Di Weekend GRADVALL

Gradvall: Factory Records box är ett gyllene fynd

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

Boxen (Warner) – ett fynd och en investering, enligt Jan Gradvall.

Överdådiga boxutgivningar är sällan värda priset. Konsumenten får betala för paketering snarare än substans. Jan Gradvall har dock hittat ett undantag.
Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

Boxen Using hearing protection: Factory Records 1978-1979 (Warner) kan – trots ett pris på närmare 2 500 kronor – ­betraktas som ett fynd och en investering.

I en begränsad upplaga på 4 000 exemplar är denna box ett konstverk. En stor gul låda innehållande faksimil på de tio första utgivningarna från ett skivbolag i Manchester som förändrade musikvärlden.

Formgivaren Peter Saville har beskrivit Factory Records som en av de sista autentiska berättelserna i popmusiken, ”eftersom det under 14 år inte togs ett enda beslut baserat på vinst­­intresse”.

Allt handlade om konsten och musiken. Att det inte går att förstå Fac­tory Records genom att bara lyssna på musiken understryks av boxen. Av bolaget tio första utgivningar så var endast fyra skivor: en ep, två singlar och en lp (Joy Divisions debut).

Strålande R&B-grubbel

Skivnumret FAC1 var en affisch av Peter Saville för en konsert på klubben Factory i maj 1978. Även FAC3 och FAC4 var konsertaffischer.

FAC8 var ett konstverk av Linder Sterling (porträtterad i Di Weekend i mars 2017), en menstruationsklocka som dock aldrig kom längre än till skisstadiet.

Allt detta reproduceras i boxen. Omsorgen om reproduktionerna är minutiös, ­inklusive exakt papperskvalitet på alla omslag och utgåvor.

Det nya zeeländska musikundret

Bolagets grundare Tony Wilson vägrade kalla Factory Records för enbart ett skivbolag utan ett ”laboratory experiment in popular art”.