Di Weekend GRADVALL

Extatiskt och förtrollande

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

DJUPT & VACKERT. Alice Coltrane.

Foto: Sri Hari Moss

Jan Gradvall har lyssnat på 2017 års hittills vackraste och mest förtrollande återutgivning.

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

Svårt sjuk i levercancer beställde John Coltrane en harpa, med förhoppning om att instrumentet kunde bidra till harmoniskt nytänkande. Men harpan anlände först efter hans död i juli 1967.

I stället blev harpan huvudinstrument för hans fru, Alice Coltrane. Hennes album från sent 1960-tal och fram till mitten av 1970-talet har fått en renässans på senare år bland musikkonnässörer. På hippa skivaffärer runt om i världen kan man alltid se Alice Coltrane-album skyltade.

Öppna öronen

Få känner däremot till den djupt religiösa musik hon gjorde för privat bruk. Hon bytte namn till Turiyasangitananda. I sviterna av att parets son, John Jr, dog i början på 1980-talet spelade hon in musik på kassetter.

Låtar från fyra av dessa kassetter, utgivna 1982–1995, återutges nu som ett samlingsalbum av David Byrnes återutgivningsbolag Luaka Bop, känt för att gräva fram guld från platser i musikhistorien där ingen arkeolog varit tidigare.

Rocktakterna sitter i

Albumet heter Ecstatic music – och det är precis så det låter. 2017 års hittills vackraste och mest förtrollande återutgivning.

Svenskättlingen Eric Welles-Nystrom på Luaka Bop säger: ”Det är en musikstil hon själv uppfunnit. Inspirerad av den gospel hon växte upp med i Detroit-kyrkor och indisk religiös musik, sjunger hon på Sanskrit över en själfull Wurlitzer, med synthesizers bubblande i bakgrunden. Det låter inte som något annat man hört”