Di Weekend GRADVALL

Vilket språk, vilken skärpa

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

Raymond Chandler förtjänar att vara högt upp på allas läslistor, skriver Jan Gradvall.

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

Ju äldre man blir, desto mer uppenbart blir det att man aldrig kommer att hinna läsa alla de böcker man inbillar sig att man en dag ska få tid till.

Det gäller att ransonera sin läsning. Välja med omsorg.

Litterär gigant skyr ljuset

I 20-årsåldern hade jag en period då jag, parallellt med Slas och Pär Rådström, plöjde alla Raymond Chandlers romaner om privatdetektiven Philip Marlowe.

En del av de böcker man älskade när man var ung bleknar med åren, men när jag nu öppnar Modernistas återutgivningar av Den stora sömnen och Farväl, min älskling, med oemotståndliga omslag av Lars Sundh, så andas jag ut.

Lämnar spår i samtiden

Oj, vad detta håller. Språket, stämningen, skärpan. Jag skulle inte vilja ha detta oläst i mitt liv. Raymond Chandler förtjänar att vara högt upp på allas läslistor.

Det är också uppenbart hur dessa romaner 75 år efter att de skrevs fortfarande används som blåkopia för 90 procent av alla samtida deckare. Raymond Chandler har haft samma inflytande som James Brown inom dansmusik.