Di Weekend GRADVALL

Världen väntar

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

Jan Gradvall hyllar Rebecka Törnqvists nya album.

Lyssnarna har blivit färre, men musik har blivit större. Jan Gradvall har lyssnat på Rebecka Törnqvists nya album. Han recenserar också tre proggalbum, bland annat Per Gessles En vacker dag.

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

Rebecka Törnqvist
Home secretary
(Moule Recording/Border)

4 poäng

RECENSION. I så kallat finkulturella kretsar betraktas popmusik som den lägst stående musikformen. Klassisk musik, konstmusik och jazz, det är kultur, medan pop är någon som dinglar med fötterna och blåser bubblor av rosa tuggummi.

Men om man verkligen lyssnar på musik – lyssnar på hur den är konstruerad – kan man argumentera att det i själva verket är precis tvärtom. Pop är den mest högtstående av alla musikformer.

Popmusik är den enda genre som är helt fri att plocka precis vad den vill av andra genrer – konstmusik, ljudexperiment, folk, jazz, sonater, industriljud – och använda dessa klanger precis hur som helst.

Rebecka Törnqvists nya album är pop på det sättet. För varje album efter hennes kommersiella storhetstid i mitten av 1990-talet har lyssnarna blivit färre men musiken blivit större.

Home secretary, ett album hon gjort tillsammans med multiinstrumentalisten Johan Lindström, är rikt på klanger och udda takter och infall – samtidigt som inramningen är pop – på ett sätt som för tankarna till album som Parade av Prince och Rain dogs av Tom Waits.

Rebecka Törnqvist borde vara ett världsnamn.

 

Nicolai Dunger
Arkebuseringen av egot
(Hi-hat Music/Border)
4 poäng

Per Gessle
En vacker dag
(Space Station 12)

4 poäng

Vasas flora och fauna

Veneziansk afton
(Startracks)

4 poäng

RECENSION. Inget Sommar i P1 har haft lika genomtänkt och inspirerat musikval som Christan Falks program som sändes postumt 26 juli 2014, två dagar efter hans död.

Det musikval som kändes allra mest oväntat var när Christian Falk, mitt bland all soul, hiphop och fri jazz, spelade Resan av Torkel Rasmusson, en gång medlem i Blå Tåget.

Att höra den låten i det i sammanhanget – sammanhang är allt vad det gäller musik – var som att plötsligt få syn på den svenska proggen i ny belysning. Plötsligt tänkte man inte längre på progg som dogmatisk musik, lite stelbent, utan som svängig, vimsig, sympatiskt självupptagen och framför allt 100 procent fri.

Nu kommer tre nyinspelade album som kan kallas proggalbum i den bemärkelsen.

Sparks – lekfullt och spänstigt

Nicolai Dunger har aldrig fått något brett genombrott, men sitter på en albumkatalog så stark och originell att den kommer att överleva honom själv. Han är lite av en svensk Robert Wyatt. Nya albumet kan vara hans allra bästa hittills.

Nicolai Dunger turnerar med ett kompband med proggprofiler som Bengt Berger (Archimedes Badkar) och Nikke Ström (Nationalteatern). Som gäst på albumet dyker just Torkel Rasmusson upp. Texterna förtjänar en Grammisnominering.

Verkar som att hela livet är förbi

Tömmer mig på toner som är på glid

Tystnaden visslar runt i tomheten

Här kan man sitta kvar och avnjuta arkebuseringen av egot

Även Per Gessles nya album, ett systeralbum till En vacker natt, skulle kunna ha titeln ”Arkebuseringen av egot”.

Det är musik fullständigt fri från funderingar hur publiken kommer att ta emot den. Det känns som det går en direktkanal från inre dagdrömmar till toner, allra mest så när John Holm dyker upp och sjunger duett.

58 år gammal har Per Gessle med En vacker dag och En vacker natt gjort sina två kanske allra bästa album.

Personlig Molly Sandén växer

Vasas flora och fauna är namnet på en trio från Österbotten, Finland, som sjunger på svenska. Trions arrangemang, klanger och texter liknar ingen annans. Det är som att höra humlor från Gärdesfestivalen som flugit in i en tidsmaskin och släppts ut i samtidskylan.

Jag ska svika

Jag ska svika kommunen

Så fort jag får en chans ska jag svika

hela regionen