Di Weekend GRADVALL

Gradvall: »Tonsäker jakt på den optimala tv-musiken«

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

Breaking bad.

Som musikläggare har Thomas Golubic stor del i tv-succéer som "Six feet under" och "Breaking bad". Vad ligger bakom hans suveräna fingertoppskänsla? Tusentals och åter tusentals timmar av noggrant lyssnande.
Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

Ingen förväntar sig att man kan bli läkare utan att vara extremt kvalificerad. ”Jag vill så gärna jobba med detta. Jag älskar människor, drömmer om att skära lite i kroppar och dela ut mediciner i spännande förpackningar.”

Det är därför anmärkningsvärt att så många tror att det skulle vara annorlunda i musikbranschen.

Amerikanska brödraduon Sparks har gjort den bästa låten om vad som krävs för att lyckas i musikbranschen. En fråga ropas ut: ”How do I get to Carnegie Hall?” Svaret kommer direkt efter: ”Practise, man, practice”. ­Låten består av att detta upprepas cirka 185 gånger.

Amerikanen Thomas Golubic har det roligaste musikjobbet i världen.

Han är musikläggare till tv-serier och har valt vilka låtar som spelas i tv-serier som Six feet under, Halt and catch fire och, inte minst, Breaking bad. Just nu jobbar han bland annat med Better call Saul och Grace and Frankie.

Alla har upplevt de där magiska ögonblicken när man följer en tv-serie och det plötsligt dyker upp en låt man aldrig hört, eller glömt bort, och handlingen får ytterligare en dimension.

Vem skulle inte vilja ha ett sådant jobb?

Thomas Golubic var i Stockholm förra veckan, inbjuden av Export ­Music Sweden, och höll ett föredrag om sitt yrke som music supervisor.

Hans bakgrund stämmer in ganska bra på många som skulle söka ett sådant jobb och tro sig göra det lika bra. Pluggat filmvetenskap, jobbat som journalist, varit dj i flera år på klubbar och barer, jobbat på en ­radiostation, gjort lite egen musik, har en vinylsamling med tiotusentals skivor.

Men det räcker inte. För att bli så extremt bra som Thomas Golubic krävs ytterligare fördjupande studier i det som är ­populärkulturens motsvarighet till universitet – tusentals och åter tusentals timmar av noggrant lyssnande.

När jag efter hans föredrag på Nalen åt lunch med Thomas berättade han om sin tid på radiostationen KCRW 89.5 FM i Los Angeles.

Han var ung och pank. Hans familj, med rötter ­i Östeuropa, hade inga pengar. Det lilla sparkapital han hade fått ihop brändes på en misslyckad satsning på en evenemangssajt i Los Angeles i internets barndom. Thomas Golubic förlorade allt han hade, inklusive sin sambo och deras två katter.

För att få ihop till hyran tog han alla extrajobb som fanns på radiostationen. När de andra åkte hem till sina familjer över thanksgiving och andra storhelger var Thomas Golubic alltid kvar och jobbade.

”Jag ryckte in som vikarie för alla. Jag gjorde jazztimmen, jag gjorde programmet om klassisk musik, programmet om folkmusik. Det var genrer som jag absolut inte kunde, men jag bestämde mig för att lyssnarna skulle tycka att det vara lika bra som vanligt och gjorde enormt mycket ­research om vad som var nytt och relevant i respektive genre”.

Thomas Golubic var kvar så länge på jobbet att städarna på radiostationen började skämta om att de städade runt hans kropp.

Här någonstans börjar man förstå vidden av hans kunskap och kvalifikationer.

Lykke Li gör trap till pop

I sitt jobb med tv-serierna så väljer han inte bara coola låtar och personliga favoriter – som de flesta av oss skulle göra – utan låtar som fördjupar karaktärerna.

I sitt föredrag på Nalen gick han igenom olika scener i Better call Saul och berättade ingående om musikvalen. Syftet med respektive scen. Vad karaktärerna just då går igenom. En perfekt vald låt kan få oss att förstå vad en karaktär tänker men inte säger.

Om en låt samtidigt är för känd kan den få oss att tänka för mycket på låten och tappa fokus.

För att uppnå detta väljer Thomas Golubic musik som är totalt oförutsägbar, alltifrån obskyra 1960-talslåtar av Henry Mancini, via norsk fjorddisco av Todd Terje till en instrumental funklåt gjord av en ung holländare som han nyss upptäckt på Soundcloud.

Han har också gjort mixtapes baserat på karaktärers liv, som skådespelarna haft nytta av under inspelningen.

Jobbet är präglat av ”kill your darlings”. Det räcker inte med att själv tycka att man hittat den perfekta låten. Det gäller också att kontrollera om låten är möjlig att köpa loss och om kostnaden faller inom budget.

När det visade sig att Somethin’ stupid, en duett mellan Frank och ­Nancy Sinatra, var oersättlig för att illustrera en scen i Better call Saul – men alldeles för dyr att köpa loss – gav Thomas Golubic uppdraget att spela in den på nytt till Lola Marsh, en israelisk rockduo, som via ­Skype-möten fick finslipa tills varje takt satt perfekt.

När jag nästa gång går till en läkare hoppas jag att hon eller han kan lika mycket om sin profession som Thomas Golubic kan om sin.

Gradvalls favoriter

Childish Gambino hetast 2018

Tv. Livet på Dramaten, SVT Play. För att ­förklara ­varför kultur är livsviktigt räcker det inte längre med att säga det – man måste visa det. Trojanskt supersmart realityprogram. Underhåller och lockar samtidigt som syftet är att visa att kultur är resultatet av spetskompetens och hårt arbete. På bilden skådespelaren Eva Röse.

Artikel. Rebecca Mead, How podcasts ­became a seductive – and sometimes slippery – mode of ­storytelling, Newyorker.com. Efterlängtat helhetsgrepp om podcastuvecklingen. Nyckelårtal: 2014. Det var då Apple lade till en podcast-app till Iphone och Serial hade premiär.

Beatles. The Esher demos. De 27 inspelningar i George Harrisons bungalow i Esher som blev grunden till The White album. Akustisk folkbildning. På streamingtjänster inte listat som The Esher demos utan som disk 3 i The Beatles, med tillägget Esher demo efter varje låt.