Di Weekend GRADVALL

Sommarens fyra bästa album

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

Taylor Swift.

När Taylor Swift sjunger om andra kvinnors öden knyter hon an till en uråldrig europeisk folkmusiktradition, skriver Jan Gradvall och utser hennes album till ett av sommarens bästa.
Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

SHIRLEY COLLINS

Heart’s ease (Domino/Playground)

TAYLOR SWIFT

Folklore (Republic)

THE CHICKS

Gaslighter (Sony)

COURTNEY MARIE

Andrews

Old flowers (Fat Possum/Border)

4 poäng

Varenda profetia och spaning från 2019 visade sig vara värdelös. Absolut ingenting under 2020 har blivit som det förväntades.

Det framstår därför nästan som logiskt att årets mest relevanta album har spelats in av en 85-årig folksångerska som vid årets start få trodde var aktiv, eller ens vid liv.

Sommarens fyra bästa album hör ihop, även om det till en början kan vara svårt att se de röda trådarna.

Alla fotografier till Taylor Swifts nya ­album är svartvita och tagna i skogen. Det speglar även musiken.

Taylor Swift är döpt efter folkrocksångaren James Taylor och kommer från en släkt med skotskt påbrå.

Under sin karantän har hon spelat in ­sånger som speglar sin familjs rötter. Särskilt när hon sjunger om andra kvinnors öden, som i Betty och The last great American dynasty, knyter hon an till en uråldrig europeisk folk­musiktradition.

Samma sak med The Chicks på sitt nya ­album Gaslighter. Trion Dixie Chicks har efter USA:s pågående uppgörelse med sin rasis­tiska historia tagit bort ordet Dixie från sitt bandnamn, en referens till Amerikas konfede-rerade stater som stred för att behålla slaveri.

På ett stillsamt och inåtblickande album, där arrangemangen är lika avskalade och svartvita som hos Taylor Swift, sjunger The Chicks om människors kamp för att orka med livet och gestaltar andra kvinnors öden ­(Julianna come down).

Resultatet är mer folkmusik än country.

Rötterna till denna typ av akustiskt berättande finns i de blodfyllda folksånger, ”murder ballads”, som europeiska immigranter tog med sig till Amerika.

Drottningen av denna genre är Shirley ­Collins, en sångerska från Hastings som ­debuterande 1955 på samlingsalbumet Folk song today.

Att hon, 85 år gammal, kan vara så skarp i uttrycket – rösten går rakt in i benmärgen – är ett under att vara tacksam över.

Hos amerikanska Courtney Marie Andrews är släktskapet med Shirley Collins som allra tydligast. Inte minst i melodierna och ­sättet att sjunga (det finns ingen rock alls i rösten).

Courtney Marie Andrews är född 1990 men låter som hon är född 1890.

I en tid som avslöjat hur bräcklig den ­moderna tillvaron är känns sångerna sam­tida – just för att de inte är det.

FONTAINES DC

A hero’s death (Partisan/Pias)

4 poäng

”Buck Mulligan, ståtlig, småfet, trädde ut från trapphuset bärande en skål med lödder på vilken en spegel och rakkniv låg i kors.” Så lyder första meningen i James Joyces Odysseus . Det kunde lika gärna ha varit en textrad hos Fontaines DC, Dublins bästa rockband sedan Thin Lizzy, U2 och The Dubliners. Fem litteraturstudenter som spelar stökig postpunk lika full av liv, Guinness-mörker och ett lika motsägelsefullt känslokaos som i James Joyces ­romanvärld.