Di Weekend GRADVALL

Mabel mixar ett fulländat debutalbum

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

Ian West

Vad som genom­syrar allt är Mabels personlighet och energi. Det skriver Jan Gradvall om nyutgåvan av ”Ivy to roses”. Han har också lyssnat på Krister Linder och Silvana Imams nya album.
Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

Mabel

Ivy to roses (Mixtape) (Polydor)

4 päng

Att nå toppen är extremt svårt. Ändå är det lätt i jämförelse med hur svårt det är att ­stanna kvar.

Zara Larssons senaste sex singlar har floppat på amerikanska Billboardlistan. Fyra av dem har inte ens tagit sig på Topp 100. De två som tagit sig dit har parkerat på plats 76. Ändå är Zara Larsson fortfarande stor i Stor­britannien och Sverige.

Robyn har inte haft någon låt på Bill­boardlistan på 22 år. Vid genombrottet 1996–1997 hade hon två låtar som nådde plats 7. Samtidigt har Robyn blivit en ­levande legend vars storhet inte dikteras av hitlåtar. I mars spelar hon på Madison ­Square Garden i New York med en publikkapacitet på 20 000.

Om man stretchar lite på begreppet och kallar Neneh Cherrys dotter för svensk är Mabel den svenska artist som det just nu går bäst för internationellt.

22-åriga Mabel är redan en stjärna i Storbritannien. ­Mabels nya låt Don’t call me up kommer att göra henne stor över hela världen. En absolut perfekt singel. Smart, kaxig och ­super­-melodiös på ett sätt som för tankarna till millennieskiftets låtar med Aaliyah och Destiny’s Child.

Don’t call me up har placerats som första låt på en återutgivning av ett mixtape som Mabel ursprungligen gav ut i november 2017 men som tidigare inte funnits på ­Spotify eller Apple.

Definitionen av mixtape har ändrats ­genom åren, från kassettband sålda på ­gatan till hembrända cd-skivor med stencilerade omslag. I dag betyder mix­tape ungefär ett inofficiellt album som släpps direkt på nätet.

Nyutgåvan av Ivy to roses är omarbetad och utökad i längd.

Musiken doftar asfalt sam­tidigt som det finns ­refränger som passar perfekt för ­radio. Vad som genom­syrar allt är Mabels personlighet och energi, det som i branschen kallas röst-id.

Det låter inte ­längre som en mixtape. Det låter som en fulländat London-svenskt debut­album.

Krister Linder

Ocoolt, Tove Lo!

Across the never (Ghostfriend)

4 poäng

Peter Gabriels fyra första soloalbum saknade albumtitlar. För att skilja dem åt kallas de i dag efter motiven på omslagen: Car, Scratch, Melt, Security. Omslagens fotografier är i samklang med musiken: förvriden, kylig, vacker, en spegling av människans ensamhet i moderna storstäder. Albumen gavs ut 1977–1982 men när man i dag lyssnar på Peter Gabriel betyder årtalen ingenting. Musiken är helt tidlös.

Krister Linders nya album känns nära besläktat med Peter Gabriel. Hans orädda sätt att sjunga – att verkligen sjunga ut – påminner om Peter Gabriel, något Krister Linder visade redan i slutet av 1980-talet när han kallade sig Chris Lancelot och sjöng på stora hitlåtar som Ingen kan älska som vi med Grace och Captain Nemo med Dive.

Precis som Peter Gabriel tar han även det senaste inom musikalisk teknologi och ­kramar fram svett ur den. Efter många år då Krister Linder fokuserat på musik till ­reklam och film, som soundtracket till The Nile Hilton incident, är Across the never en välkommen återkomst.

Silvana Imam

Helig moder (Naturkraft)

4 poäng

Omsorg om kommatering, skiljetecken och avstavning är inte oviktigt. Det kan ändra hela betydelsen på budskap. Tydliga exempel på det finns inom hiphop.

Svenskt musikunder under isen

Rapparen Jay-Z lät ett hörbart kommatecken visa att han tagit klivet från entreprenör till att bli ett varumärke i stil med Calvin Klein: ”I’m not a businessman, I’m a business, man”.

Silvana Imam inleder sitt nya album med en låt som stavas Para dis. Genom den avstavningen ger hon begreppet paradis en dubbel innebörd. Para är ortensvenska för pengar.

Precision i språket är Silvana Imams signum. Hon är en poet, varje ord och kommatecken finns där av en anledning.

Med nya albumet Helig moder, virtuost producerat av ljudkonstnären Nisj, markerar Silvana Imam att hon tar steget från samtida hiphop och hör bättre ­hemma i en friare konstnärsroll i stil med Eva Dahlgren eller Joni Mitchell.

Låten Vikken då är kanske ­ingen diss mot P3 och samtida radiopop, men det låter så när hon rimmar om sina lyssningsvanor ”Radio den är på, P1 ­och 2”.