Di Weekend GRADVALL

»Det finns en logisk process i mitt oorganiserade kaos«

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

Seth Wenig

Kondo eller inte Kondo. Det är frågan för dagen. Det skriver Jan Gradvall i en krönika.
Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

Genomslaget hos Netflix är så stort att det nästan börjar bli skrämmande. Japanska Marie Kondos teorier om städning är inte nya. Med sex miljoner sålda exemplar är hennes bok ­Konsten att städa en enorm bästsäljare. Boken gavs ut på ­svenska för fyra år sedan.

Ändå var det som om Marie Kondo var okänd fram till att Netflix i januari lade ut hennes tv-serie Konsten att städa.

Sedan dess har samtliga internationella dagstidningar publicerat artiklar om Marie Kondo. Kultursidor har analyserat. Nyhetsprogram i P1 har haft inslag där man bjudit in psykologer och diskuterat Kondo.

Själv kan jag inte längre öppna en kökslåda eller ett klädskåp utan att tänka på Marie Kondo. I mitt huvud hör jag hennes mantra om att man ska organisera och rensa och endast ska spara det som man verkligen gläds åt. Yttre harmoni är vägen till inre harmoni.

Problemet är bara att Marie Kondo-metoden inte alls fungerar när det gäller arbete och kreativitet.

De vanligaste frågorna jag får från läsare är ”Hur hinner du ha koll på allt?” och ”Varifrån får du dina idéer?”.

När jag svarar ljuger jag. För att inte framstå som helt oseriös brukar jag svara att det krävs mycket noggrann framförhållning och planering.

Det stämmer så till vida att jag har fyra–fem plastmappar på en köksstol. I dessa genomskinliga mappar, ibland märkta med vecko­nummer, stoppar jag in utrivna eller utprintade artiklar. Fast mest innehåller de post it-lappar.

Mitt helt ärliga svar på de frågorna om hur jag får idéer skulle vara: ”Ingen aning”.

Jag samlar dagligen på mig en massa uppslag, tankar som flyter runt i huvudet. En del av dem hamnar på köksstolen, en del i datorn. Sen håller jag tummarna för att dessa spridda frön ska fusioneras på ­något mystiskt sätt och växa till ett krönikeuppslag.

Idén till nästa veckas krönika i Di Weekend fick jag till exempel i går när jag rensade i de svajande högarna med böcker på nattduksbordet.

Jag köper betydligt fler böcker än jag hinner läsa. ­Förmodligen är det ett sätt att hantera dödsångest. Någon klok person har sagt att vi på så sätt tror oss köpa tid för framtiden.

Längst där nere någonstans i högarna – bredvid en astmapuff, en trasig väckarklocka och ett boardingkort – låg den där plötsligt, en oöppnad bok jag glömt att jag hade köpt.

Boken är en studie av nytänkande i marknadsföring inom en viss kultur. Jag sitter på golvet, bläddrar och inser plötsligt att det stämmer perfekt med en sak som är aktuell nästa vecka.

Efter att ha lyssnat på ett avsnitt av Hurry slowly, en podd om att få mer gjort genom att sakta ned på tempot, inser jag att det finns en logisk process i mitt oorganiserade kaos.

Programledaren Jocelyn K. Glei intervjuar Tim Harford, en fram­stående brittisk ekonom som skrivit en bok som heter Messy, som i ”rörig” eller ”­rörigt”.

Samtalet leder direkt in på Marie ­Kondo. Förmodligen var det därför jag ­saktade ned promenadhastigheten på gymmets rullband ännu mer och började lyssna koncentrerat.

Städgurun som blev ett världsfenomen

Tim Harford säger att han läst och beundrar Marie Kondo. Sitt kök har han organiserat helt efter hennes KonMari-metod. Rena ytor. Var sak på sin plats.

Men det skulle aldrig fungera i hans arbetsrum. Tim Harford säger att Marie Kondo inte förstår sig på vikten av böcker som ligger framme, hon är helt ointresserad av böcker.

I podden börjar Tim Harford prata om psykologen Steve Whittaker som gjort studier av hur vi organiserar papper och dokument.

Vilket är det bästa sättet att organisera? Att sortera dem i mappar? Eller att bara låta dem samlas på hög på skrivbordet? ”Filing or piling”. (Studien gäller både för fysiska och digitala skrivbord.)

Alla skulle svara: Självklart är det bäst att sortera i mappar. Men studier visar att kaoshögen fungerar mycket bättre.

En hög ser oöverblickbar ut, men den organiserar sig själv. Det papper vi tittat på senast, lägger vi överst. Efter ett tag så hamnar allt vi åter­kommer till överst och det vi aldrig tittar efter underst. Genom att högen växer tvingas vi också slänga efterhand.

Den som däremot sorterar i mappar missar det organiska urvalet. Vi tenderar också att spara alldeles för mycket. Arkivet blir till slut en perfekt organiserad papperskorg.

Nackdelen med att sortera nya dokument samma stund de dyker upp är också att vi riskerar att sortera dem på fel sätt. Psykologer kallar detta för – underbart uttryck – prematur sortering.

Få vet att även datorer arbetar efter samla på hög-princip. För att skapa ett cacheminne, ett snabbt datorminne, tar datorn beslutet att i första hand ta hand det som vi använt senast, det högst upp i högen.

Datorn vet att det som hamnat längst ned är sådant vi behöver minst.

Städa fram ”gnistrande glädje”

GRADVALLS TRE VAL

JAZZ. Rymden, Reflections and Odysseys, ges ut i dag. Esbjörn Svensson Trio gjorde ett album med ­titeln From Gagarin’s point of view. När Öström & Berglund tio år efter Svenssons död startat en ny jazztrio med norske pianisten Bugge ­Wesseltoft väljer de samma rymdperspektiv. Förbannad, passionerad och vacker jazz som blickar ut över planetens tillstånd.

PODCAST. Desert Island Discs med gästen James Rebanks, BBC, podcast. Det är väldigt länge sedan en intervju påverkade mig lika mycket som detta möte med fåraherden James Rebanks, författaren till storsäljande själv­biografin The Shepherd’s life. Livskunskap.

SPELLISTA. Beastie Boys book complete songs, Spotify. Någon välsignad galning har gjort en spellista med alla låtar som nämns i Beastie Boys förträffliga historiebok. 39 timmar (!) med rap, punk, reggae, tv-signaturer, afrikanskt, karibiskt. Guld rätt igenom.