Di Weekend GRADVALL

Popprinsessan gör kungligt bra debut

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

King Princess skriver de rakaste och smartaste moderna poplåtar jag har hört sedan Lorde debuterade, skriver Jan Gradvall. Han har också lyssnat på Cigarettes After Sex och Van Morrison.
Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

King Princess

Cheap Queen (Zelig/Sony)

4 poäng

Det bästa sättet att komma ut ur garderoben kan vara att kliva in i garderoben. King Princess ansluter sig till en lång rad av musiker som använder popmusiken som ett Narniaskåp.

20-åriga Mikaela Straus iden­tifierar sig själv som lesbisk och gender­queer, en könsidentitet som ligger bortom de traditionella könskategorierna man och kvinna. När ­Mikaela Straus kliver igenom sitt Narniaskåp blir hon King Princess, kungen och prinsessan i samma ­gestalt. Hon döpte sin turné till ­Pussy is God och introducerade en ballad med orden: ”This is a sad one, so grab your gay companion”.

Samtidigt skriver hon de ­rakaste och smartaste ­moderna poplåtar jag har hört ­sedan Lorde debuterade.

Allting King Princess gör fungerar på två plan.

Debutsingeln med King Princess från i fjol, 1950, handlar om romanen The Price of salt som Patricia Highsmith i början på 1950-talet gav ut under pseudonym för att inte stämplas som lesbisk författare. (Filmad 2015 med titeln Carol.) Ett på papperet överambitiöst ämne för en poplåt, men låten blev en jättehit som i dag är uppe i 293 miljoner spel­ningar på Spotify.

Som debutalbum är Cheap Queen sensationellt bra, ut­givet på Mark Ronsons bolag. Om jag ska ranka favoritlåtar från 2019 kan Ain’t together hamna överst.

När King Princess i ett engelskt radioprogram pratade om inspirationskällor valde hon artister som Marc Bolan och Lou Reed, bisexu­ella artister som aldrig pratade öppet om sin sexualitet. De skulle varit­ ­stolta över sitt själsliga barnbarn.

Cigarettes After Sex

Länge leve 1700-talsrebellen

Cry (Partisan/Belfast)

4 poäng

När Cowboy ­Junkies spelade en natt i ett tält i Roskilde för över 30 år var musiken så sävlig och ­utdragen att trummisen till slut somnade mitt under en låt. Det gjorde bara konserten ännu starkare. Texas­bandet Cigarettes After Sex verkar i samma anda. Cineasten och sångaren Greg Gonzalez har en så androgyn röst att man tänker på de kvinnliga sångerskorna i Mazzy Star och just Cowboy Junkies. Nya albumet är inspelat på Mallorca och förnimmer nätter i augusti då det är så varmt att man måste sova under bar himmel. Melodierna är som stjärnfall.

Van Morrison

Three chords and the truth (Caroline)

4 poäng

Utställningen om William Blake på Tate Britain i London påminner om en grundregel när det gäller att lyssna på Van Morrison.

Sleater-Kinney – komplext och explosivt

När Van Morrison är som mest tyngd av existentiella frågor, religiösa grubblerier och refererar till William Blake är han som absolut bäst. Tänk stunder som Summer­time in England från Common one och You don’t pull no punches, but you don’t push the river från Veedon fleece.

In i mystiken, Van, det är där du hör ­hemma. Särskilt i episka låtar som närmar sig eller passerar tiominuters-strecket.

När Van Morrison däremot tar livet med en klackspark är han som absolut sämst. Överlevnadsråd: Om Van Morrison tar på sig boogiehatten – både bokstavligt och symboliskt menad – leta efter nödut­gången.

Nya albumets titel, Three chords and the truth, oroar med sin anspråkslöshet, men visar sig vara ett av Van Morrisons mest grubblande, ångestridna och därmed bästa på länge.

I samspel med lyhörda musiker, särskilt den akustiska gitarristen, ­sjunger Van Morrison om livets mysterium, vinterns prövningar, själens mörker. Som sångare är han den utvalde. Krubban i Betlehem återanvändes 1945 i Belfast.