Di Weekend GRADVALL

Råå – olikt allt annat i världen

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

Magnus Sveningsson.

Jenny Baumgartner

Det låter förstummande vackert, olikt all annan musik i världen 2018. Det skriver Jan Gradvall om Råå, ett musikprojekt lett av Magnus Sveningsson, Jan Gradvall har också lyssnat på Erasure och Sheku Kanneh-Mason.

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

Råå
Skånes järnvägar
(Nosordo & Malmö Inre)
4 poäng

Genom musikhistorien löper en räls av tåglåtar. Den vilt krängande Train kept a-rollin’, i original en jumpblues-låt som Johnny Burnette och The Rock and Roll Trio spelade in och skapade en prototyp för alla framtida låtar drivna av elgitarr. Junior Parkers 16 vagnar långa Mystery train som även en viss Elvis Presley hejdade vid stationen.

Inom svensk musik finns allt från Edward Perssons Det går ett tåg till drömmens land till Lolita Pop som i sin låt Långa tåg myntade de odödliga ursvenska textraderna ”Långa tåg av längtan går genom landet, går från kust till kust”.

Råå är namnet på ett fiskeläge i södra Helsingborg. Råå var ett stopp på Södra stambanan som invigdes 1865 och var bland de första enskilda järnvägarna i Skåne.

Numera är Råå även namnet på ett musikprojekt lett av Magnus Sveningsson, basist i Cardigans och huvudsaklig textförfattare i bandet de första åren. Vinylutgåvan av albumet pryds av ett svartvitt fotografi av öde järnvägsspår som skulle kunna vara taget i Tennessee eller Texas, men är från Skåne 1936 och visar Helsingborgs järn- och spårväg västerut mot Råå. Järnvägen hjälpte till att förflytta mat och befolkning mellan åkrar, fabriker och marknader.

Magnus Sveningsson har skrivit alla sånger på albumet Skånes järnvägar och spelat in med ett halvdussin musiker.

Och det låter förstummande vackert, olikt all annan musik i världen 2018. Med undantag för lite körsång av Jenny Wilson så är musiken helt instrumental. Magnus Svenningsson har internaliserat en betydande del av svensk historia och satt toner på alla känslor som vällt fram.

Stundtals påminner kompositionerna om de tyska band som skapade genren kosmische musik, framför allt Neu! och Tangerine Dream. En låt är hyllning till Nigerias soulmagiker William Onyeabor.

Men Råå skapar något unikt för Råå. Det dominerade instrumentet på albumet är något så udda som basklarinett. Efter att ha klivit in i Råås värld vill man inte lyssna på något annat.

 

Erasure
World beyond
(Mute)

4 poäng

Vince Clarkes pekfingrar. Den dagen det blir dags att summera musikhistoriens mest betydande kroppsdelar, kommer Vince Clarks båda pekfingrar att tillmätas lika stor vikt som Pete Townshends högra arm, den så kallade väderkvarnsarmen, och trummästaren Sheila E:s båda vrister.

På tidiga videor med Depeche Mode står Vince Clark där med nedböjt huvud och spelar melodislingor så till synes enkla att det räcker med att han använder pekfingrarna.

Radikalt genialt, Tove Styrke

Som ena halvan av duon Yazoo – vars minimalistiska synthesizerklanger i kombination med Alison Moyets enorma röst bara låter bättre för varje år som går – utvecklade han detta till fulländning.

Sedan dess har han skapat musik i en annan duo, Erasure, tillsammans med Andy Bell.

Det är därför ironiskt att på den främsta uppvisningen av Vince Clarks känsla för melodier i modern tid, spelar han själv inte en ton.

World be gone från 2017 var Erasures 17:e album. Duon har inte längre hitlåtar, spelas inte längre på radio, men har en så trogen publik att den på sin pågående världsturné ett halvår i förväg säljer ut ställen som Beacon Theatre i New York tre kvällar i rad.

Låtarna från World be gone har på World beyond omarbetats av Echo Collective, en konstellation med klassiska musiker från Bryssel. Echo Collective har tidigare samarbetat med bland andra isländske Jóhann Jóhannsson vars död för en månad sedan lämnade ett svart hål i samtida musik.

Vad som händer med Vince Clarks melodier när Echo Collective fått frihet att arrangera om den – endast Andy Bells sång är kvar – kan jämföras med när dirigenten och arrangören Peter Nordahl fick frihet att tillsammans med en symfoniorkester spela in ny musik till Ted Gärdestad.

Styrkan i kompositionerna framträder ännu tydligare. Inte många kompositörer kan få melodier att flöda så självklart.

 

Sheku Kanneh-Mason
Inspiration (Decca)
4 poäng

Lysande, Angelique Kidjo

BBC Young Musician of The Year är en talangtävling för unga talanger inom klassisk musik. Tävlingen har pågått sedan 1978. Alla deltagande måste vara under 18 år. De spelar instrument som piano, fiol, oboe, klarinett, trumpet och cello.

För första gången någonsin vann i förfjol en svart musiker – cellisten Sheku Kanneh-Mason, född 1999, från Nottingham. Vid ett test vid nio års ålder fick han det högsta betyget som delades ut det året i Storbritannien.

Som musikaliska förebilder nämner han cellomästarna Jacqueline du Pré och Mstislav Rostropovich men också Bob Marley. Det visar sig när han på sitt debutalbum, efter att ha spelat Shostakovich och Pablo Casals, avslutar med en version av No woman, no cry.

På papperet låter det som en ogenomtänkt kommersiell kompromiss, som Starbucks-musik, men Sheke Kanneh-Mason suger ur märgen ur Marleys komposition.

Klassiska musiker har svårt att tränga igenom mediebruset, men boka in Sheku Kanneh-Mason i ett program som Skavlan och han blir en stjärna och en förebild för en ny generation.