Di Weekend GRADVALL

Jan Gradvall: Hela min livsstil är karantänanpassad

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

För oss som jobbar inom gigekonomin kan alla inkomster försvinna över en natt. Det skriver Jan Gradvall i en krönika om livet i karantän.
Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

Livet i karantän. Bland det allra märkligaste med allt detta som nu händer är hur förberedda vi är.

Det är som om världen de senaste 20 åren förberett sig för ett liv i undantagstillstånd. Vårt sätt att konsumera kultur och leva är redan karantänanpassat.

Jag älskar musik och ägnade de fyra första decennierna av mitt liv åt att åka runt och gräva i skivaffärer.

I dag kan jag göra samma sak hemma vid köksbordet. Jag öppnar bara locket till min laptop och, vips, allt finns där; all ny musik från jordens alla kontinenter.

De få skivaffärer som har överlevt har gjort det genom att nischa sig och bli som antikvitetsaffärer – men även de har nätförsäljning som viktigaste inkomstkälla.

Ingen skivaffär överlever i dag utan aktiv närvaro på Discogs, vinyl­skivornas eget Ebay. På så vis kan ens lilla kvartersaffär ta emot kunder från hela världen, dygnet runt.

De senaste 20 åren har ­nästan alla böcker jag läst kommit hem i brevlådan i bruna paket.

Precis som jag försöker stödja fysiska skivaffärer försöker jag stödja bokhandlare. Men jag gissar att min bokhylla skulle avslöja att jag köpt 90 procent från Amazon.

Jag är väl medveten om problematiken – multinationell bjässe, skattesmitare – men ingen annan har bättre utbud eller är snabbare på nyheter. Bekvämligheten vinner över principerna.

När jag ligger hemma nedbäddad och öppnar locket till min dator har jag också tillgång till alla de bästa tv-serierna och filmerna.

Förr gick jag in i videobutiker flera gånger i veckan och kollade ­hyrfilmer och dvd-boxar.

Isolerat ensamtittande på Netflix har slagit ut biografer som det mest gångbara gemensamma samtalsämnet.

Om man talar med vänner – eller snarare skriver till dem via mejl och sociala medier – så har ingen längre lyssnat på samma musik eller sett samma filmer på bio.

Men streaming funkar med allas livspussel. Alla kan diskutera nytt på Netflix. Att ensamtittande i hemmet kan visa sig vara en mer gångbar social valuta än gemenskap på en biograf, är en utveckling som ingen kunde föreställa sig på 1900-talet.

Man behöver inte vara börsexpert för att inse att aktiekurserna för företag som Netflix och Amazon kommer att repa sig snabbast och sedan stiga ytterligare.

Förr i världen kunde jag på helgerna gå ner på stan och kolla i klädaffärer. Det är flera år sedan jag slutade med det.

Förmodligen är det en fråga där ålder och livsstil spelar in – jag är ­oåterkalleligt medelålders – men i princip alla kläder jag köper handlar jag numera på nätet från ett och samma märke.

Ingenting skapar lugn på samma sätt som att begränsa sin valfrihet.

Hela min livsstil är karantänanpassad – utan att jag tänkt på det.

»Därför blev en gammaldags rockballad en monsterhit«

Mitt lokala Ica har länge haft skyltar som frågar om jag inte vill ha ­maten hemskickad i stället.

Min radie krymper och krymper. Jag går på restauranger och kaféer som ligger inom gångavstånd.

Det är inte bara en fråga om bekvämlighet, utan också ett aktivt beslut att stödja min närmiljö. Att köpa en mugg kaffe för 40 spänn i stället för att brygga själv kan tyckas som en onödig utgift, men ens kvarter blir roligare.

Som ett ytterligare lager till coronatillvaron kan man lägga till svensk kultur och tradition.

Att instruera italienare att hålla sig en meter från andra människor är ett kännbart ingrepp, men i Sverige har vi i generationer hållit tio meters ­avstånd från varandra.

Vi har det i våra gener. Karl Oskar och Kristina tyade inte livet i New York City, utan drog till landet och byggde hus en mil från närmaste granne.

Detta skrivet och konstaterat utan att på något sätt förringa eller förminska vad som just nu händer.

Ingen kan överblicka denna tragedi.

Vi vet inte hur många som kommer att dö, men vi vet att miljoner ­kommer att förlora sina jobb.

För oss som inte är anställda utan jobbar inom gigekonomin kan alla inkomster försvinna över en natt.

Med föräldrar som är gamla nog att ha upplevt andra världskriget är jag uppfostrad med vikten av att ha marginaler. Om man inte vet att man klarar hyran, säg ett halvår framåt, kan man inte köpa dyra saker

Yngre generationer, vilka har satt likhetstecken mellan intäkter och konsumtion, kommer att få ett brutalt uppvaknande.

Jag tillhör de lyckligt lottade som har möjlighet att kunna utföra en stor del av mitt jobb hemifrån.

»Kreativa kockar gör Stockholm stekhett«

När jag lämnar hemmet för morgonens hundpromenad möter jag personal på intilliggande äldreboenden och sjukhus som går till sina skift oavsett vad som händer. De är de verkliga hjältarna. Glöm inte bort att dubbla deras löner när ekonomin repat sig.

GRADVALLS TRE VAL:

SOUNDTRACK. Trolls world tour. Upplägget till Trolls-uppföljaren (10 april) är genialt. Sex olika Trolls-­stammar som representerar sex olika musikgenrer slåss om tronen: pop, funk, klassiskt, techno, country, rock. Specialskriven musik av ­Ludwig Göransson, Justin Timberlake och Max Martin.

TV-SERIE. The Outsider, HBO Nordic. Så otäck att den blir avkopplande: för några timmar glömmer man corona. Rubricerad som en Stephen King-serie, men mer relevant att kalla det en ­Richard Price-serie. Mästaren av polisskildringar har överfört boken till tv. Även en annan briljant deckarförfattare, Dennis Lehane, har skrivit två avsnitt.

COVER. Kleerup, I hang on to my vertigo. I 1980-talets gryning spelade Kjell Alinge ­flitigt originalet av Rupert Hine, en låt i perfekt ­samklang med stämningen i radioprogrammet ­Eldorado. Med sång av Freddie Wadling gör ­Kleerup en innerlig och värdig hyllning.