Di Weekend GRADVALL

Greta Van Fleet – räddarna i rocknöden

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

Rockarna i Greta Van Fleet är beväpnade med starka låtar och arrangemang. Texterna innehåller många referenser till snö och eld.

Greta Van Fleet låter inte lite som Led Zeppelin. De låter exakt som Led Zeppelin. Jan Gradvall förförs av rockbandet med det obegripliga namnet, och har dessutom lyssnat på Eric Clapton och Fredrik Nordström.
Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

Greta Van Fleet

Anthem of the peaceful army (Republic/Universal)

Betyg: 4

Rockartister har alltid tagit stort intryck av vampyrbranschen. Förkärlek för svarta kläder. Solskygg hy. Problematisk dygnsrytm. Sannolik vitaminbrist.

Men vad som allra mest förenar dem är att även rockmusiken behöver dricka ungt blod för att överleva.

Det var ett par decennier sedan unga människor brydde sig om ett rockband. Men nu finns ett band från Michigan som ser ut och låter exakt som rockband ska göra och där ingen medlem är äldre än 22 år.

När vänner började fråga mig om jag kände till en artist som deras barn börjat lyssna på, Greta Van Fleet, trodde jag först att de hört fel och menade Grace VanderWaal, den 12-åring som 2016 vann America’s Got Talent spelandes på en ukulele.

Greta Van Fleet är ett obegripligt bandnamn. Medlemmarna har tagit det från en 87-årig kvinna i hembygden som stavar sitt namn Gretna Van Fleet. Samhället de kommer ifrån, Frankenmuth, hyggligt nära Detroit, har bara 4 944 invånare så alla vet vem hon är.

Det är tre bröder i bandet: de 22-åriga tvillingarna Josh Kiszka (sång) och Jake Kiszka (gitarr), deras 19-åriga lillebror Sam Kiszka (bas, keyboard) och brödernas barndomsvän, 19-årige Danny Wagner (trummor).

När de spelar tillsammans låtar de som Led Zeppelin. Inte lite som Led Zeppelin utan exakt som Led Zeppelin.

Ryktet om bandet har nått ända fram till Led Zeppelin-sångaren Robert Plant som i en intervju sagt: ”There is a band in Detroit called Greta Van Fleet. They are Led Zeppelin. Beautiful little singer, I hate him!”

Är detta ett problem? Nej. Rockhistorien går till stor del ut på att uppfinna hjulet om och om igen. Greta Van Fleet gör det med bravur. Dessutom är de beväpnade med ovanligt starka låtar och vet hur man arrangerar för att uppnå maximal effektivitet. Texterna låter som repliker i Game of thrones med orimligt många referenser till snö och eld.

Bandets spelning i Sverige på söndag var ursprungligen bokad till Berns men sålde slut direkt och flyttades till Annexet som även det sålts ut. Nästa gång kommer Greta Van Fleet att sälja ut Globen.

Stephen Hawking-punk

Clapton klappar ihop totalt

Eric Clapton

Happy Xmas (Polydor)

Betyg: 1

Vad säger det om musikvärlden i dag att även en artist av Eric Claptons dignitet till sist kryper till korset – ett kors prytt med granris och bomull och renar av stanniol – och spelar in ett julalbum? Den så kallat karibiska versionen av Silent night låter som om tomten supit ned sig framför en tropisk affisch på en Finlandsbåt. Ändå är den mer uthärdlig än dansmusikversionen av Jingle bells som, trots att den är tillägnad Avicii, är så hälsovådligt usel att den borde stoppas av skyddsombud på julfester. Jag tror faktiskt att Eric Claptons Jingle bells kan vara det sämsta jag hört under 35 år som musikkritiker. Samtidigt finns det en pärla längst ned i säcken. For love on Christmas day, den enda komposition som Clapton skrivit själv, är en innerlig soulballad, så bra att den förtjänar att bli en perenn jullåt.

Fredrik Nordström

Needs (Clean Feed)

Betyg: 4

Retrosoul med med modern attityd

I princip all musik som hörs i dag är redigerad i efterhand, även jazz och klassisk musik. Det är inget fel i detta, men det finns något särskilt med att höra musik med vetskap om att den låter exakt som när den spelades in, livs levande.

I september 1961 spelade Ornette Coleman in ett album i en enda tagning, Free jazz. Sättningen var udda: en dubbelkvartett. Två olika kvartetter, med vardera en basist och en trummis samt två blåsare, som spelar samtidigt och hörs i varsin kanal.

Nu har saxofonisten Fredrik Nordström lånat samma koncept. Sammanlagt åtta musiker – en kvartett i vänster kanal, en i ­höger – som träffats i en studio i Band­hagen, Stockholm, och låtit musiken låta precis som den lät; allt inspelat i en tagning.

Till skillnad från Free jazz, med ett enda långt improviserat stycke, är musiken på Needs mer lättillgänglig, uppdelad i sex kompositioner. Hometown prophet förtjänar att plockas upp som ledmotiv till en tv-serie.

Att albumet är utgivet på ett litet portugisiskt skivbolag vittnar om de ekonomiska villkoren för jazzmusiker.