Di Weekend GRADVALL

»Tim Berglings tragedi kan ge hopp åt andra«

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

Andy Kropa

Jan Gradvall berättar om det intensiva arbetet med Tim Berglings sista Avicii-album och hur hans tragiska död ger liv åt ett samtal bland unga om psykisk ohälsa.
Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

Gustav Vasa kyrka, mitt på Odenplan i Stockholm. En grön söndag försommaren 2019. Fågelkvitter. Obekymrade sol­strålar genom trädkronorna.

Inuti kyrkan är det fler människor än vanligt på gudstjänster. Medelåldern på besökarna är yngre.

Det är en temaeftermiddag om psykisk ohälsa och självmord. Prästen Sandra Signarsdotter välkomnar alla. Hon säger att hon själv en gång var en av de som mådde dåligt.

”Vad som fick mig att ordna denna temadag var när Tim Bergling gick bort förra våren.”

Inbjudne föreläsaren Charlie Eriksson ställer sig framför altaret och håller sedan en oförglömlig monolog. Charlie Eriksson ser ut som en ­typisk ung, frisk, snygg svensk i trendriktiga kläder, den typen man kunde se i publikhavet på Avicii-konserter.

När han okonstlat berättar sin egen historia om depression, panikångest och flera självmordsförsök är det tystare än tyst bland de unga åhörarna.

Efter föreläsningen har prästen Sandra Signarsdotter bjudit in olika hjälporganisationer som väntar längst bak i kyrkan. Suicide Zero. Samordnare för jourhavande präst på SOS Alarm 112. Psykologer från BUP Kungsholmen. Polisen. Kuratorn på Vasa Real. Kuratorn från Ungdomsmottagningen.

Inget av detta hade hänt om det inte vore för Avicii. Ett förlorat liv är inte förlorat om det kan rädda andra liv.

Den 6 juni släpps det postuma Avicii-albumet Tim. Jag gav Aviciis debutalbum betyget 5 av 5 i DI Weekend, men jag kan inte recensera detta ­album.

I julas blev jag tillfrågad av Tims föräldrar, skivbolag och medmusiker att vara med och dokumentera färdigställandet av albumet Tim.

Dokumentationen har gjorts på film. De som skött kamera, klippning och ljud är nära vänner till Tim. Min roll varit intervjuarens, att ställa frågor till alla de som jobbade med Tim Bergling.

När Tim Bergling dog i Oman den 20 april 2018 efterlämnade han ett nytt album. Låtarna var i genomsnitt färdiga till 80 procent. Syftet med intervjuprojektet har varit att visa hur allting färdigställts med målet att hamna så nära Tims vision som möjligt. (Till varje låt släpps en filmsnutt som berättar om arbetsprocessen.)

Avgörande för mig och alla som tackade ja till att medverka var att det var ett önskemål från Tims familj.

Det har varit en märklig upplevelse att under ett halvår höra människor så levande berätta om en person som inte längre lever.

När man talar med de som arbetade med Tim, upptäcker man ett glapp mellan den offentliga bilden av artisten Avicii och den musiker som fanns där bakom.

Artister inom dansmusik och discjockeyvärlden brukar ha fokus på produktionen och soundet, det som i branschen kallas track. Men för Tim Bergling handlade allt om melodier. Han kunde arbeta i dagar, veckor, för att hitta den perfekta melodin. Låtarna skrevs på piano eller akustisk gitarr.

»Hög tid att slå hål på myter om självmord«

Tim Bergling var djupt inblandad i texterna. Sångmelodin och textens innebörd var helt avgörande honom, något som märks inte minst på albumet Tim.

På albumet finns den sista låt som Tim Bergling skrev, Never ­leave me, daterad till dagen innan han reste till Oman.

Samtliga personer jag intervjuat vittnar om en nytändning hos Tim Bergling det sista halvåret. Han hade gått igenom mörka perioder, men sade till kollegor och vänner att det för första gången på flera år kändes kul att göra musik igen. Drivet var tillbaka.

Efter att Avicii blev en av världens största artister samarbetade han med många världsstjärnor, men valde nu att främst jobba med svenskar; personer han hade en nära relation med.

Via Rami Yaboub och Carl Falk lärde Tim känna två unga svenska ­låtskrivare i samma ålder som Tim själv, Kristoffer Fågelmark och Albin Nedler.

De tre arbetade i Tims hus våren 2018. De skrev tillsammans två låtar, SOS och Freak, och trodde de var klara.

”Vi var väldigt nöjda med vad vi hade gjort och Tim skulle sen åka till Oman”, säger Kristoffer Fågelmark. ”Vi hade en lång middag i Tims hus och var uppe sent. Mitt i natten, när vi slutligen skulle gå och lägga oss, passerade vi Tims flygel. Den stod som på en brygga i hans hus, med ­utsikt över hela Los Angeles genom glasfönster. Jag satte mig vid pianot och började klinka lite. Tim och Albin ställde sig runt. Sen började vi alla tre sjunga melodier. Vi kände att vi hade en sång kvar i oss.”

Dagen efter åt Kristoffer Fogelmark och Albin Nedler lunch på verandan medan Tim ville arbeta själv en stund. ”Han ville producera i fred”, säger Albin Nedler.

”Vi fick gåshud när han spelade upp vad han gjort. Det är något speciellt med den där låten. En lycklig kärlekssång. Inte alls en EDM-låt, den har inte ens något drop. Det är en helt annan sorts låt.”

Alla intäkter från albumet Tim som tillfaller Avicii AB går till arbete med psykisk ohälsa.

»Jag har rökt hasch varje dag sen jag var 15«

Jan Gradvalls favoriter:

Låt. Saga Back, Heaven’s not ready. Är det Adeles efterlängtade comeback? Nej, något ännu bättre. En 20-åring från Göteborg som i en enorm pianoballad – typograferat i brinnande ­versaler – bearbetar sorgen efter sin mammas ­bortgång i cancer.

Tv. Deadwood, The Movie, HBO Nordic, 1 juni. 15 år efter att Kent-låtskrivaren Jocke Bergs ­favoritserie lades ned återuppstår nu Deadwood som en långfilm. I en New Yorker-intervju berättar skaparen David Milch om hur han lyckas fortsätta skriva trots att han lider av alzheimer.

Pianist. Erroll Garner (1923-1977). Sist ­i världen upptäcker jag en av historiens främsta pianister. Självlärd, hummande, hårda ­nedslag, olik alla andra. Nyupptäckta inspelningen Nightconcert, en midnattskonsert från Amsterdam 1964, är sagolik.