Di Weekend GRADVALL

Endorfin med sockervadd

Shania Twain.

Charles Sykes

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

Populärmusiken hade inte låtit som den gör i dag utan Shania Twain. Det skriver Jan Gradvall som har lyssnat på hennes nya album.

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

Shania Twain
Now (Mercury Nashville)
4 poäng

Shania Twains album Come on over från 1997 förändrade countrymusiken så mycket att country i dag blivit den nya rocken.

Att albumet var gjort av två outsiders – en kanadensisk sångerska och hennes dåvarande make, sydafrikanske AC/DC-producenten Mutt Lange – förklarar hur de så djärvt kunde sparka upp saloondörrarna och vända ut och in på hela Nashville-soundet.

Albumet är det mest säljande countryalbumet någonsin. Det är också det sjätte mest sålda albumet någonsin i USA. (Michael Jackson är etta, följd av Led Zeppelin, Pink Floyd, Eagles, AC/DC och just Shania Twain.)

Om man lyssnar på Shania Twain-låtar som That don’t impress me much och Man! I feel like a woman, med sin hårt redigerade och närmast pratiga sång, samt lager på lager av hooks, hör man också blåkopian till det sound som Taylor Swift 15 år senare skapade tillsammans med svenskarna Max Martin och Shellback. Mutt Lange är för övrigt en av Max Martins idoler.

Shania Twain tjänade så mycket pengar runt millennieskiftet och att hon och hennes släkt aldrig mer behöver arbeta.

Hennes första album på 15 år har varit värt väntan. Shania Twain, född 1965, skilde sig från Mutt Lange 2008. Hon har genomgått svåra operationer, hennes sångröst var hotad.

Men de nya låtarna förmedlar samma slags endorfinkickar som de gamla, även om de aldrig kommer att få samma genomslag.

Texten till Life’s about to get good sammanfattar hennes 15 år av skilsmässa och sjukdom samtidigt som melodin låter som rosa sockervadd överräckt till ett barn. Allra bäst, balladen Poor me, som lånar ett gitarriff från The xx.

 

»Nashvilles låtskrivare missionerar i Sverige«

XXXTentacion
17 (Bad Vibes Forever)
4 poäng

Det har kallats internet-rap eller Soundcloud-rap. Rappare som lever ett eget i liv i nätets undervegetation. Artister som är för opolerade och ruffa för att spelas på radio, men som just därför blir hjältar hos en ung publik som tillbringar hela sitt liv på nätet. Utspelet hos både och artister och publik har många paralleller till hardcorepunk. Produktiviteten passar också den digitala världen: nya låtar och mixtapes släpps oavbrutet, i skick som professionella producenter avfärdat som halvfärdigt.

Vad som chockat branschen är hur snabbt denna undergroundgenre blivit overground. 19-årige rapparen XXXTentaction från Florida, ofta kallad bara X, hade ett tag fem av de mest spelade låtarna på Spotify i USA. När hans debutalbum nu släpptes gick det rakt upp på Billboard-listans andra plats. Hans liv är kaos och mörker – suttit i fängelse, arresterad två gånger enbart i år – och musiken speglar detta med texter om depresssion, självmord, droger och Kurt Cobain-vrede. Bästa låten heter symptomatiskt nog Fuck love.

 

The Weather Station
The Weather Station
(Paradise of Bachelors)
4 poäng

Kanadensiska TAMara Lindemans val av artistnamn är passande. Hennes folkmusik för tankarna till en väderleksstation på ett avlägset berg någonstans i Nordamerika. Musik och texter präglas av ett registrerande av yttre och inre stormar. Tamara Lindeman producerar själv och spelar gitarr, piano, orgel och banjo. Konturerna av Joni Mitchells ansikte formas av molnen ovanför samtidigt som solen bryter igenom.

ZO GOOD, ZARA!

 

Fazerdaze
Morningside (Flying Nun)
4 poäng

Albumtiteln har dubbel betydelse för Amelia Murray från Nya Zeeland. Morningside är namnet på den förort till Auckland där hon efter ett år av kringflackande i andrahandslägenheter slutligen hittade ett hem som kändes som ett hem. Albumet är inspelat i hennes sovrum, med hennes egen elgitarr och effektpedaler som huvudsakliga komp. Morningside symboliserar också att efter en lång tid nattmörker slutligen nå gryningen. Musiken är pop som låter som morgonens första kopp kaffe. Hennes gitarrdrivna låtar har ett driv som för tankarna till punkpoeter och Billy Bragg, men tempot är lugnare, sången mer drömsk.