Att managers i musikbranschen har dåligt rykte kan spåras tillbaka till Colonel Parker som var manager åt Elvis Presley.
Tom Parker, med smeknamnet Överste Parker, växte upp som föräldralös och hamnade i cirkusvärlden. Hans paradnummer var ”Dancing chickens”. Vad han inte berättade var att han placerade kycklingarna på en för publiken osynlig kokplatta.
Vissa menar att Colonel Parker behandlade Elvis på samma sätt.
Samtidigt är det en djupt orättvis beskrivning. Colonel Parker var avgörande för Elvis karriär. Det var Parker som förhandlade Elvis från en regional stjärna till en nationell stjärna och sedan världsstjärna.
Översten var en briljant affärsman. På cirkusen fyrdubblade han biljettpriset och utlovade missnöjda besökare pengarna tillbaka. Nästan ingen begärde pengarna tillbaka, men cirkusen uppfattades hålla mycket hög klass.
Parker såg till att skriva ett kontrakt med RCA där Elvis fick royalites på alla låtar han sjöng in, trots att han inte varit med och skrivit dem.
Många klagade på att Elvis började göra filmer, men ekonomiskt var det rätt. Filmkontraktet som Parker förhandlade fram 1963 med MGM gjorde Elvis Presley till Hollywoods bäst betalde skådespelare.
Den senaste manager i musikvärlden som kritiseras är Arash ”Ash” Pournouri som fram till december 2016 jobbade med Tim ”Avicii” Bergling.
Efter den fruktansvärda händelsen med Aviciis död den 20 april har nästan alla runor och artiklar refererat till dokumentären om Avicii.
Avicii: True stories hade biopremiär den 27 oktober 2017. Filmen sågades av bland andra Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet och P1 Kulturnytt. (Samtliga skivor som Avicii gav ut sågades också av Dagens Nyheter.)
Dokumentären lades ut på SVT Play denna vår. Många som inte varit på Aviciis spelningar fick en inblick i hans värld. Efter hans bortgång betraktas filmen som ett slags facit över vad som hände.
Enligt detta känslobaserade facit var det branschen som dödade Avicii.
Hans manager Ash framställs i dokumentären närmast som en belastning för Avicii. När Ash säger att Avicii ”inte förstår värdet av pengar” har det likställts med ett uttalande av en cynisk manager. Om Avicii bara fått vara i fred från branschen, då hade allt varit frid och fröjd.
Verkligheten är mycket mer komplex än så. Utan Ash hade Avicii aldrig blivit Avicii. Han hade förblivit Tim Bergling, en av många begåvade unga musiker som aldrig når utanför sin eget laptopuniversum.
Ash gav Avicii en kontext. Det var Ash som hjälpte Tim Bergling att bli en discjockey, de skapade musiken och showerna tillsammans. Skapelsen Avicii kunde närmast beskrivas som en duo bestående av Arash Pournouri och Tim Bergling.
Ingen som var där, med verklig insyn i vad som hände, har heller något annat att säga om Ash i dag än att han gjorde allt för att Tim skulle må bra. Hårt arbete är en del av framgången – Lill-Babs och Hootenanny Singers turnerade i början på 1960-talet minst lika hårt som Avicii, ofta med tre folkparksspelningar, i tre olika städer, per dag.
Ett annat exempel på betydelsen av en bra manager är Swedish House Mafia, en trio jag följde parallellt med Aviciis framgångar. (Jag var på festivalen i Miami som får stor plats i dokumentären.)
På samma sätt som att Avicii började som en duo så var och är Swedish House Mafia en kvartett. Engelske managern Amy Thomson, en briljant strateg och kreatör, har varit enormt viktig för trions utveckling.
Det var Amy Thomsons sinne för events, med utsålda spelningar på först Brixton Academy och sedan Madison Square Garden, som byggde upp Swedish House Mafia.
En bra manager kan både vara ett kreativt bollplank och ta hand om allt runt omkring.
När Beatles manager Brian Epstein dog av en överdos den 17 augusti 1967 blev det början till slutet för gruppen.
I november 1961 såg Brian Epstein en spelning med Beatles på Cavern Club i Liverpool. Han var imponerad av ”their beat and their sense of humour onstage”.
På ett liknande sätt som Ash så bestämde sig Brian Epstein för att förvandla oslipad råtalang till ”the biggest in the world”.
Till skillnad från många andra managers förlitade sig Brian Epstein mest på instinkt.
Han sade åt dem att under konserterna sluta svära, röka och äta. Han förbjöd brylcreme, jeans, läderjackor. I stället klädde han Beatles i identiska mohairkostymer. Tyska fotografen Astrid Kirchherr kammade ned deras hår till luggar.
Fram till Brian Epsteins död bråkade Beatles-medlemmarna aldrig om pengar och rättigheter, men utan honom uppstod sprickan som ledde till gruppens upplösning två år senare.
Visionärer som Brian Epstein och Ash har gjort popvärlden vackrare.
