Di Weekend GRADVALL

»Superhjälten som betyder mest för det svarta USA«

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

Chadwick Boseman i Black Panther.

Foto

På onsdag nästa vecka är det biopremiär för Black Panther – en svart superhjältefilm som förväntas bli en av de två-tre filmer som drar in mest pengar av alla i USA under 2018.

Det skriver Jan Gradvall i en krönika.

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

Filmen har även en viktig symbolisk och politisk betydelse i en värld där rasismen åter igen blir alltmer öppen. New York Times skrev tidigare i år rakt ut i en ledare: ”Amerika har en rasistisk president”.

I denna viktiga film för dagens svarta USA har anmärkningsvärt nog en vit svensk en nyckelroll.

Den viktigaste svarte författaren och debattören i USA sedan James Baldwin heter Ta-Nehisi Coates. Hans personliga essäbok om rasism, Mellan världen och mig från 2015, hyllades av Barack Obama och vann National Book Award.

Ta-Nehisi Coates belönades efter boken med det så kallade Genius Grant från MacArthur Foundation, ett stipendium som tilldelas USA:s smartaste skapande hjärnor. Stipendiet ger totalt 6 miljoner kronor, fördelat under fem år, för att ge mottagaren möjlighet till att arbeta utan ekonomisk press.

Det intellektuella USA satte kaffet i halsen när Ta-Nehisi Coates, 42, presenterade sitt första projekt efter att han fått stipendiet – att skriva manus till serietidningen Black Panther.

Men för den med insyn i svart amerikansk kultur var Coates beslut mer logiskt.

Jag har för Di Weekend det senaste året intervjuat Wayne Shorter, fjolårets Polarpristagare, och Colson Whitehead, författare till slavskildringen Den underjordiska skildringen, och hamnat i långa utläggningar om vilka superhjältar från Marvel och DC Comics som inspirerat dem mest.

Född i underläge på grund av sin hudfärg är det inte svårt att identifiera sig med antihjältar som får superkrafter och kämpar för att göra världen mer rättvis.

Och ingen superhjälte har större betydelse för det svarta USA än Black Panther.

En karaktär som första gången dök upp i en serietidning 1966 – samma år som organisationen Svarta Pantrarna bildades – och nu blir en långfilm med en budget beräknad till 2 miljarder kronor.

I senaste numret av filmtidningen Empire intervjuas Black Panther-regissören Ryan Coogler, den första svarte regissör i historien som fått regissera en superhjältefilm.

Ljuset i biomörkret

Ryan Coogler säger att han upptäckte serietidningar via en sju år äldre kusin. Därefter gick han varje dag efter skolan till en serietidningsaffär och slukade allt från Marvel och DC Comics.

Men han kände att han saknade något. ”Jag gick in där i hopp om att hitta en superhjältetidning där huvudkaraktären såg ut som jag själv”, säger Ryan Coogler till Empire. ”Jag berättade vad jag kände för mannen i kassan och han pekade mot Black Panther”.

Ryan Coogler, 31, slog igenom 2013 med sin debutlångfilm, Fruitvale Station. En film som vann stora jurypriset vid Sundance och som baserades på en verklig händelse fyra år tidigare. En ung svart man sköts ihjäl av en vit polis på stationen Fruitvale i Cooglers hemstad Oakland.

Musiken till Fruitvale Station gjordes av en vit kille som Coogler blivit kompis med under sina filmstudier på UCLA i Los Angeles, Ludwig Göransson från Linköping.

Ludwig Göransson, 33, satt hemma i sitt pojkrum i Linköping, spelade jazzgitarr och drömde om att få göra filmmusik. Han sökte till filmmusiklinjen på UCLA och blev antagen.

Ryan Cooglers nästa film 2015 blev ett jätteprojekt, Creed, en uppföljare till Rocky-serien, fast med en svart boxare i huvudrollen. Även till denna film ville Coogler jobba med sin kompis.

Med en budget på 350 miljoner kronor spelade Creed in drygt 1,5 miljarder kronor. Coogler och Göransson gick nu upp i Hollywoods elitserie.

När jag i fjol intervjuade Ludwig Göransson på Skype – där han satt vid sin pool i Hollywood Hills med kolibris kvittrande i träden – berättade han att Creed och Black Panther är så stora produktioner att ett enda snedsteg hade gjort att uppdraget gått till någon annan.

Mordet krossade familjen

Men Ludwig Göransson klarade pressen. Det släpps ett Black Panther-album, med fem låtar av Kendrick Lamar, men all renodlad filmmusik som hörs i Black Panther är signerad Ludwig Göransson.

När Katy Perry uppträdde på Super Bowl 2015 och öppnade med att sjunga fem Max Martin-låtar inför 118 miljoner amerikanska tv-tittare var det stort.

Ludwig Göransson i Black Panther är nästan lika stort.

 

GRADVALLS TRE VAL:

  1. BIO. Darkest hour. Man inser hur 1900-talet håller på att flyta samman till en och samma tid, när Sid Vicious och Winston Churchill kan spelas av samma skådespelare – Gary Oldman. Han kommer nu få den Oscar han borde ha fått redan för Tomas Alfredsons Tinker, tailor, soldier, spy.
  2. PODCAST. Showcase: Ways of hearing. Ett av många fynd hos den svenskdrivna poddserien Showcase. En superintressant, vetenskaplig serie i sex delar av Galaxie 500-musikern Damon Krukowski om hur vi lyssnar, samt hur lyssnandet förändras i en digital värld.
  3. CD. Ornette Coleman, Ornette at 12/Crisis (Real Gone Music). Ett klistermärke som förkunnar ”Never before on cd!” känns inte modernt. Men i och med att jazzalbum får i princip noll kronor genom streaming, återutges dessa två livealbum (inspelade 1968 och 1969) endast just i cd-format. 2017 års bästa jazzutgåva enligt The New Yorker.