Di Weekend GRADVALL

Läsfest – inte bara för jazzfans

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

”Frihetens blå toner. En berättelse om jazzen i Sverige” heter en ny bok av Di Weekends medarbetare Göran Jonsson. Jan Gradvall har läst den.
Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

Våren 1960 spelade Miles ­Davis på Konserthuset i Stockholm. Med sig i bandet hade han den avantgar­distiske saxofonisten John Coltrane som för ­första gången mötte en svensk publik.

I dag betraktas dessa inspelningar – ­dokumenterade av svensk ­radio, utgivna på skiva – som höjdpunkter i jazzhistorien.

Men svenska kritiker var av en annan uppfattning. Under rubriken ”Besvikelsernas afton” skrev Svenska Dagbladet om Coltrane:

”Man kan inte vara oberörd inför ett så gruvligt fult och svåruthärdligt saxofonspel”.

Davis & Coltrane – frihetens mästare

Dagens Nyheter skrev om ­Coltrane att han var ”en representant för jazzens unga skrikarsekt” och att han ­visade totalt ­förakt för god ton.

Exemplen kommer från Göran ­Jonssons nya bok Frihetens blå toner: En berättelse om jazzen i Sverige (Carlsson Bokförlag). Göran Jonsson (medarbetare i Di Weekend) har skrivit den mest väl­researchade och användbara boken om svensk jazzhistoria. I och med att boken skildrar hur jazzen följt det svenska samhällets utveckling blir den också ögon- och öronöppnande för andra än jazzfans.

Jazzens styrka har ­varit att den aldrig varit rädd för att köra ifrån publik och kritiker.

»Sam Smith gör pop för evigheten«

De första svenskar som fick uppleva jazz på plats i New York var musiker som på 1920-talet spelade på Svenska Amerika ­Liniens passagerarfartyg. Efter att de ankrat vid pir 97 närmast 57:e gatan gick de storögda på jazzklubbar. Musikerna hade smeknamn som Göken och Smyget. Vid hemkomsten bildades Sveriges första jazzband. Året var 1926.

Frihetens blå toner tar oss med på resan från pir 97 ända fram till Esbjörn ­Svensson Trio som husband på restaurang Spisen på Södermalm och jazzens nuvarande ­renässans.