Di Weekend GRADVALL

»Skickliga domare behövs – även utanför planen«

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

Domare inom finansvärlden borde ha blåst för foul ­innan finanskraschen 2007–2009. Lewis granskning i podden visar att väldigt litet har förändrats sedan dess.

GIUSEPPE CACACE

Mästerberättaren Michael Lewis är känd för bästsäljande böcker som , och Jan Gradvall har lyssnat på hans podcast om domare, inte bara inom idrottsvärlden, utan alla slags domare.
Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

Domarjävel! Domarjävel! Domarjävel! Alla som någon gång ­varit på en idrottsmatch känner igen den ramsan.

När Hammarby för några veckor sedan fick ett avgörande mål bortdömt i slutminuterna mot Kalmar, hotades domaren på planen av spelare och publik. Hatstämningen på arenan piskades samtidigt upp genom att en repris av händelsen loopades på storbildsskärmen.

SVT:s expertkommentator Robert Nannskog sade efteråt: ”Vi måste skydda domarna på ett mycket, mycket bättre sätt.”

Precis detta är utgångspunkten för en ny podcast av Michael Lewis.

Against the rules handlar om domarnas alltmer utsatta situation. Samt vikten av att skydda dem. Domare är bland det viktigaste vi har i samhället.

Michael Lewis är journalist och känd för bästsäljande böcker om finansmarknaden, statistik och siffror. Böcker som Moneyball, The Big short och The Blind side har blivit ­stora Hollywoodfilmer.

Hans podcast handlar om alla slags domare, inte bara inom idrottsvärlden.

Att använda just ordet domare leder till en viss språkförbistring. På amerikanska särskiljer man mellan ”referee” (domare i idrott) och ”judge” (domare i domstol) medan vi på svenska har samma ord för båda.

Against the rules använder genomgående termen referees eller refs som det förkortas. När Michael Lewis även kallar amerikanska motsvarigheter till Finansinspektionen och Pressombudsmannen för referees så gör han det för dramatisk effekt.

Det är inte bara på idrottsplaner som man i dag allt oftare hör rop om domarjävel. Donald Trump och hans motståndare Bernie Sanders förenas av att de båda upprepar formuleringen, ”The system is rigged!”.

Against the rules går igenom domarinsatser inom alltifrån de som bedömer om konstverk är autentiska eller inte, till den amerikanska privatlånemarknaden som är helt i avsaknad av domare.

Om någon säljer brödrostar som fattar eld går det att stoppa dem via lagstiftning. Men om någon genom lån förstör livet för människor är det fritt fram. ­Michael Lewis genomgång av offren för den amerikanska studentlånemarknaden är oförglömlig.

Men det första avsnittet av Against the rules handlar just om domare på idrottsplanen.

Basketdomare är sannolikt de hårdast bevakade domare som finns i idrottsvärlden. Varje beslut de tar filmas, granskas, kritiseras av andra ­domare.

Statistik visar att amerikanska basketdomare tar färre felaktiga beslut – ändå får de mer och mer skit på planen. Särskilt från sportens stjärnor. Alla amerikanska basketdomare har i dag livvakter när det tar sig till och från arenor.

Samtidigt är det ironiskt nog ett tecken på att dessa domare gör sitt jobb väldigt bra.

2019 års bästa – hittills

När domare visslar på jobbet och lever livets glada dagar är det en ­varningssignal. Domare inom finansvärlden, vilka borde ha blåst för foul ­innan finanskraschen 2007–2009, fick extremt bra betalt för inte göra det. Lewis granskning i podden visar att väldigt litet har förändrats sedan dess.

Michael Lewis är en mästare på reportagejournalistik. En bokstävernas LeBron James om man så vill. Ingen annan kan mer lättbegripligt berätta om extremt komplexa händelser.

Vad alla vill är att Michael Lewis, 58, ska sitta hemma och skriva nästa bok. Att han i stället väljer att göra podcast är intressant och ett tecken på det skrivna ordets begränsningar vad det gäller räckvidd.

I en intervju i journalistpodden Longform säger Michael Lewis att han har tre barn och att ingen av dem har läst någon av hans böcker. Tre barn gånger 15 böcker. Han gör ekvationen: 45 missade chanser.

Men när han nu i stället gör en podd har redan två av hans barn lyssnat.

Michael Lewis sätt att berätta i podden känns igen från hans böcker. Han skapar scener, målar upp detaljer. Utifrån dessa scener växlar han över till större sammanhang.

Det går också att höra hur han blir mer och mer bekväm som poddare. I de fyra avsnitt som lagts ut när jag skriver detta får hans lite knarriga sydstatsröst – Lewis är född i New Orleans – mer självförtroende för varje avsnitt.

Den som har övertalat Michael Lewis att börja podden är hans störste beundrare och lika skickliga journalistkollega, Malcolm Gladwell.

Bolaget som producerar podden, Pushkin Industries, drivs av Malcolm Gladwell och Jacob Weisberg.

Att de två journalister som skrivit 2000-talets bästa och mest säljande populärvetenskapliga böcker nu börjat med poddar är oroväckande för bokbranschen.

Tonsäkert om Lauryn Hill

Gradvalls favoriter

Podcast. Dissect, Spotify. 2010-talets bästa musik­journalist skriver inte för någon ­tidning. Poddaren Cole Cuchna är ien klass för sig. Ägnar en hel säsong åt att dissekera ett album åt gången. Just nu om Tyler The Creators Flower boy.

Jazz. Horace Tapscott, Pan-Afrikan Peoples Arkestra, Live at I.U.C.C 1979 (Soul Jazz). Den radikala undergroundscen som Tapscott formade i Watts, LA, har varit den stora förebilden för snart Sverigeaktuella samtida jazzstjärnan Kamasi Washington.

Ishockey. Hockeyns historia, SVT Play. ­Dokumentärserie i tre delar av Jens Lind och Albert Svanberg om den era då alla kunde namnen på hockeystjärnorna. Att säga att hockey i Sverige på 1900-talet växte till en ”nationell passion” är ingen överdrift.

»Michael Lewis är en mästare – en bokstävernas LeBron James.«