Di Weekend GRADVALL

»Ebba Gröns vision blev verklighet – 40 år senare«

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

I en nyutkommen bok om Rågsved, ­(Premiss), intervjuas Gurra av bokens författare Annika Häggberg.”Vi gjorde det inte bara för oss. Vi ville bygga för framtiden, ge de yngre killarna och ­tjejerna tillgång till lokaler.”

JESSICA GOW

Ebba Grön tände något i Rågsved i slutet av 1970-talet, men gnistan dog ut. I dag är förorten på rätt väg igen, mycket tack vare musikjournalisten Ametist Azordegan.
Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

Det är 40 år sedan Ebba Grön öppnade sitt debutalbum med att sjunga dessa bevingade textrader.

Det finns inget att göra i den här trista förorten. Det finns ­ingenting här för oss. Nä, ursäkta, jag överdrev litegrann, vi kan ju knarka, supa och slåss. Så har det alltid varit här ute. Ingen jävel har brytt sig om oss.

Punkbandets kritik av sin förort blev konstruktiv. Ebba Grön fick unga från hela Sverige att göra pilgrimsfärder ut till förorten Rågsved. En hel generation inspirerades av Ebba Gröns engagemang för sina egna kvarter.

Thåström (sång, gitarr) och Fjodor (sång, bas) jobbade vid den tiden tillsammans på Scholls fotvårdslager i Hagsätra. Tillsammans med Gurra (trummor) startade de inte bara ett band, utan en hel kulturförening, ­Oasen, grundad 1978.

I en intervju i fanzinet Funtime samma år sa Ebba Grön: ”Vi vill få ut dem till förorterna så att det händer något här. Fram för fler förortsoaser.”

I en nyutkommen bok om Rågsved, Vilka skulle annars göra det? Histo­rien om Nya Rågsveds Folkets Hus ­(Premiss), intervjuas Gurra av bokens författare Annika Häggberg.”Vi gjorde det inte bara för oss. Vi ville bygga för framtiden, ge de yngre killarna och ­tjejerna tillgång till lokaler.”

Men förortsoasen blev kortvarig. De unga som brann för levande kultur i Rågsved var lite för högljudda och utomparlamentariska för att accepteras av lokala politiker.

Oasen ville ta över Medborgarrådets lokaler vid Rågsveds torg, men ­bemöttes av stor misstro. När en neonskylt gick sönder under en spelning såg Medborgarrådets styrelse sin chans – och portade kulturföreningen för gott.

En lång kamp om lokaler för kulturverksamheten följde, till slut framgångsrik, men gnistan slocknade någonstans på vägen.

I dag är glöden i Rågsved tillbaka.

En torsdagkväll i mars. Trapporna ned från tunnelbanan leder rakt in i Rågsveds arkitektoniskt ovanliga centrum, utformat som en hästsko av sammanlänkade låga byggnader.

Mixen av affärer och matställen i hästskon är ungefär detsamma som när jag under punkeran åkte ut hit och såg en konsert med Tant Strul. Den stora skillnaden syns på människorna som hänger runt torget. På den tiden var nästan alla svennar som jag. I dag är Rågsved en plats för människor med rötter i alla världsdelar.

Rakt fram ligger Nya Rågsveds Folkets Hus. Från övervåningen hörs musik. Förr i tiden var soundtracket här ute punk. I dag är det hiphop. Som kulmen på en konsert med lokala talanger formas en klunga med rappare på scenen som studsar och upp och ned och sjunger ”Kom från botten, kom från ingenting”.

Bakom dem på scenen står kvällens discjockey, Ametist Azordegan, ­musikjournalist.

Ametist har deras rygg, både bokstavligt och bildligt talat. Hon rullar igång musiken, förklarar för oss i publiken (”Den här tjejen producerar allt själv!”) och ropar ut stöd och instruktioner till artisterna (”Kom ihåg vad vi pratat om!”).

Vad Ebba Grön ville göra 1978–1979 i Rågsved har Ametist Azordegan skapat 2018–2019.

Allt började med att Ametist Azordegan själv flyttade till Rågsved för några år sedan. När hon gick förbi centrum satt det alltid ett gäng grabbar där, mest afrosvenskar med rötter i Gambia, Kongo, Eritrea, Etiopien, ­Somalia.

Virtuost på tv

Grabbarna kände igen Ametist, bekant från Sveriges Radio-programmet En kärleksattack på svensk hiphop. De började snacka. Alla hade drömmar om att göra musik. Hon undrade varför de hängde här.

Precis som i slutet av 1970-talet handlade det om lokaler. De ville ingenting hellre än att spela in musik, men var för gamla för ungdomsgården och hade en inte råd att hyra en dyr proffsstudio.

I Annika Häggbergs fina bok om Rågsveds utveckling säger Ametist, som bott på nio olika flyktingförläggningar, att vad hon lärt sig i livet är att hon kan få saker att hända. ”Det var svårt för mig att gå förbi centrum ­varje dag, se dem hänga där utan att göra något”.

Ametist Azordegan tog kontakt med Nya Rågsveds Folkets Hus och dess ordförande Leif Rönngren. I mötet mellan dem hände något som alla förorter kan lära sig något av.

Folketshusrörelsen uppstod under 1890-talet. För att ett Folkets hus ska bli relevant i dag krävs personer som Leif Rönngren som förstår att man måste välkomna vad som utgör folket i dag.

Leif Rönngren såg till att Ametist och hennes rappare fick lov att bygga en studio i Folkets Hus lokaler. De åkte fram och tillbaka till Ikea och byggde allting själva.

Detta uppmärksammades av Ikea. När möbeljätten tidigare i år medverkade på en mässa i Sydafrika fick Rågsvedsrapparna göra en låt och flögs ned för att uppträda.

Leif Rönngren kallar Rågsved för de glömda drömmarnas planet. Han har satt i gång massor av olika projekt – bland dem ”Den odlade stats­basaren” med lokala grönsaker – för att ingjuta självförtroende i området.

Under konsertkvällen gör flera artister ett tecken med sina fingrar. Vad de formar är en hästsko, symbolen för Rågsved.

»Musiken lever i de svarta spåren«

Gradvalls favoriter:

Killing Eve, HBO Nordic, säsong 2, premiär 8 april. Hur ska de senaste årens mest överraskande och originella tv-serie klara sig utan geniet Phoebe Waller-Bridge, hjärnan bakom serien, som lämnade efter första säsongen? Att döma av första ­avsnittet: överraskande bra. Snyggast är indiebandet Cigarettes After Sex i ljudspåret.

New Order, Movement (Warner). Ingen har New Orders debut som favorit, men av gruppens alla album är detta det bästa att när­stu-dera. Medföljande dvd innehåller 36 filmade låtar, där bandmedlemmarna, minus sångaren Ian Curtis (som tog sitt liv i maj 1980), arbetar fram ett nytt sound.

Broken Record. Andra säsongen ­inleds med ett dubbelavsnitt där Malcolm Gladwell och Rick Rubin intervjuar Questlove, världens ledande trummis. Favorithistoria 1: hur Questlove hjälpte D’Angelo att spela in albumet Voodoo. Favorithistoria 2: när Questlove var DJ i Vita Huset.