Di Weekend GRADVALL

Han profeterade om matrix, cyperspace och influencers

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

William Gibsons nya bok Agency.

William Gibsons profetiska förmåga är en bieffekt av att han är så djupt engagerad i nuet. Det skriver Jan Gradvall i en krönika.
Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

Framtiden är redan är här. Den är bara ojämnt distribuerad.

Det finns alltid skäl att spetsa öronen när författaren William Gibson är aktuell med något nytt.

Förutom ovanstående citat föreställde han sig internet och ­virtuell verklighet långt före något av dem existerade.

William Gibson, 71 år, har just gett ut en ny roman, Agency (Penguin Viking).

Att kalla William Gibson för science fiction-författare, vilket är det fack han alltid hamnar i, är missvisande.

Hans språk är hårdkokt deckarprosa i fotspåren efter Dashiell Hammett. Meningarna är torra och lättantändliga.

Men redan ett par kapitel in i Agency inser man att William Gibson lurat oss igen. Precis som alla hans romaner är Agency inte vad den utgör sig för att vara.

Att William Gibson återkommande lyckas förutse framtiden beror inte på att han likt science fiction-­författare gissar hur framtiden kommer att bli.

Tvärtom är hans profetiska förmåga en bieffekt av att han är så djupt engagerad i nuet.

Det finns en parallell till Margaret Atwood. Allt det närmast overkligt vidriga som händer i The Handmaid’s tale är redan verklighet någonstans i världen.

William Gibson skriver om nuet och gör det utifrån en förmåga till djuptänkande som är som ett skolexempel hämtat från handboken Deep work (se rekommendation i 3 val ovan).

När William Gibson började skriva i slutet av 1970-talet noterade han hur unga spelade arkadspel i köpcentrum. Gibson såg hur de ­duckade och rörde sig precis som de befann sig på andra sidan skärmen och på riktigt utsattes för det som hände.

Samtidigt lyssnade han på Joy Division under nattliga promenader genom Vancouvers stadskärna och upplevde det som om musiken överfördes direkt in i hans hjärna.

Tänk om det fanns en digital verklighet som var lika verklig som den fysiska världen? William Gibson berättar i en intervju i New Yorker att han skrev ned tänkbara ord för detta i ett gult anteckningsblock.

Först skrev han infospace, därefter dataspace, innan han strök över båda och skrev cyperspace, ett ord han använde i novellen Burning chrome från 1981.

I sin debutroman Neuromancer från 1984, publicerad när han var 36 år, skriver han vidare om detta online-rike som kallas ”the matrix”.

En idé som hade djup inverkan på filmen med samma namn som kom 15 år senare, och många andra långfilmer efter den.

»Sociala medier har gjort våra hem till en scen«

Den nya romanen Agency är en fortsättning på föregångaren The Peripheral, som just nu görs till en tv-serie på Amazon av producenterna bakom Westworld.

The Peripheral och Agency beskriver världen efter en apokalyps i slow motion, en utveckling som är otäckt lik den som Greta Thunberg nu varnar för.

Undergången sker inte snabbt som i Hollywoods katastrof­filmer. Den sker långsamt, dag för dag, rapporterad via nyhets­notiser – insekter försvinner, läkemedelsresistens, kortare vintrar, bränder på somrarna, höjda vattennivåer, rapporter om ett nytt virus – innan till slut 80 procent av planetens befolkning har dött.

William Gibson har haft rätt förut.

Idoru från 1996 utspelar sig till stor del i Tokyo och handlar om fabricerade popidoler som enbart existerar i medierna. Sedan dess har det ­kommit flera verkliga exempel. En låt på artisten Grimes nya album som släpps nästa vecka heter Idoru.

Pattern Recognition från 2002 handlar om mun till mun-marknadsföring. Gibson skriver om hur företag anlitar människor som infiltrerar sig in i ditt liv och gör smygreklam för olika produkter. I dag är influencer ett yrke.

När William Gibson efter genombrottet med Neuromancer blev en hjälte bland futurister kunde man höra ett sus av besvikelse bland hans läsare när han gav ut Virtual light.

En av huvudpersonerna i den romanen från 1993 är något så urbota lågteknologiskt som – ett cykelbud. Vad hade hänt med cyberrymden och all bländande framtidsteknik?

Att använda sig av ett cykelbud för att skicka meddelanden mellan två adressater kändes hopplöst gammaldags när internet just höll på att ­etableras.

Hade William Gibson tappat stinget? Svaret var att William Gibson, ännu en gång, visade sig vara långt före sin tid.

Efter det senaste decenniets alla katastrofala avslöjanden via dokument som läckt på nätet så har underrättelsetjänster och företag insett att det bästa sättet att hantera känslig information är att göra som man gjorde i forntiden: se till att dokumentet endast överlämnas fysiskt från person till person.

Med andra ord precis den sortens uppdrag som Chevette Washington, det kvinnliga cykelbudet i Virtual light, arbetar med.

»Allt fler känner sig betydelselösa och övergivna«

GRADVALLS TRE FAVORITER:

PODCAST. ­Culture call. Vad är oddsen att en ­institution som ­Finan-cial Times skulle ge fria händer åt två unga kvinnor att sköta ­kulturbevakningen? Nya ­säsongen av den transatlantiska kulturpodden med Griselda ”Gris” ­Murray Brown i London och Lilah ­Raptopoulos i New York ger mer substans och inspiration än någon svensk kultur­bevakning.

BOK. Cal Newport, Deep work: Hur du finner fokus och djupjobbar i en distraherande värld (Volante). Inspirerande och högst användbar handbok i hur man uppnår den sortens fokus som ligger bakom tankearbetet hos författare som William ­Gibson (se krönika nedan).

FILMTRAILER. Tenet. Trailern till Christopher Nolans kommande film, premiär 17 juli, med en budget på drygt två miljarder kronor, innehåller så många radikala tankar och infall att den går att se om och om igen. Med Ludwig Göranssons lika ­stimulerande musik.