Di Weekend GRADVALL

Daterad humorfarbror överraskar

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

Lilla Fridolf? Den lilla misogyna farbrorn med samma temperament och kroppshydda som George i Seinfeld? Jan Gradvall omvärderar sin syn på den tecknade figuren efter att ha läst Lilla Fridolf: Alla årsalbum 1958-1970.

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

Vad kan vara mer otidsenligt 2017? Lilla Fridolf känns som en relik från era när man talade om toffelhjältar och argbiggor som skulle tuktas.

Det är farhågorna när man öppnar den ett par kilo tunga boken Lilla Fridolf: Alla årsalbum 1958-1970. Ett praktverk utgivet av Olsson Förlag, startat av serieexperterna och skribenterna Johan Andreasson och Göran Everdahl med målsättningen ”att ge ut svåråtkomlig och konstnärligt värdefull populärkultur”.

Efter ett par timmar med boken är man av helt annan uppfattning. Kontorschefen Lilla Fridolf Olsson, gift med Selma, hobby ”frid i huset”, är en av de mest tongivande figurerna och serierna i svensk historia.

Suveräne tecknaren Torsten Bjarre (1915–2001) är en svensk motsvarighet till franske Asterix-tecknaren Albert Uderzo. En tecknare som introducerade en amerikansk teckningsstil med spänstiga tuschlinjer och flitigt användande av symboler som på seriespråk kallas markeringar.

Höstens hetaste böcker

Manus skrevs av Rune Moberg (1912–1999), ikonisk i svensk mediehistoria. Ledarskribent på Se. Skrev manus och viskade repliker till Carl-Gustaf Lindstedts roll som Gubben i Lådan i Hylands hörna. När Gubban i Lådan vid Tage Erlanders klassiska gästspel hos Lennart Hyland sade ”Lennart, låt honom inte sätta sig ned, han går aldrig!” så var det Rune Mobergs ord.

Lilla Fridolf sades vara inspirerad av Rune Mobergs eget äktenskap. Som skribenten Kalle Lind skriver i en essä om Moberg i boken: ”Det gör att man är ganska glad över att inte ha varit Rune Mobergs fru. Eller för den delen Rune Moberg”.

Agenterna har ordet

Andreasson & Everdahl skippar den allt tröttare Lilla Fridolf från 1970-talet och framåt (så sent som 1987 såldes 50 000 exemplar per nummer av serietidningen) och koncentrerar sig på guldåren: 1958-1970. I den 400 sidor tjocka boken finns essäer där könsproblematiken och tidsandan lyfts fram av skribenter som Helena von Zweigbergk och Kalle Lind.