Hoppa till innehållet

»Ormbunke, ljung, utter, gärdsmyg – nu borta«

Vad som händer när fler och fler väljer att stanna kvar inne på sina rum är att insikten om naturen som en magisk plats håller på att försvinna, skriver Jan Gradvall i en krönika.

True story. En skotsk skolbusschaufför får syn på en poetisk barnbok som hyllar naturens magi och blir helt tagen. Hon blir så rörd av boken att hon via sociala medier samlar in 300 000 kronor för att kunna köpa boken till alla skolor i Skottland. Totalt 2 681 stycken skolor har nu fått den.

Skolbusschauffören Jane Beatons engagemang fick stor uppmärksamhet i media. Ryktet om boken spred sig över hela Storbritannien och The Lost Words har blivit en litterär sensation.

Det finns två saker som skiljer barn som växer upp i dag från föregående generationer – närheten till natur och böcker.

Landsbygden avfolkas. Storstäderna blir allt större och trängre. Dagens mest besökta lekplatser är i allt större utsträckning digitala.

Det är lätt att sådana konstateranden glider över till klibbig ”det var bättre förr”-nostalgi. Smartphones och surfplattor har enorma fördelar jämfört med kottar och pilbågar av grenar.

Men vad som händer när fler och fler väljer att stanna kvar inne på sina rum är att insikten om naturen som en magisk plats håller på att försvinna.

Det är precis det som fick författaren Robert Macfarlane och illustratören Jackie Morris att skapa boken The Lost words.

Boken är stor och tung, i samma format som gammaldags kartböcker, Boken har undertiteln A spell book vilket både kan betyda bokstavering samt förtrollning, en trollformel.

Första meningen i boken lyder ”Once upon a time, words began to vanish from the language of children”. Ord började försvinna från barnens språk. Orden försvann så långsamt att ingen först märkte det, ”fading away like water on a stone”.

Orden som försvann var ord som forna tiders barn hade använt för att beskriva naturen runt omkring dem. Ekollon, blåklocka, huggorm, björnbär, kastanj – nu borta. Ormbunke, ljung, kungsfiskare, utter, gärdsmyg – nu borta.

Ju glesare vår kontakt med naturen blir, desto mer bortglömda blir orden som uppfunnits för att koda av den.

Därefter får vi veta att den bok vi nu håller handen är en förtrollad bok, en bok man kan använda för att återkalla dessa förlorade ord.

För att lyckas räcker det inte med att läsa boken. Man måste söka och finna – boksidorna är fulla av gåtor – samt säga orden högt som en slags besvärjelser.

Boken är därefter uppbyggd med dikter eller ramsor vilka tar tillbaka ett ord i taget. Först ut är ekollon. Illustrationerna är befriande otidsenliga akvarellmålningar.

Boken The Lost words återuppväcker en lång brittisk tradition från 1900-talets gryning där natur och djur framställts i ett magiskt skimmer, från Det susar i säven till Nalle Puh.

Allt i boken andas tidlös kvalitet och en känsla av att tiden till och med upphör. Man sitter och stirrar på en målning av en utter och inser att det blivit mörkt ute.

Det är inga nybörjare som gjort boken. Robert Macfarlane beskriver sig själv som en ordsamlare och bergsklättrare. Han ligger bakom den prisbelönta dokumentären Mountain och fick i fjol E.M. Forsters litteraturpris.

Jane Morris har samarbetat med poeten Ted Hughes (gift med Sylvia Plath) och har illustrerat över 40 barnböcker, flera av dem med klassikerstatus. Hennes teckningar i The lost words röstades fram som årets vackraste av engelska bokhandlare.

Många har inspirerats av den skotska skolbusschauffören och köpt in exemplar för att dela ut i sin egen hembygd.

En bokhandlare säger till The Guardian: ”Hotet mot barns tillgång till både naturen och böcker är högst verkligt. Robert och Jackies mästerverk kommer inte lösa det över en natt, men boken är kapabel att tända en livslång kärlek till dessa båda saker hos de barn som plockar upp den.”

Lärare har också börjat använda The Lost words både i teckning, musik och skrivande. När man läser dikterna sjunger de verkligen.

En barnkör i Storbritannien arbetar just nu på ett scenframträdande av boken. I sommar kommer en teateruppsättning.

Det finns också planer på att låta engelska profiler som hyllat boken att gå runt i National Forest i Derbyshire och läsa upp förtrollningarna bland träden i skogen.

Bakåtsträvande är en aldrig en konstruktiv väg framåt. The Lost words predikar heller inte det.

Vad boken säger är att det finns något som är ännu häftigare och ännu mer outtömligt än Youtube och Netflix. Något som dessutom kräver list för att kunna hittas.

GRADVALLS TRE VAL:

BIO. Phantom thread. Under vår tids idealisering av stil och yta – perfekta kläder, perfekt hår, perfekt inredning, perfekt frukost – vilar en mental permafrost som Paul Thomas Anderson här lyfter fram. Skådespeleriets svar på Roger Federer, Daniel Day-Lewis, är magnifikt iskall i sin avskedsroll.

SOUNDTRACK. Phantom thread. Jonny Greenwood – ge honom en Oscar på söndag – visar med sitt ljudspår att Bach eller Brahms kunde varit medlemmar i Radiohead. Greenwood utgår från att Daniel Day-Lewis karaktär är besatt av Glenn Gould och väver fram nästan tvångsmässigt minimalistisk barockmusik.

STÅUPP. Fred Armisen, Standup for drummers. Egentligen en hopplöst smal idé. En humorföreställning där cirka 70 procent av skämten handlar om trummisar. Och trumspel. Men Armisen från Portlandia är ett excentriskt komedigeni som drivs av det omöjliga.

Nyhetsbrevet Toppnyheter

Måndag – söndag, 1–3 utskick om dagen

I nyhetsbrevet Toppnyheter får du de absolut viktigaste och senaste näringslivsnyheterna när de händer – direkt i din inkorg. Brevet skickas 1-3 gånger om dagen, alla dagar i veckan.

Genom att skicka din e-postadress godkänner du vår behandling av dina personuppgifter.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill du bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1180kr
Prenumerera