Di Weekend GRADVALL

Rod Stewart still going strong

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

Rod Stewart.

En nytändning, skriver Jan Gradvall om Rod Stewarts nya album. Gradvall har också lyssnat på Dawn Landes och Yo-Yo Ma.
Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Rod Stewart Blood red roses (Decca) 3 poäng

Ska man sälja eller behålla sina aktier i Rod Stewart? När Rod Stewart ­ägnade 2000-­talets tio första år att använda Skottlands ­dyraste strupe till att gurgla sig igenom Great American Songbook, så ­kändes det som han gått i pension i förtid. Detta är en nytändning. Anmärkningsvärt intakt och gymnas­tiserad röst. Nyskrivet material. Musikaliskt en målgruppsanpassad, men helt funge­rande blandning av firmafest­disco, Motownpastischer och whiskyprovningsballader.

Dawn Landes Meet me at the river (YepRoc) 4 poäng

En tydlig utveckling inom amerikansk musik är att allt fler indieartister med akustisk gitarr vänder blicken mot Nashville. Sedan tar de steget fullt ut och flyttar dit. När Dawn Landes flyttade från Brooklyn började hon med att söka upp Fred Foster, som producerat Dolly Parton och är medkompositör till Kris Kristoffersons Me and Bobby McGee. Han i sin tur ringde in keyboardisten Bobby Wood som spelat med Dusty Springfield. Resultat: fullständigt ljuvlig Nashvillemusik, med bibliskt vackra låtar som Wind and rain.

Yo-Yo Ma Six evolutions – Bach: Cello suites (Sony Classical) 5 poäng

Vad som i dag tillhör den klassiska musikens mest älskade verk började sitt liv med att under 170 år ­ligga i princip ospelat och samla damm på antikvariat.

Goldbergvariationerna i nytt ljus

Någon gång mellan 1717 och 1723 skrev Johann Sebastian Bach sex solosviter för cello. Musiken fick rykte om sig som ­övningsmusik för cellister.

Det var inte förrän 1890 när en 13-årig spansk celloprotegé, Pablo Casals, ­hittade noterna i ett antikvariat i Barcelona som sviternas potential upptäcktes.

Pablo Casals inspelningar från 1930-­talet är oöverträffade, om än med ganska ruff ljudkvalitet. För mig höjer det upplevelsen; det sprakar som på en Jimi Hendrix-inspelning.

Efter att Mstislav ”Slava” Rostropovich gick bort 2007 är den främste ­levande uttolkaren av Bachs cellosviter ­Yo-Yo Ma.

Yo-Yo var bara fyra år när han med sin far som lärare började spela den första ­sviten. Yo-Yo Ma har spelat in musiken på skiva två gånger tidigare, som 20-åring och som 40-åring. Hans framförande av pre­ludiet från den första sviten från 1997 är det mest strömmade klassiska musik­stycket någonsin på Spotify.

Råå – olikt allt annat i världen

63 år gammal – han fyller år i helgen – kröner nu Polarpristagaren Yo-Yo Ma sin gärning genom The Bach Project.

Förutom att han gjort denna nyinspelning kommer han under två år att resa runt på sex kontinenter och göra framträdande på 36 platser där han framför alla sviterna i sin helhet.

Många har vittnat om hur sviterna hjälpt dem genom svåra stunder i livet. Totalt ­varar musiken i ungefär två timmar och en kvart. När man lyssnat färdigt befinner man sig på en annan kontinent än när man började lyssna, även om man bara legat med hörlurar i sin egen säng.