Di Weekend GRADVALL

Poetiska hits från Ana Diaz

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

Ana Diaz kliver fram som en av Sveriges främsta artister och låtskrivare.

Jonathan Devaney

Ana Diaz kombinerar självklara sångmelodier med utlämnande, ofta mörka texter och imponerar stort på Jan Gradvall. Han har också lyssnat på The Strokes och Lucinda Williams.
Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

Ana Diaz

Tröst och vatten (Sony)

Betyg: 5

Ju starkare och mer positiva melodier, desto mindre fokus på textens kvalitet.

Artister som hyllas för sina texter gör ­­nästan alltid musik som är allvarlig, seriös i tonen och motsatsen till elegant producerad. Typexemplen är Leonard Cohen och Bob Dylan.

Parallellt med detta finns det några få artister som inom ramen för utåtriktade hitlåtar – den sortens musik som människor dansar till i barer – lyckas smyga in texter med substans och poetiska kvaliteter.

Smokey Robinson skrev sådana låtar för Motown. Lyssna till exempel på Tracks of my tears och I second that emotion. En av få som uppmärksammade texternas djup var just Bob Dylan som på en presskonferens kallade Smokey Robinson för ”America’s greatest living poet”.

Ett annat exempel är Hal David, kroniskt underskattad samarbetspartner till Burt Bacharach. Mästerverk som I’ll never fall in love again och I say a little prayer är så lättflytande och friktionslösa att de kan misstas för hissmusik, men texterna är signerade en kräsen poet som valt och flyttat runt varje ord med pincett.

Svenska Ana Diaz, med en mamma från Finland och pappa från Venezuela, är en låtskrivare i samma skola som Smokey Robinson och Burt Bacharach & Hal David.

Hon började sin popkarriär med att skriva åt andra artister, med tunga meriter som Britney Spears, Zara Larsson och Loreen.

Som artist i eget namn kombinerar hon sångmelodier så självklara att de skulle imponera på Max Martin, med utlämnande, precisa texter om hur det kännas att leva och, i livets mörkaste stunder, inte orka leva.

I en medföljande text förklarar hon albumtiteln: ”När en människa har sorg är det viktigt att man får i sig vatten, och tröst. I tre veckor klarar man sig på det, utan att dö, men de två sakerna måste man få i sig. Tröst och vatten.”

Allt detta till melodier man visslar till.

Ana Diaz har länge varit en begåvning. På detta album kliver hon fram som en av Sveriges främsta artister och låtskrivare.

The Strokes

The New abnormal (RCA)

Gothdrottningen tonsätter sin egen undergång

Betyg: 4

Inte sedan Lou Reed har någon New York-artist fångat känslan av att korsa gatorna på Lower East Side som The ­Strokes. Debutalbumet från 2001 lät precis som bandet såg ut: årgångsjeansjackor, skjorta och slips, Converse som ätit damm och tuggummi.

The Strokes har också en märklig tajmning att släppa sin bästa musik just när hemstaden behöver bandet som mest. Debutalbumet damp ned runt 11 september. Att poliser plötsligt blev hjältar gjorde att bandet tvingades ta bort låten New York City Cops från den amerikanska cd-utgåvan.

The New abnormal, släppt mitt under coronakrisen, är något så extremt ovanligt 2020 som ett strålande rockalbum och The Strokes bästa sedan debuten.

Omslaget är perfekt valt: Jean-Michel Basquiats elektriska New York-målning Bird on money från 1981. Målningen är hyllning till en annan Lower East Side-legend, Charlie Parker, kallad Bird. På målningen har Basquiat skrivit ”Para Morir” (att dö) och Greenwood, den kyrkogård där den Brooklynfödde konstnären senare begravdes. Att leva och dö i New York kunde vara The Strokes motto.

Mattias Alkberg

Bodensia (Teg Publishing)

Betyg: 4

Ska man utse 2010-talets bästa svenska låtar är Mattias Alkbergs Tjugonde en kandidat till förstaplatsen. Inte hans egen studioversion, tyvärr märkligt styltigt arrangerad, utan Amasons inspelning sjungen av Amanda Bergman.

Tjugonde är bara fem år gammal. Låten behöver marineras i ett par decennier till innan den når klassikerstatus, men tiden kommer visa att den är i samma division som Ted Ströms Vintersaga.

Mattias Alkberg har nu skrivit ytterligare en sådan låt som fångar essensen av den svenska folksjälen. Låten Första språket understryker att Alkberg bör rödlistas; en utrotningshotad art viktig för nationen.

Dylan brinner av inspiration för sitt land

Mattias Alkberg är en tjurig punkare, född i Boden, bosatt i Luleå, som ibland inte gör det så lätt varken för sig själv eller för lyssnaren. Men nya albumet, så varsamt arrangerat av Jonas Teglund, tillhör det bästa han har spelat in.

Lucinda Williams

Good souls better angels (Highway 20 Records)

Betyg: 2

Lucinda Williams kastar bort sin talang. I stället för att förädla sitt låtskrivande, vilket hon gjorde på mästerverket Car wheels on a gravel road, överskattar hon nerv och kompromisslöshet, vilket ­tyvärr är begrepp som används som kvalitetsstämplar i americana-genren. Låtarna på nya albumet är inte färdigskrivna. Hon skulle ha behövt en nejsägare, någon som krävt ett par månader av finslipande, och en sångproducent. Det är heller aldrig sunt för artister att ha sin make och manager som medkompositör.