför jag började. Det var när jag lärde mig yrket som jag insåg att teater också är ganska kul. Men det är något med upprepandet i teatern jag tröttnar på, efter fem, sex föreställningar kan jag tycka att nu har vi väl gjort det här. Kan vi inte göra något annat?”

”Fördelen med teater är att man får en ny chans att göra den där scenen som inte gick så bra i dag. Så är det inte med film eller tv, det är så dags att komma på hur man skulle ha tacklat en scen när man kommer hem.”

Hans otålighet går så långt att han sa upp sitt femårskontrakt på Göteborgs stadsteater ett år i förväg för att flytta till Stockholm.

”Jag ville upp hit och prova mig fram, och jag ville bo med min tjej som bor här. Jag visste inte att jag skulle få rollen i Hamlet då, men jag ­vågade tänka att det ordnar sig eftersom jag har haft tur med jobb hittills.”

Bästa väninnor på teaterscenen Uggla första rollen

Han tror att hans rastlöshet kan komma från hans uppväxt. Hans föräldrar hade också fria yrken, mamman var keramiker och pappan var frilansfotograf, utan fasta tider eller fast inkomst.

Den första kontakten med teater fick Adam Lundgren redan på lågstadiet, då han spelade ­uggla i Klas Klättermus på bygdegården hemma i Skepplanda utanför Göteborg.

”Jag satt bara på en stege med stora ögon och försökte se ut som en uggla. Jag har ju stora ögon, så jag hade bra förutsättningar för rollen. Jag minns att det fanns något kul i det där.”

På högstadiet följde han med kompisar som sysslade med teater, och på gymnasiet valde han estetisk linje. Men han kom inte in på scenskolan på första försöket.

”Jag tänkte att jag var en sådan som bara sökte en skola en gång och kom in, men det var jag inte. Då gick jag på Skara skolscen, sedan kom jag in på scenskolan i Göteborg på andra försöket.”

Vad skulle du göra om du inte var skådespe­lare?

”Jag funderar på det ibland, och jag vet inte vad det skulle vara. Jag har just tagit körkort, så nu tycker jag att det är kul att köra bil. Kanske det vore kul att köra budbil, helst riktigt långt. Tänk att åka Stockholm – Göteborg för att lämna ­någon kartong, medan man lyssnar på musik eller ­någon podcast.”

Med all respekt för det yrket, men med din ­otåliga läggning skulle du nog tröttna ganska snabbt?

”Jo, du har rätt, det skulle jag. Jag var till och med orolig för att jag skulle tröttna på teatern när jag började. Men det har jag inte gjort.”