Di Weekend GRADVALL

»Därför sopar Roger Federer banan med Tiger Woods«

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

Roger Federer en typisk generalist.

Ben Curtis

Många känner till 10 000-timmarsregeln, som blev känd via Malcolm Gladwells tio år gamla bok och som ­citerats flitigt sedan dess. Nu är det dags att omvärdera den, skriver Jan Gradvall i en krönika.
Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

Många känner till 10 000-timmarsregeln, som blev känd via Malcolm Gladwells tio år gamla bok Outliers och som ­citerats flitigt sedan dess.

Gemensamt för de flesta som blivit framstående inom ­något område, alltifrån vetenskap och ekonomi till sport och kultur, är att de lagt ned minst 10 000 timmar på att ­förkovra sig.

Paradexemplet är Beatles. Att Beatles till synes plötsligt slog igenom 1963, med en kreativitet och produktivitet som saknar motstycke, kan ­förklaras med bandets bakgrund.

Beatles hade innan genombrottet gjort sina 10 000 timmar i Hamburg. Under en period från augusti 1960 till december 1962 spelade Beatles på små klubbar i Hamburg, sju kvällar i veckan. Konserterna pågick till 02.00 på natten, i snitt spelade de fem timmar varje kväll. För att få en repertoar som räckte repeterade de oavbrutet och lärde sig all slags populärmusik.

När Beatles började spela in ­skivor var de lika välutbildade som forskare.

Problemet med 10 000-timmarsregeln är att den tolkats som bevis för vikten av att i unga år specialisera sig. Ju tidigare ett barn börjar måla eller simma, desto större chans att bli världsberömd konstnär eller OS-medaljör.

I vad som kommer att bli höstens mest citerade bok motbevisas detta.

DAVID EPSTEINS Range (Macmillan), med undertiteln How generalists triumph in a specialized world, visar hur världen övervärderar specialister och undervärderar generalister.

Vikten av att lägga ned tusentals timmar på att förkovra sig gäller. Men de som statistiskt sett lyckas bäst i längden är de som inte nischar in sig för tidigt, utan tvärtom genomgår vad David Epstein kallar en samplingsperiod, en tid där man prövar många olika saker.

I Sverige i dag uppmanas 16-åringar att specialisera sig i en utsträckning som inte fanns när jag började gymnasiet. Hur klokt är det i längden att redan som tonåring välja bort ämnen som man inte tror sig ha nytta av?

Bland de som redan hyllat Range finns just ­Malcom Gladwell som sagt att han älskar att få veta att han har haft fel.

När David Epstein sålde in sin bok till förlaget var arbetsnamnet ”Tiger vs Roger”. Det är också med det exemplet han inleder sin bok.

Amerikanske golfspelaren Tiger Woods och schweiziske tennisspelaren Roger Federer blev i början på 2000-talet bäst i världen på sina sporter, men deras bakgrund kunde inte ha varit mer olika.

Tiger Woods är en typisk specialist, Roger Federer en typisk generalist.

Tiger Woods fick sin första putter av sin pappa när han var sju månader. Han drog runt med golfklubban i sin babystol. När Tiger Woods var två år var han med i tv och slog en drive.

Roger Federer blev i fjol den äldsta tennisspelaren i historien att bli ­rankad etta i världen. Roger Federer har tagit tid på sig i allt han har gjort i sitt liv.

Tennis: Tv-proffsen ger svar på tal

Under sin uppväxt fokuserade han inte alls på tennis utan höll på med massor av sporter: basket, handboll, fotboll, bordtennis, skidåkning, brottning, simning, squash. Hans sydafrikanska mamma var duktig i tennis, men ville inte spela med sin son eftersom han hela tiden slog tillbaka ­bollarna på ett så udda sätt.

Ingen i tennishistorien har utvecklat sporten som Roger Federer. Han har själv sagt att det är variationen av sporter han prövat på som utvecklat hans koordination och atletiska förmåga.

Medan världen är full av historier om barngenier som Tiger Woods visar David Epstein i sin bok att det finns ännu fler Roger Federer-historier, inte bara inom sport, men att de mer sällan lyfts fram.

Ett av exemplen i Range som får nackhåren att resa sig kommer från Venedig i övergången mellan 1600-tal och 1700-tal.

Venedig var blomstrande centrum för handel och kultur. Parallellt växte även sexindustrin. När prostituerade ofrivilligt blev gravida slängdes nyfödda flickor i kanalerna.

Några nunnor startade ett barnhem, Ospedale della Pietá, för att ta hand om de oönskade barnen. Flickorna sattes i arbete och fick lära sig all sorts hantverk. När musikinstrument började skänkas till skolan fick de även lära sig spela på allt som kom in.

Flickorna blev generalister som kunde spela alla instrument som fanns. Ryktet om den virtuosa barnhemsorkestern spred sig till Venedig-kompositören Antonio Vivaldi som började använda barnhemmet för att testa alla sina nya verk.

Generalister är öppna för förändringar, specialister ser vad de själva har framför sig.

David Epstein skriver i boken att en orsak till finanskrisen 2008 var att ”legioner av specialister” tog risker på ett sätt som någon med överblick aldrig hade gjort.

Tre favoriter:

Tennis: Norman tillbaka i hetluften

LÅT. Iris Viljanen, Landsort. Årets vackraste pianospel och sommarens bästa svenska låt. En sex minuter lång episk berättelse – på klingande finlandssvenska – om en livsomvälvande segling till Sveriges äldsta fyr.

VINYL. Suicide, Suicide. Det spelar ingen roll hur många år som passerar. Detta nakna synthesizeralbum, inspelat i New York 1977, låter fort­farande som framtiden. Nu återutgiven blodröd vinyl i Mutes The art of the album-serie.

TV. Fab 5, Netflix. I nya fjärde säsongen ­överträffar serien sig själv. Mer användbar än självhjälpsböcker. Fokus på depressioner och hjälp till människor som fastnat. En påminnelse om vad humanism innebär.