Di Weekend GRADVALL

Rockigt sprängstoff

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

Les Big Byrd.

Miki Anagrius

Les Big Byrd och Viagra Boys – båda dessa band har poten­tial att ta sig lika långt ut i världen som The Hives och Refused. Det skriver Jan Gradvall, som också har lyssnat på nya album av Christine and the Queens och Shai Maestro Trio.
Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Les Big Byrd Iran Iraq Ikea (PNKSLM) 4 poäng Viagra Boys Street worms (Year0001) 4 poäng

Trenchcoatreportern Bo Holmström framför den västtyska ambassaden i Stockholm, våren 1975. När ambassaden plötsligt exploderar hukar sig Holmström och ropar in i kameran ”Lägg ut! Lägg ut!”.

En liknande reaktion är motiverad när man lyssnar på Sveriges just nu två bästa rockband.

Les Big Byrd och Viagra Boys baserar båda sitt sound på västtyska detonationer.

Genren kallades i Västtyskland för kosmische musik. Engelska medier döpte den på 1970-talet till kraut­rock, efter ett nedsättande ord om tyskar, kraut som sauerkraut/surkål, vilket användes under de båda världskrigen.

Krautrock kan beskriva som psykedelisk musik, fast mycket mer monoton och minimalistisk i jämförelse med amerikansk psykedelisk musik. Band som Neu!, Can och Cluster gjorde vit funk från Ruhrområdet som var lika präglad av Brandt, Willy som Brown, ­James.

Snart 50 år efter att genren uppstod har de västtyska idéerna anmärkningsvärt stort inflytande på samtiden. Kraut har i dag blivit ett sätt att kombinera dansmusik med punkenergi.

Les Big Byrd gör verkligen skäl för originaltermen kosmische musik. Bandet adde­rar Hawkwinds råa energi, Spacemen 3:s rymdrock och Psychic TV:s subversivt ­sockersöta popmelodier. Framför allt: Les Big Byrd har på detta ­album så breda och omedelbara låtar att bandet skulle kunna trollbinda inte bara en klubb­publik utan styra publikhavet framför en stor festivalscen.

Viagra Boys utgår också från det västtyska groovet, men kombinerar det med en låtstruktur som inte så lite påminner om The Stooges. Texterna är lika få­ordiga och exakta som Iggy Pops. Temat är manlighet, med referenser till sport, droger, impotens.

Greta Van Fleet – räddarna i rocknöden

När skivbolaget skickar ut information om bandet måste de stava V**gra Boys för att mailen inte automatiskt ska hamna i skräpkorgen. Precis som Les Big Byrd har Viagra Boys ett explosivt utspel och en atti­tyd som är mycket ovanlig hos svenska rockband i dag. Båda dessa band har poten­tial att ta sig lika långt ut i världen som The Hives och Refused.

Christine and the Queens Chris (Caroline) 4 poäng

Franska musikern och allkonstnären Héloïse Letissier gör musik under namnet Christine and the Queens. Hon definierar sig själv som pansexuell och presenterar sig på nya albumet som Chris, ett androgynt alter ego. Christine and the ­Queens slog igenom i Europa med debuten 2014. Alla engelska musiktidningar gör långa reportage, magasinet Q satte henne förra månaden på omslaget. Framträdandet på Nobelberget i Stockholm 17 oktober tillhör de konserter i höst jag är mest nyfiken på. Nya albumet finns på Spotify, både på franska och engelska. Välj den franska, där hennes personlighet lyser upp de 1980-talsfärgade låtarna.

Stilbildande hjärtesorg på film

Shai Maestro Trio The dream thief (ECM) 4 poäng

Årets upplaga av Stockholm Jazz Festival 12–21 oktober är ovanligt stark med höjdpunkter som Jan Garbarek, ­Carla Bley och Rymden, en ny trio med trummisen och basisten från EST samt en ny norsk pianist. Allra bäst kan Shai Maestro Trio bli, med två medlemmar från Israel och en från Peru. De framträder på Kulturhuset lördag den 13 oktober.

Trion har skaffat sig världsrykte genom konserter där de ofta jämförs med just svenska EST. Första albumet på klassiska etiketten ECM är läkande och atmosfärisk pianojazz. Avslutningsspåret What else needs to happen tillägnas de anhöriga vid massakern på skolbarn vid Sandy Hook och väver in ett långt tal av Barack ­Obama. En av Shai Maestros vänners dotter fanns bland offren.