Di Weekend GRADVALL

The Who chockar med nya albumet

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

The Who.

The Who är tillbaka och har spelat in sitt ­bästa album sedan … ja, sedan (1973). Det skriver Jan Gradvall som också har lyssnat på Wakanda-musik och Céline Dion.
Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

The Who

The Who (Polydor)

4 poäng

När CSI var världens största tv-serie i början av det nya millennieskiftet fick vi varje vecka en ­visuell nedbrytning av The Who:s musik.

Vad som varit så svårt att förklara med The Who:s explosiva urladdningar – till synes impul­siva men i själva verket yttersta noggranna i ­genomförandet – blev plötsligt synligt på tv-skärmen.

Ändlösa analyser i mikroskop. Finkamning av brottsplatser. Explosioner i slow motion. Obduktioner. Alla dessa studier av människors kraft och sårbarhet berättade även något om The Who:s DNA.

CSI, en förkortning av Crime Scene Investigation, hade när den startade år 2000 ambition att vara världens modernaste tv-serie. Rimligen borde man därmed ha använt lika modern vinjettmusik, till exempel techno eller hiphop, men i stället ­användes gamla The Who-låtar från 1960-och 1970-talen.

Alla de fyra olika CSI-serier som gjordes hade The Who-­låtar som vinjettmusik. Originalserien CSI (utspelad i Las Vegas) hade Who are you från 1978, CSI: Miami hade Won’t get fooled again från 1971, CSI: New York hade Baba O’Riley från 1971 och CSI: Cyber hade I can see for miles från 1967.

Samtidigt som CSI var som absolut störst dog basisten John Entwistle sommaren 2002, just i Las Vegas, av en kombination av kokain och dåligt hjärta. (Trummisen Keith Moon har varit död sedan 1978.)

Att The Who har förlorat hela sin rytmsektion har inte ­hindrat att bandet på 2000-talet, mycket tack vare CSI, upplevt ännu en storhetstid som turnéband.

Däremot verkade det som att dagens decimerade The Who, bestående av sångaren Roger Daltrey och ­gitarristen och låtskrivaren Pete Townshend, tappat motivationen att spela in ny ­musik. Och varför skulle de spela in nytt när deras gamla musik bevis­ligen är så modern och ­älskas även av millennials?

Det har gått 13 år sedan The Who:s senaste album och 37 år sedan bandets näst ­senaste album.

Det är med bakgrund av detta som det nya The Who-albumet kommer som en chock. Ingen hade väntat sig det här.

The Who är tillbaka och har spelat in sitt ­bästa album sedan … ja, sedan Quadrophenia (1973).

Inget band har gjort så många ambitiösa tema­album som The Who, men det finns inget tema på det nya albumet. Bara smarta, arga, lagom ­excentriska låtar signerade Pete Townshend. I dag skriver han med sin 15 år yngre bror Simon Townshend.

Alla sångare förlorar i kraft och omfång på ­ålderns höst. Men ingen verkar ha berättat detta för Roger Daltrey. 75 år ung sjunger Roger Daltrey så att han ­skulle kunna extraknäcka som lövblåsare i parker.

Céline Dion

»Artisten som vandrat vid min sida i 38 år«

Courage (Sony)

4 poäng

Céline Dion betraktas av många som en paljettklädd Las Vegas-­underhållare, exklusiv och ömtålig som ett kristallglas. Ingenting kunde vara mer felaktigt. Céline Dion är hårdare än Sex Pistols och Slayer.

Céline Dion föddes 1968 i en arbetarklassfamilj i en tuff förort i Québec. Hon var det yngsta av ­familjens 14 barn. Pappan var slaktare och tog ­ytterligare ett jobb i en fabrik för att gå det att gå runt. Utöver det lyckades föräld­rarna få jobb på en pianobar där barnen hjälpte till att duka av bord och upptäckte att de kunde få dricks om de sjöng.

Det barn som sjöng bäst av alla var minstingen Céline. Från fem års ålder var det uppenbart att sång var hennes födkrok.

Fransktalande Québec har lägre status än andra delar av Kanada och det är svårare att få jobb. När Céline i sina pampiga ballader talar om att lyckas mot alla odds så menar hon inte bara sig själv, sin familj och sin man (dog 2016), utan hela Québec. Hennes modersmål är franska, hon lärde sig engelska först på uppmaningen av skivbolaget Sony.

Nya albumet Courage, där hon sjunger om sin kamp och sin sorg, bryter ingen ny mark rent musikaliskt – det låter som det är skrivet och inspelat på 1900-talet – men det är heller inte meningen. Céline Dion ska vara Céline Dion.

Juju & The Space Rangers, Robotron 4, Solaris– med flera

Space Funk: Afro futurist electro funk in space 1976–1984. (Soul Jazz Records)

4 poäng

Sleater-Kinney – komplext och explosivt

Hur lät musiken i Wakanda?

Det fiktiva afrikanska landet och högteknolo­giska paradiset Wakanda i fjolårets Black Panther-film har en lång historia inom svart amerikansk kultur och afrikansk diaspora.

Ordet afrofuturism, ett namn på en kulturell estetik, myntades så sent som 1993, men har funnits sedan 1950-talet.

Musikern Sun Ra föddes egentligen i Alabama, där rasismen var som absolut värst, men hävdade att han kom från ­Saturnus. Att söka sig ut i rymden och anamma högteknologi och science ­fiction blev ett sätt att vägra acceptera förhållanden på planeten jorden.

I fotspåren efter Sun Ra har afro­fu­turism förts vidare av musiker från ­George Clinton och Earth Wind & Fire via hiphoppionjären Afrika Bambaataa (som dyrkade Kraftwerk) till dagens ­Janelle Monáe.

Samlingen Space funk lyfter fram ­underbart obskyra singlar med artister jag inte hört talas om. Det blippar och bloppar och låter på samma gång modernt och gammalt, ungefär som de ­allra första tv-spelen. Wakanda-musik.