Di Weekend GRADVALL

Kajsa Grytt borrar sig genom huden

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

Kajsa Grytt får toppbetyg av Di Weekends Jan Gradvall.

Kajsa Grytt behärskar sitt konstnärliga uttryck till fulländning, skriver Jan Gradvall. Han har också lyssnat på Tinashes och Kylies nya album.
Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

Kajsa Grytt

Kniven i hjärtat (Artistens eget bolag)

5 poäng

Thåström släppte 2005 sin karriärs mest personliga album Skebovkvarnsv. 209, döpt efter den gata där han växte upp.

I låten Brev till 10:e våningen, adresserad till en gammal vän, nämns Lena Pling Plong, smeknamn på en tjej i Rågsved. Thåström sjunger: ”Kommer du ihåg, Lena Pling Plong var bara sjutton år”.

På Kajsa Grytts nya album ­dyker Lena Pling Plong upp igen.

Låten heter Jag är inget utan dig, en ballad som borrar sig genom huden. ­Första versen är en kärleksförklaring, sannolikt adresserad till hennes son som just flyttat hemifrån. I andra versen ­byter hon tidsperspektiv och sjunger om händelser för 40 år sedan: ”När jag kom till Rågsved, Lena Pling Plong stod där på scen, en dag måste nånting hända”.

Den sista raden, ”En dag måste nånting hända” är en slogan från Oasen, en kulturförening i Rågsved där Thåströms första band Ebba Grön och Kajsa Grytts band Tant Strul spelade.

Kajsa Grytt har aldrig haft någon stor kommersiell framgång. Hon tillhör den majoritet av svenska musiker som behöver ha ett så kallat vanligt jobb vid sidan om för att få det att gå runt. Tidigare jobbade hon på behandlingshem, nu med ungdomar med psykisk ohälsa.

Samtidigt har hon nått en punkt där hon behärskar sitt konstnärliga uttryck till fulländning. Hennes melodier har aldrig varit rakare. Texterna växlar mellan olika perspektiv och insikter på ett sätt som påminner om BOB Dylan, hennes vikti­gaste influens genom karriären.

Med Kniven i hjärtat har Kajsa Grytt gjort sin egen Time out of mind. Ett album som Dylan gjorde när han precis som Grytt var mellan 50 och 60 och kramade ur essensen av allt han lärt sig.

Höjdpunkten på albumet, Stockholm, känns som en omedelbar klassiker. Till komp av Malena Jönssons piano – ­ingen spelar piano som Malena Jönsson – tecknar Kajsa Grytt ett porträtt av våra drömmars och mardrömmars stad.

En stor röst från ett tidigare liv

Tinashe

Joyride (Sony)

4 poäng

Se upp, ­Beyoncé. Se upp, ­Rihanna. 25-åriga ­Tinashe började som barnskådespelare och modell. Som ­artist balanserar hon på sitt tredje ­album perfekt mellan lagom äventyrlig elektronisk produktion (Little Dragon från Göteborg är med på en låt) och stora soulrefränger som vägrar lämnar ens hörselgångar. Det låter smart, snyggt, självsäkert. Plus att hon radar upp alla de rätta rapparna som gäst­artister, det bästa vapnet för att i dag få sina ­låtar adderade till så många spellistor som möjligt.

Kylie

Golden (Darenote/BMG)

4 poäng

Artister som tvärt byter musikgenre brukar få det tufft – jag glömmer tyvärr inte när jag såg Michael ­Bolton sjunga opera – men det finns undantag.

Endorfin med sockervadd

Ingen minns längre att Kenny Rogers i tio år spelade i ett halvspsykedeliskt rockband, The First Edition, innan han 1977 plötsligt sadlade om till country med genom­brottet Lucille.

Minns även när Fleetwood Mac slutade vara ett engelsk bluesrockband. Eller när Bee Gees började göra disco.

Av alla dessa oväntade genrebyten ­genom musikhistorien känns Kylie ­Minogues plötsliga rockad på detta album som en av de mest oväntade.

Kylie Minogue, endast två clementiner hög, slog igenom som en australisk dokusåpastjärna som slog igenom som musikartist med oemotståndlig C-vitaminpop signerad Stock-Aitken-Waterman. Därefter gled hon mot house och techno.

Att Kylie Minogue inför sin 50-årsdag i maj skulle åka till Nashville och spela in ett countryalbum var fullständigt oväntat – men, märkligast av allt, det låter alldeles utmärkt.

Kylie Minogue har jobbat med Nash­ville-proffs och rör sig i samma gränsland mellan country och pop som Taylor Swift och Shania Twain. Förstklassigt låtskrivande kombineras med traditionsenliga arrangemang där banjon glittrar som en disco­kula.