Di Weekend GRADVALL

Klockren Klang återuppväcker glamorös countryera

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

Sarah Klang.

Anders Deros/Aftonbladet/TT

Sarah Klangs andra album imponerar lika mycket som hennes debut, skriver Jan Gradvall. Han har också lyssnat på en ny Disney-skiva och på Neil Young & Crazy Horse
Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Sarah Klang Creamy blue (Pangur ) 4 poäng

Här i Sverige har ­synen på country smalnat av. På våra breddgrader förknippas country i dag i första hand med tra­di-tionsbevarande musik, arrangemangsmässigt konservativ, som gränsar till genren americana.

27-åriga Sarah Klang har en ­annan definition av country. Så ­annorlunda att hon i våras vann en Grammis i den bisarra kategorin Årets alternativa pop.

Vad Sarah Klang återuppväcker är en era i Nashville i början av 1970-­­talet då countryn var som mest ­glamorös och färgrik, uppklädd med sammet och strass (tänk Glen­ ­Campbells Rhinestone Cowboy och Dolly Parton i discobelysing) och matchande glittriga produktioner med svepande stråkarrangemang av Hollywoodsnitt.

Sarah Klangs andra album imponerar lika mycket som hennes debut. Som sångerska är hon en konstnär som hela tiden utmanar sig själv och prövar nya röstlägen. Hennes medkompositör Kevin Andersson och ­violinisten Daniel Migdal förgyller sångerna med stråkarrangemang så välskrivna att de för­ ­tankarna till gamla mästare som Sven-Olof Walldoff.

Lisa Ajax, Janice, Jon Henrik Fjällgren, Wiktoria, Kim Cesarion – med flera We love Disney (Universal) 4 poäng

Vilken artist har fått flest barn att börja sjunga? Det är ingen enskild artist. Det är Disney.

Ända sedan 1930-talet har Disneyfilmer utmärkts av inte bara sina virtuosa animationer och komplexa karaktärer utan nivån på musiken.

För Walt Disney var sång och musik ­ingen garnering utan en integrerad del av handlingen. I snart 100 år har Disney ­aldrig sänkt ribban utan anlitat de skickligaste amerikanska låthantverkarna.

Det började med klassiker som Someday my prince will come (Snövit, 1937) och When you wish upon a star (Pinocchio, 1940) och har fortsatt fram till allsångslåtarna i ­moderna filmer som Coco (2017) och Frost/Frozen (2013).

Hollywoodjättar halkar efter

Det finns olika generationer Disneybarn. Jag själv tillhör lp-generationen som växte upp med vinylalbum av Djungelboken och Aristocats. På den tiden såg man filmerna på bio en gång, max två. Det enda sättet att återuppleva filmerna om och om igen var att lyssna på lp-skivor och kassettband.

Sedan kom vhs-generationen och där­efter dvd-generationen. Barn fick möjligheten att se sina favoritfilmer hundra ­gånger och lära sig sångtexterna utantill.

Niklas Torsell på Universal tillhör ­Sveriges och förmodligen världens största kännare av Disneykultur och Disney­musik.

I tre år har han arbetat med samlingen We love Disney där svenska artister (och en norsk) hyllar Disney med moderna tolkningar av kända och mindre kända låtar.

Det är helt klart dvd-generationens ­urval. Här finns ingenting av mästarna ­Robert och Richard Sherman, de två rysk-judiska bröder som skrev musiken till Djungel­boken och Aristocats, men i gengäld två av juvelerna som Elton John och Tim Rice ­slipade till Lejonkungen.

Arrangemangen på We love Disney är rejält sockrade, men det är så det ska vara: det är Disney. Artisterna ­sjunger med en uppriktighet och ­inlevelse som smittar. Vad de återupplever genom sångerna är sin egen barndom.

Flamenco i ny skrud Neil Young & Crazy Horse Colorado (Reprise) 4 poäng

I november 2018 brann Neil Youngs hem ned till grunden under brän­derna i Malibu. Den 1 januari 2019 dog Pegi Young, som Neil Young träffade 1974 och var gift med i 36 år, fram till att de gick skilda vägar 2014. Pegi och Neil har två barn ­tillsammans, en son med cp-skada och en dotter med epilepsi. (Neil Young har även en äldre son från ett tidigare förhållande som även han är cp-skadad.)

Vad gör man när ens tillvaro skakas i grunden? Neil Young hyrde ett hus i snöstormarnas Colorado och spelade in ett nytt album med sina äldsta trotjänare i bandet Crazy Horse. Han ringde även Nils Lofgren som 18 år gammal spelade på Neil Youngs After the goldrush och var originalmedlem i Crazy Horse.

Colorado är ljudet av fyra människor i sjuttioårsåldern som isolerat sig i vildmarken, spelar in live i studion med ­blickarna mot varandra, och skapar ­musik, ömsom stormelektrisk, ömsom bäckporlande, där de uttrycker allt de inte kan prata om. Varje dag som Neil Young lever och orkar fortsätta göra musik är en välsignad dag.