Di Weekend GRADVALL

»Förmåga att vara ensam utvecklar kreativiteten«

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

BLYG ARTIST. Lars Winnerbäck.

Henrik Montgomery/TT

Kan det till och med vara så att blyga människor blir bättre och mer intressanta på scen än de som är extroverta? Det skriver Jan Gradvall i en krönika.
Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

Pulserande tinningar. Knän som börjar svikta. Känslan av att strupen snörs igen.

Att kliva upp på en scen kan framkalla panik hos vem som helst.

Att greppa mikrofonen och inse att man kramar den alldeles för hårt. Att möta publikens blickar och i samma sekund djupt ångra att man fick ögonkontakt.

Hur kan någon välja att frivilligt utsätta sig för detta? Hur kan någon ens komma på tanken att välja detta som yrke?

Om det är så nervöst att prata på en scen – hur skräckinjagande måste det inte vara att dessutom sjunga eller dansa?

Artist är ett gåtfullt yrke. Ännu märkligare är att så många artister inte alls är extroverta personer utan påfallande ofta väldigt blyga.

Efter att i snart 40 år ha intervjuat artister – jag gjorde min första intervju när jag var 15 år gammal – har jag hört artister säga ”egentligen är jag väldigt blyg” så många gånger att jag undrat över hur detta kan hänga ihop.

Den person man pratar med före konserten kan vara en helt annan person än den som framträder på scenen.

Lars Winnerbäck är blyg och har scenskräck. Ändå är han en av Sveriges mest älskade liveartister.

Lars Winnerbäck har lärt sig att stå på scen och sjunga inför 10 000 ­personer. Om han däremot i ett hem blir ombedd att plocka upp en gitarr och sjunga för fem personer – då slår blygheten till och situationen blir omöjlig.

Jag har frågat artister om blyghet, men aldrig hört en bra ­förklaring. Inte förrän jag nu hörde en radiointervju med David Byrne.

Artisten och sångaren David Byrne, 65, intervjuas i ett av de senaste avsnitten av Desert Island Discs, en institution på BBC, ett radioprogram som rullat sedan 1942, där gäster djup­intervjuas samtidigt som de får välja vilka åtta låtar de skulle ta med sig till en öde ö.

Programvärden Kirsty Young (en av mina favorit­intervjuare i världen) frågar David Byrne om hans blyghet. David Byrne säger att han var extremt blyg under hela uppväxten. Hans umgänge byggde på att han hakade på vänner som var mer sociala än han själv. När han hade fest hemma gick han själv och gömde sig i sovrummet.

David Byrne: ”Många har under åren frågat mig, om du är så blyg, hur är det då över huvud taget möjligt att du kan ställa dig på en scen? För mig är det självklart. För om man är så blyg som jag så måste man ställa sig på en scen. Det är det enda sättet att göra din närvaro känd. Det enda sättet att få sprida dina idéer, enda sättet att få andra människor att veta att du existerar. Och på en scen få möjlighet att göra detta i en situation som är helt konstgjord. När konserten är klar kan du sedan krypa under ditt sköldpaddsskal igen”.

De spelningar som David Byrne och hans band Talking Heads gjorde under ”Stop making sense”-turnén rankas fortfarande som bland de bästa ett rockband någonsin har gjort. Det går inte att ta ögonen från David Byrne i konsertfilmen.

Kan det till och med vara så att blyga människor blir bättre och mer intressanta på scen än de som är extroverta?

Jan Gradvall möter The XX

Från och med skolåren och framåt finns det alltid de som tar varje tillfälle att få uppträda och synas inför andra. Men det är sällan de som 20 år senare blir framgångsrika artister, utan tvärtom snarare de som ingen lade märke till.

Studier har visat att förmåga att vara ensam är avgörande för att utveckla kreativitet. Den som är blyg och introvert har tiotusentals timmars erfarenhet av att vara ensam.

För sex år sedan skrev jag en krönika här i DI Weekend om Susan ­Cains bok Quiet: The power of introverts in a world that can’t stop talking. När jag i fjol intervjuade trion The xx visade det att sångerskan Romy Madley Croft hade varit på ett föredrag av Susan Cain.

The xx har utvecklat hela sitt sound runt sin blyghet. De bägge ­sångarna Romy Madley Croft och Oliver Sims berättade att deras visksång uppstod när de som barn i hemlighet låg och sjöng under täcket.

En annan artist som beskriver sig som blyg är Eva Dahlgren. När jag intervjuade henne berättade hon hur hon har vänt blygheten till en fördel, att den har påverkat hennes karaktäristiska, återhållsamma sångstil.

Kanske borde talangprogram på tv göra precis tvärtom under uttagningsprocessen. I stället för självsäkra talanger borde man leta efter sådana som är så blyga och nervösa att de knappt klarar av att komma till audition.

Det kan vara de som på scen har mest att ge publiken.

GRADVALLS TRE VAL

Jan Gradvall: »Passionerat om konstens nyckelroll i historien«

DOKUMENTÄR. King in the wilderness, HBO Nordic. Martin Luther King framställs i historieböcker som ett helgon. Genom att i stället lyfta fram motgångarna och tvivlet, samt fokusera på de sista månaderna i hans liv, skildrar denna dokumentär ­Martin Luther King som en människa av kött och blod.

SOUNDTRACK. Death Wish, svensk biopremiär i dag. Ludwig Göransson håller på att bli en av Hollywoods ledande kompositörer. Utöver hans ­hyllade musik till Black Panther har Göransson även gjort musiken till denna remake av kontroversiell hämnarfilm från 1974. Originalets musik av Herbie Hancock.

REMIX. Thundercat, Drunk. Radikala remixer är en konstart som var som störst i slutet av 1980-talet och under 1990-talet. Houston-baserade The Chopstars förvandlar jazzbasisten ­Thundercats fjolårsalbum Drunk till psykedelisk groovemusik med underskruv.