Di Weekend GRADVALL

»Vart femte barn riskerar få sin dröm krossad«

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

PÅ FLYKT. Harrison Ford i Jakten på den försvunna skatten.

Att inte låta barns drömmar krossas i skolkorridorerna är en besparing för Sverige. Att ha en skola som är uppbyggd kring flera inlärningssätt kostar i längden mindre, skriver Jan Gradvall.

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

Inledningsscenen till Jakten på den försvunna skatten. Inuti en grotta i en sydamerikansk djungel har Indiana Jones till synes tagit sig förbi alla dolda fällor för att ta sig fram till den legendariska guldstatyetten.

Men på vägen tillbaka går allting väldigt fel. Pilar flyger ur väggar, spjut kommer upp ur marken. Till slut rullas det ut en gigantisk kula ­genom grottans tunnel. Framför kulan springer Indiana Jones bokstav­ligen för livet.

Det är en av filmhistoriens effektivast berättade scener. Nästan ingen dialog. Närbilder och ansiktsuttryck säger allt som behöver sägas.

Filmen är också ett verk av tre dyslektiker.

Steven Spielberg, regissör och dyslektiker. George Lucas, manus­för­fattare och dyslektiker. Harrison Ford, skådespelare och dyslek­tiker.

Just nu rullar Indiana Jones-kulan genom svenska skolkorridorer.

När skolorna drog i gång i veckan fylldes klassrummen av nervösa men hoppfulla sex- och sjuåringar. En del barn kommer att klara sig undan att få sina drömmar krossade av kulan. En del kommer inte att göra det.

Varje gång ett barn inte hänger med i undervisningen i klass­rummet ses det som ett oväntat undantag. Tårar. Krismöten. ­Böner om extra resurser.

Men statistik visar att det ­aldrig är ett undantag utan tvärtom en regel.

I varje klassrum kommer i snitt var femte barn att möta någon typ av svårigheter när inlärningsperioden sätter i gång. Det behöver inte vara dyslexi, men någon typ av behov som gör att barnet behöver mer stöd än en ensam lärare har möjlighet att hinna med.

Mörkertalet för dyslexi är i Sverige dessutom stort. En dyslexiutredning görs nästan aldrig på barn förrän de börjar årskurs fyra.

Fem elever per klassrum. Fem elever som inte är dummare än andra men som råkar ha lättare för andra former av kommunikation än skriftspråk.

Fem elever där skolan inte blir en plats som påminner dem om vad de kan utan vad de inte kan. (Om denna krönika varit ett filmmanus: inklippsbild på kulan i korridoren som krossar dem som inte hinner fly undan.)

Steven Spielberg berättade om sin dyslexi för första gången i en tv-intervju 2012 (finns på You­tube). ­Spielberg kämpade för att hänga med men låg hela tiden två årskurser efter sina jämnåriga. Vad som hjälpte ­honom från den skam och skuld han kände var – film.

Med sina Star Wars-filmer är George Lucas ­planetens ledande sagoberättare. Knappast någon annan har större inflytande på barns fantasi.

George Lucas har också börjat använda sitt ­inflytande för att se till att barn ska barn få samma chans i skolan. En drygt fyra minuter lång intervjusnutt som ligger på Youtube, med rubriken ”George Lucas on Teaching Visual Literacy and Communications”, borde vara obligatorisk att se för alla som jobbar med pedagogik och politik.

George Lucas slår fast att skriftspråk bara är ett sätt att kommunicera av många. Historiskt sätt har det också alltid varit så. Skriftspråk är ganska nytt för människan.

Men som skolan ser ut i dag så betraktas alla andra lika viktiga kommunikationssätt – bild, musik, grafik, film – som mindre viktig eller till och med överflödiga.

Sverige har fantastiska lärare. Att ge en lärare möjlighet att göra sitt jobb bättre – genom fler lärare per klassrum, mindre klasser, mer tid till undervisning i stället för samtal med föräldrar – betraktas i dag som en omöjligt stor kostnad.

Det går att vända på det resonemanget och i stället se det som en investering för framtiden.

För 20 år sedan var böcker det enda sättet att lära sig saker. I dag finns pekplattor och miljoner filmer i varje barns mobiltelefon.

Det är också inom de kreativa och kulturella näringar som många av framtidsjobben i Sverige skapas. Dagens främsta kreatörer är ofta de som kan tänka visuellt. Visuellt tänkande ligger till grund programmering och virtuella verkligheter.

Undersökningar visar att de som har neurologiska inlärningssvårigheter – och mot alla odds lyckas hinna undan att få sitt självförtroende krossas av kulan – kan bli framstående inom teknik, vetenskap och konst.

George Lucas tes om vikten av visuell kommunikation bevisas också dagligen i alla mötesrum. Om man vill kommunicera på effektivast möj­liga sätt står man inte och högläser utan kompletterar visuellt.

Keynote och Powerpoint är en dröm för dyslektiker. För att inte tala om Emoji.

Att inte låta barns drömmar krossas i skolkorridorerna är besparing för Sverige. Att ha en skola som är uppbyggd kring flera inlärningssätt kostar i längden mindre.

 

Tre favoriter

  1. BIO. Jag är Ingrid. Omistlig dokumentär av Stig Björkman och berättad med Ingrid Bergmans egna ord och bilder. Om svårigheten att vara människa. Finns paralleller till sommarens Netflix-dokumentär om Nina Simone. Super 8-foto av Eva Dahlgren.
  2. DOKUMENTÄR. Journey into dyslexia, HBO Nordic. Det bästa sättet att förstå vad dyslexi är (se krönikan) är denna HBO-dokumentär från 2011 som finns att streama. Glasklar pedagogiskt. Förkrossande. Men lyfter en under armarna.
  3. FILMSAJT. Mubi.com. Lovande nätsatsning för konstnärlig film. För 49 kronor i månaden kan man välja mellan 30 filmer med tonvikt på Fellini, Scola, Rohmer, Varda, etc. Nya läggs till dag­ligen. Varje morgon får man ett mejl om ”Dagens film”.