Di Weekend GRADVALL

»Tack för berättelserna och det skrivna ordet«

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

"Böcker är skatter. Nu finns jag bland de andra på hyllan", skriver Jan Gradvalls vikarie Dona Hariri i en krönika.

Agneta Forssen

Nypublicerade juristen och föreläsaren Dona Hariri begrundar arbetet med att skriva en bok. "Tänk på det nästa gång du håller en bok i handen. Det kommer ge din läsning ett mervärde", skriver hon i en krönika.
Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

Birgitta. I bland undrar jag om hon visste hur viktig hon var för mig. Om hon kanske bara anade eller hade det på känn, att hon var ”den” vuxna personen i mitt liv. Den där punkten som oavsett hur livet sved och skakade alltid var där, oförändrad och trygg. Lugn och varm. På biblioteket hos bibliotekarie Birgitta var allt alltid som vanligt. Det var min plats på jorden.

Jag började läsa tidigt. Mycket och allt. Helst självbiografier och helst mörka sådana. Helst om flykten, utanförskapet och sökandet. Gärna solskenshistorier som gav hopp, men lika ofta böcker med hjärtskärande slut som rörde mig till tystnad många ­dagar efteråt. Sådana vars historia jag delade och som ­delade min.

I min förort fanns det tillsynes kanske inte så mycket, men det lilla som fanns var fyllt till brädden. ­Naturen i alla nyanser av grönt, ankdammen där ankorna matades med mat från alla kontinenter och människorna, alla de man kände på samma plats. Där fanns också en stor mataffär, en fritidsgård som ibland var öppen, ibland hotad av nedläggning, och så biblioteket som passande nog låg i porten bredvid min.

Varje gång jag hade läst klart en famn böcker sprang jag ner till biblioteket och lånade nya. I bland när jag stod vid hyllorna tänkte jag på hur det skulle vara att ha en bok med mitt eget namn på, bland de andra. Tanken ­varade bara i någon sekund. Den kom och försvann lika snabbt. Men när den slog till var den djup och drömsk. Jag log åt tanken varje gång, plockade en bok från hyllan, sa ­hejdå till Birgitta och sprang iväg till min port.

Med tiden började tanken slå mig oftare. När jag läste försjönk jag i hur jag själv skulle ha skrivit vissa meningar, hur jag hade påbörjat kapitel och hur avslut kunde ha formulerats. Hur jag hade vänt början och vänt tillbaks slutet. Tänk att skriva en egen bok, med ens egna ord och egna känsla. Att samla sina tankar i en tryckt pärm och föreviga den i historien. Finnas på hyllan. Vara någon annans värld och bästa vän.

Jag höll min lilla dröm för mig själv. Jag hade redan berättat för ­vuxna i min omgivning att jag skulle bli jurist och blivit nog utskrattad och förminskad för det. Klappad på huvudet och viftats bort. ”Juridik är inte för sådana som dig” och ”nu är du allt överambitiös” – det var en ständig fight och tog all min kraft.

Men jag skrev. Texter i block på nattduksbordet och i lådorna på skrivbordet. På lappar i fickan och i min kalender. I skolan skrev jag en berättelse som jag tryckte och sålde till förmån för barn i utsatthet. Så fort jag fick chansen passade jag på. Jag började läsa mindre och skriva desto mer. Resonera och fundera i bokform.

I augusti debuterar jag med min första bok, Fatta lagen. En bok till alla oss som vill veta mer om våra rättigheter och ha koll på våra skyldigheter. En vägkompass när det inte blir som man tänkt sig, när det krisar och när man behöver backa sig själv eller sina. Till oss som känner oss maktlösa och bortglömda men också vi som lever med privilegium och i överflöd.

»Det bruna barnet var alltid sidekicken – aldrig hjälten«

Vad vill jag säga med detta? Dels att ja, vi som inte växte upp som självklara är det. Vi är på riktigt och vi ska ingenstans. Vi klättrar med ­bagage, kämpar mot strukturella hinder och mot andras odds tar vi oss dit vi vill. Och vuxna vet inte alltid allt. Dels vill jag dela min insikt av att ha varit med i framtagandet av en bok. Vi känner till ordets makt, försvarar yttrandefriheten och kämpar för tryckfriheten, men vi reflekterar sällan över hur mycket noggrannhet och omsorg som ligger i skapandet av en bok. Att varje ord är avvägt, meningar justerade och stycken flyttade. Allt är planerat och placerat på sin plats. Process och människor. Detaljer och moment. Känslor och tankar. Långa skrivande dagar och nätter.

Tänk på det nästa gång du håller en bok i handen. Det kommer ge din läsning ett mervärde. Boken blir en upplevelse. Men det visste väl du, ­Birgitta. Att böcker är skatter. Tack för att du gav mig berättelserna och det skriva ordet. Nu finns jag bland de andra på hyllan.

3 favoriter:

UTSTÄLLNING. Snösätra Graffiti Wall of Fame. Från nedgånget industriområde till en av de största graffiti­utställningarna i Europa. Festivaler med Street Art, live-­målningar med såväl svenska som internationella konst­närer. Och en öppen vägg för alla som vill måla. We love Rågsved!

Skräckskildraren vänder blad till anno 1794

TENSTA KONSTHALL En lugn oas i ett pulserande Tensta. Behagligt och tyst, men ­dynamiskt. Projekt, utställningar och program med lokal relevans. Uppskattar du samtida konst är detta platsen du ska besöka. Missa inte caféets handrostade kaffe i etiopisk tradition.

MÅNGKULTURELLT CENTRUM. I Fittja ligger detta kulturhus i vacker miljö. Här speglas mångfald i den nationella självbilden och migration som är en naturlig del av det svenska kulturarvet. Besök utställningar, verkstad och ta del av forskning och utbildning. Och ät på restaurang Tavernan!