Di Weekend GRADVALL

Coldplay – vår tids Simon & Garfunkel

Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post
Öka textstorlek

Coldplay-

Coldplays sånger kommer att leva lika länge som Simon & Garfunkels, skriver Jan Gradvall som har lyssnat på det nya albumet Everyday life. Han recenserar också det irländska punkbandet Fontaines DC.
Facebook
Twitter
LinkedIn
E-post

Coldplay

Everyday life (Parlophone)

Betyg: 4

Ett välvårdat yttre och ett ansvarfullt ­leverne. Det är värdefulla tillgångar i sammanhang som anställningsintervjuer, men katastrofala i rockvärlden.

Alla rockband med ett välvårdat ­yttre försätts i kulturell karantän i minst 25 år innan deras musik hyllas av kritiker.

Paul Simon är i dag ett lika aktat namn som John Lennon eller Keith Richards. Så var det inte när ­Simon & Garfunkel slog igenom i mitten av 1960-­talet.

Ända in på 1980-talet avfärdades Simon & ­Garfunkel som den präktiga motpolen till Rolling Stones. Magasinet ETC kallade Simon & Garfunkel för ”rockens folkpartister”, det mest nedvärde­rande epitet en vänstertidning kunde komma på.

Coldplay är vår tids Simon & Garfunkel. Ända tills gruppen släpps ut från kulturell karantän någon gång runt 2025 så kommer Coldplay slentrian­mässigt att sågas av rockkritiker på grund av sin helylleframtoning.

Den som, till skillnad från en del kritiker, faktiskt lyssnar på musiken, hör sånger som kommer att leva lika länge som Simon & Garfunkels.

Det svarta USA har redan förstått. Chris Martins sånger älskas av artister som Beyoncé och Kanye West. Jämför med när Aretha Franklin spelade in Bridge over troubled water.

Everday life är Coldplays mest udda album och ett av bandets bästa. Ett dubbelabum uppdelat i två ­halvor, Sunrise och Sunset.

De låtar som är nedskalade till gitarr och piano präglas av en enkelhet och uttrycksglädje som för tankarna till Beatles The White album. På andra mer bombastiska spår suger bandet upp influenser från gospel, Alice Coltrane och nigeriansk soul utan att det någonsin låter krystat.

I likhet med Lana Del Reys Norman Fucking Rockwell är Everyday life ett av få album från 2019 som inte bara är en samling sånger, utan skapar ett tillstånd. En plats där man vill vara.

Att gå omkring i sitt hem med Everydaylife i bakgrunden kan vara en rikare upp­levelse än att gå ut.

Springsteensk svärta fulländar Melissa Horns album

Fontaines DC

Dogrel (Partisan)

Betyg: 4

De ledande irländska punk­banden kommer inte längre från Irland, utan från den irländska diasporan i USA.

Band som Dropkick Murphys från Boston och Flogging Molly från Los Angeles har patenterat en form av grönvit, allsångsvänlig punk i idrottstempo som kanske kan kallas för O’Learys-punk.

Denna form av alkoholstinn och flaggviftande punk är fjärran från den sortens punkband som i slutet av 1970-talet dök upp på Irland och framför allt på Nord­irland, band som Stiff Little Fingers, ­Undertones och Radiators From Space (vars frontfigur senare startade Pogues).

Fontaines DC är det första irländska punkband på ett par generationer som tar tillbaka den irländska punken till den gröna ön.

Bandet har tagit sitt namn från en karaktär i filmen Gudfadern, den Frank Sinatra-snar­lika sångaren Johnny Fontane som är gudson till Vito Corleone. Tillägget DC står för ”Dublin City”.

Sleater-Kinney – komplext och explosivt

Jag kan inte minnas när jag senast ­hörde ett punkband så smart och vitalt och framåtblickande som Fontaines DC.

Det har alltid funnits två förgreningar inom punk: en destruktiv och IQ-befriad, en mer intellektuell. Fontaines DC tillhör den senare.

Att James Joyce ­dyker upp som referens i öppningsspåret är ingen tillfällighet. Bandet träffades när de gick på ett musik­institut i Dublin och upptäckte att de ­gillade poesi och litteratur lika mycket som punk. Före detta album gav de som ett kollektiv ut två diktsamlingar. Hemstaden Dublin ­beskrivs med rader som ”a pregnant city with a catholic mind”.

Samtidigt blir musiken aldrig översmart, utan gatunära, innerlig, präglad av den ­melodirikedom som förenar alla band med irländska rötter.

Detta debutalbum har utsetts till 2019 års bästa album av tunga instanser som skiv­imperiet Rough Trade och radiokanalen BBC Radio 6 Music.