Di Weekend GRADVALL

»Därför behövs public service mer än någonsin«

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

15 av Sverigedemokraternas distrikt har enats om att kräva en utförsäljning av SVT2 och P3, samt göra en total översyn av public service.

Det är inget tankeexperiment längre. Det är allvar. När två av Sveriges tre största partier vill lägga ned public service, är det hög tid att public service blir bättre på att visa varför public service fortfarande behövs. Det skriver Jan Gradvall i en krönika.
Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

Moderaternas starkaste distrikt, Stockholms län och stad, röstade i början av maj igenom ett förslag om att på sikt helt skrota Sveriges Television, Sveriges Radio och Utbildningsradion.

För några veckor sedan enades 15 av Sverigedemokraternas distrikt om att kräva en utförsäljning av SVT2 och P3, samt göra en total översyn av public service.

Varför behövs public service? Till att börja med måste man inse att svaret på den frågan inte kan vara detsamma på 2020-talet som under 1900-talet. Inför att Sveriges Television 1996 skulle fylla 40 år blev jag som frilansjournalist anlitad att vara med och göra ett jubileumsprogram om televisionens historia.

Jag var en av två redaktörer för ett minnesprogram där Arne Weise och Cissi Elwin var programledare. Parallellt med detta skrev jag ensam en bok om Sveriges 40 år med television, utgiven på Sveriges Radios förlag, med titeln TV! Nedslag i Sveriges Televisions historia.

Det var galet mycket jobb. Två heltidsjobb samtidigt. I några månader jobbade jag typ 12 timmar om dygnet sju dagar i veckan. Jag fick inte betalt för den dubbla arbetsinsatsen, men jag gjorde det utan att klaga; jag lärde mig så mycket om tv.

Jag älskade tv när jag växte upp. Tv var verkligen mitt fönster mot världen. Nu hade jag möjlighet att från arkivet beställa upp alla gamla program på vhs som jag ville se om eller hade hört talas om.

När jag i dag plockar ned jubileumsboken ur bokhyllan fastnar jag i bokens förord, det enda jag inte skrev själv.

Förordet är signerat dåvarande SVT-chefen Sam Nilsson som avslutar med att skriva: ”Ett 40-årigt företag utan fyrtioårskris. Fortfarande samma entusiasm, kreativitet och villighet att möta nya utmaningar både från teknikutvecklingen och andra företag. Kan man vara annat än stolt och känna sig utvald som ledare för ett sådant företag?”

I dag känns den inställningen och det språkbruket (”ledare”) bokstav­ligen som något från det förra århundradet. När boken gavs ut låg fram­tiden och lurade i buskarna. Tre år senare avgick Sam Nilsson.

1996 verkade det som om det främsta hotet mot SVT kom från nya ­reklamfinansierade kanaler som TV4 (startad hösten 1990) och TV3 (som med säte i London började sända nyårsafton 1987).

Reklamkanalerna blev mycket riktigt svåra konkurrenter om tittarna, men det som skulle visa sig bli ett hot mot hela public service som idé ­presenterade sig efter SVT:s hyllningsserie hösten 1996.

Stalltips för bättre ledarskap

Årets julklapp 1996 blev Internetpaket, en möjlighet att koppla upp sig mot World Wide Web. Alla vi som i dag är beredda att ta strid för public service – jag är en av dem – är födda på 1900-talet. Men kan man hitta en enda person född på 2000-talet som säger att Sveriges Television, Sveriges Radio och Utbildningsradion har förändrat deras liv?

Förstår dagens tonåringar ens vad som är skillnaden mellan Melodifestivalen (public service) och Idol (inte public service) eller mellan SVT Play (public service) och Netflix (inte public service). Mina licenspengar i år har bland annat använts till att i appen SVT Nyheter låta en person recensera varje sändning av Melodifestivalen.

Svaret på vad som kan rädda public service – visa varför det är oersättligt och viktigt för nationen – dyker upp om man bläddrar tillbaka genom historien. Sveriges Television har en lång och gedigen tradition av kritisk konsumentjournalistik. I jubileumsboken skrev jag om programmet Vi läser annonser från 1957. Tre kvinnor, som i tablåerna kallades husmödrar, ledde programmet. De tre kvinnorna, varav en hette Charlotte Reimerson, var så pålästa att de tre stora tvättmedelsfabrikanterna som granskades i första programmet blev så upprörda att de lämnade studion:

”Husmödrarnas frågor var av den arten att de icke bör framföras offentligt”.

Charlotte Reimerson blev konsumentjournalistikens stjärna. Var finns hennes motsvarighet i dag? När jag går in i min matvarubutik ser jag att nästan alla varor numera saluförs som ekologiska. Hur vet jag att jag kan lita på det?

Den sortens granskningar är så tidskrävande och dyra att endast en public service-kanal som sysslar med public service kan göra dem.

GRADVALLS FAVORITER:

»Han är en av världens skickligaste tv-makare«

Gospel. Amazing Grace. Ingen på den här planeten kunde sjunga som Aretha Franklin. Ingen kunde heller krångla så mycket. Denna utomjordiska konsertfilm från 1972 stoppades av Aretha och kan visas först efter hennes död. I väntan på svenska biopremiären den 23 augusti, lyssna på live­- albumet med samma namn.

Video. Rosalía, Aute cuture. Inte sedan ­Madonna på 1980-talet och Beyoncé det första decenniet efter millennieskiftet har någon gjort så färgstarka och livsbejakande videor som Rosalía från Katalonien. Även låten är superb.

Radio. Utkantssverige. När satirinslaget ”Public service” i P1-institutionen God morgon världen nu tagit semester ersätts de av svensk radios två just skarpaste och roligaste komiker, Åsa Asptjärn och Gertrud Larsson som gör Utkantssverige.